Börja dagen på rätt sätt, det här är söndagsmusiken; anspråkslös, innerlig, själsligt elegant, båda fötterna på hemmaplan.
Mondre va? Lätt en av mina favoritrappare som gör det nu, och så har det varit ett tag nu.
Börja dagen på rätt sätt, det här är söndagsmusiken; anspråkslös, innerlig, själsligt elegant, båda fötterna på hemmaplan.
Mondre va? Lätt en av mina favoritrappare som gör det nu, och så har det varit ett tag nu.
Jaha, kanske ska man inte räkna bort ASAP helt och hållet?
Allt med det här videon är tok utom det enormt uttjatade Shook Ones-riffandet. För helvete, New York-människor, släpp sargen. Kasta er in i matchen – och med matchen menar jag musikhistoriens nyskapande, framtidstörstande, oförutsägbara malströmmar. Världen är så stor.
Tru Life var en annan självutnämnd New York-Messias som man hoppades mycket på. Tänk om han inte hade åkt in. Men vem vet, hans gode vän Saigon fick efter vissa fördröjningar släppa sin debutskiva precis som han ville ha den – och den var skittråkig. Och då var hans material on the come up klart överlägset Tru Lifes.
Några grejer ur katalogen smattrar dock på likt nyårssmällare på Möllevångstorget…
French Montana är en bra pop-artist – han lägger tillfällesvis mäktiga hooks och väljer nästan jämt jävligt bra produktioner – men ingen bra rappare… alltså rent hantverksmässigt.
Man märker hur mycket han har lärt sig av Max B, men även att han gör sin egen grej av det.
Kul då att silversurfaren, the wavy one ska gästa Montanas debutalbum Excuse My French, trots att han är bakom muren; borde bli en slant till försvarskassan.
Däremot tror jag inte att Sanctuary kommer platsa där. Synd i så fall; skiten är så wavy att jag blir sjösjuk.
Trae spelade alltså in en till video med J Stalin när han besökte buktområdet. Får gärna komma ännu en.
Nu önskar man bara att ABN-kollegan Rother Vandross kunde uppvisa samma geografiska rörlighet.
Pumpa den här skiten, för i Sveriges rapscen finns det många hantverkskompetenta epigoner och få verkliga musiker.
Skizz är en av dem. Både i raps och beats vägrar han, eller kanske helt enkelt är oförmögen, att lägga det som någon annan.
Med jämna mellanrum droppar Young L en lite mer futuristisk och starkt skinande version av sin grej.
Från M O S S till Youn L-E-N till Loud Pockets till Respect My Dick till Automated Oceans till Domo Style till That Nigga. Allt kanske inte blir helt hundra, men token tittar alltid framåt-uppåt. Klin som en diskmaskin är Atari.
Fattar inte ett ord men önskar innerligen att mer svensk rap hade en sån här god asocial vibe.
Vilket jävla beat va. Vad e grejen med Finland och Memphis-influenser?
Min personliga smak passar mindre bra ihop med Kartellens nyfunna kärlek för rockgitarrer, men man kan som Serg uttrycker det också lyssna på rap så som man lyssnar på nyheterna – den här slår ner som en bomb. Videon gör det så mycket starkare.
Det här är otvivelaktigt en milstolpe för svensk rap.
Dedikeras till polarna som försvarat sina morsor med baseballträn och vinflaskor.