Christian Bloch –
Young American LP
(Den här underbara dub techno-fullängdaren fanns förut att ladda ner gratis från Thinner; numera verkar den dock vara borttagen, men kan bytas ut mot det mesta som finns att hämta där.)
–
När man lyssnar på så här vacker musik är det inte längre aktuellt med självmord, tröga depressioner och svartklätt svårmod. I denna nya elektroniska musik har överlevandet möjliggjorts – mer än överlevnad, dock, snarare är det en poetisk, meditativ tillvaro vi välkomnas till, ett vänskapsförhållande mellan den elektroniske musikartisten (artist här som glamourglans och genikult – eller endast som ett taget namn, en anonym inskrift, en nod bland andra i ett oöverskådligt nätverk av nätverk) och omgivningen; vidsträckta lägenhetslängor, stadsparker, sovrum, buss- och tunnelbanesystem, maskinparker, havskanterna, träd, trottoarer, trafikljus, vardagsrum, allt detta som görs tillgängligt för artisten när maskinerna lärts känna lite bättre. De ger honom, vad han vill nå: musikskapande som upptäktsresande i jungfrulig inre mark, i vänners sällskap.
Vänskapsförhållandet återkommer i de stora upptäkterna i modern musik; det intima umgänget Hendrix förde med effektpedal och elektrisk gitarr; Lee Perry med rullbandspelare och mixerbord; Kraftwerks analogsynthar och trummaskiner; Aphex Twins preparerade pianon, egenskrivna datorprogram, sammanlödda hemelektronik. Jag-upplösningen och medvetandedelningen pågår ständigt. Befinner sig det skapande subjektet i männsikan, i maskinen, i båda och, eller någonstans mitt-i-mellan? Spelar artisterna sina instrument, eller styr ljudverktygen i lika grad över köttet? När människans herravälde över maskinerna rubbas till förmån för en mer jämlik relation uppstår vid tillfällen ljuv, visionär musik.
