Känner det här!
Jul 032013
Jun 282013
“Du är mer än ditt område – när du reppar alla postkoder.“
Haffa Guzz och Höj Volymen funkar helt OK på klubben, men det här är första gången som jag imponeras av Lilla Namo.
Som om bitarna faller på plats. Det är vackert inramat. Meron gör sin grej här mer balanserat och koncentrerat, beatet med sina vackra knorrar och synthmoln och mullrande kicks, vocoder-finalen, bilderna från torg, klubbar, tunnelbanor och skolkorridorer, och bilderna som kommer ut ur rapparens mun (“i solnedgångens ränder / silhuetter liknar bränder”), hur universitetsidéer och förortstugg och politiska ambitioner förenas obesvärat.
Raderna kan spännas hårdare, vilket kanske är det jag främst älskar med rap; att man koncentrerar och skalar av sitt språk, gör det starkare, mer drabbande. Att känslor och bilder packas så tätt att låten oundvikligen hamnar på repeat. Detta är så bra för att det är nytt, inte för att det är riktigt skicklig rap, och känns som ett förspel till något mer fokuserat och monumentalt.
För det här fungerar, och bara det är stort.
Jun 212013
“Alladin och Black Ghost är riktiga banditer
Ingen av dom andra lever den här skiten“
Trendlikgiltigt beat, ett sårat hjärta per stavelse, naturligt flow med äkta känsla; riktig gaturap är här och danskskallar sönder industrimupparna.
Jun 092013
“I asked the pastor: What’s the fastest way to heaven for a bastard
with a tarnished past? Give me an honest answer.“
Känns som jag har väntat på den här låten.
Att Gunplay var en udda figur uppenbarades redan i den här intervjun från 2008.
Visst, antagningsvis missbrukar en god portion av dagens rappare alla möjliga sorters substanser. Få är öppna med det.
Med tiden insåg jag att denna Gunplays råa öppenhjärtlighet även kom med en förmåga att förmedla både äkta känslor och en slags svårdefinierad rättfärdighet i sina Redman-influerade, högexplosiva trap rap-kompositioner. Don Logan visade sig vara ständigt underhållande och djupt talangfull och kreativ: i studion, på kamera, bakom kameran.
Jump Out och Take This var något av det mest explosiva som släppts de senaste åren. Det experimentella Kendrick Lamar-samarbetet Cartoon & Cereal lät visserligen fantastiskt i teorin – men Bible On The Dash låter fantastiskt i praktiken; trap-soundtracket har utsmyckats med en gudomlig Ryuichi Sakamoto-sampling och Gunplay kickar illmatic rader med en religös intensitet. Precis här faller allt på plats. Andra rappare kan börja leta efter nödutgången. Gunplay har det här i sin ficka.
Frågan kvarstår dock: är industrin verkligen redo för en “human LA riot” som väljer att kalla sig själv för Adolf Snifler?
Jun 022013
Visst, inte vidare orginellt, men till skillnad från exv Redlines nya grejer låter detta hungrigt.
May 152013
Polen e ett bra land för rap. Kanske för att rap trivs i en bister verklighet där saker faller ner och folk slåss om smulor. Kanske för att språket passar bra.
Kanske låter det som man snubblar lite över orden ibland, men va fan, det är polska, vad förväntar du dig? Tyvärr förstår jag mycket litet av vad de säger, men de langar åtminstone ett bra budskap i videon nedan, för visst är det samma tröjor där som Stor visar upp i den här videon?
May 132013
Jaha, svenska rappare, ni trodde ni kunde detta med deppig diskbänksrealism?
Möjligen så. Men lita på att tyskarna langar några extra lager grått.
Apr 302013
Snubben kickar den där rimma-på-samma-ord-grejen bra mycket klinare än Jay-Z och de andra lökfarbröderna.
Rått och smutsigt, direkt från Sacramentos gator.
Apr 282013
Äntligen är den här. En av tidernas bästa svenska videos till en av tidernas bästa svenska låtar.
Det är ett sånt jävla moment in swedish rap-historia i slutet av låten när snubben börjar sjunga.
Respektera LM36. Respektera Giz Lee. Respektera Dirty Crowd. Hedra det de gör för svensk rap.
Apr 172013
Lowkey och dimmigt va. Det är molnmusik, tok.
Monsta är nere med Main Attrakionz, och hans musik liknar deras på ett bra sätt. Det är lo-fi, men rejäla gaturaps; anspråkslöst, men med en smärta och hård bestämdhet strax under den där suddiga ytan. Inte helt iöronfallande vid en första lyssning, men det är musik som stannar kvar i en.
Producerat av nittonårige Uptown Greg; de flesta låtarna på tapet de gjorde ihop är tajta som Zlatans fotbollsskor.