För mig förut okänd Malmörappare med mycket god stil.
Du kan spola förbi de engelskrappande svenska rapparna med gott samvete.
Så ja, se till att rappa på vardagsspråket och klipp in lite Funkadelic-visuals i era videos så blir det ungefär så här bra.
Old School Livewire, which also sounds like old school Oakland. Repping their hometown hard, and bringing back Too Short on the hook. Quadruple win.
And that beat… with the John Carpenter-synths….
Project Pat tillbaks med ett ständigt relevant budskap, över en elegant med hårdför Drumma Boy-produktion.
Dags att ladda hem Cheez N Dope va.
Njuter bara av det här soul-beatet medan jag väntar på att The Jacka ska döda skiten.
Vilket han såklart gör. Det gör han alltid, tok.
Kan inte hata på den här Baby James-låten heller (svårt när Keak The Sneak gästar).
Undeniable talent… straight out of Baton Rouge, Louisiana.
(via PhilaFlava)
DJ Fresh fortsätter att utforska ett mentalt och musikaliskt 80-tal. Ja; detta både låter och ser jävligt fresh ut.
Stenhårt. Sån där asocial, nihilistisk gangsta rap som Haso eftersökte i Sverige är dom bättre på i Danmark.
Kartellen borde släppa mer låtar över sådana här moderna, adrenalinfyllda beats. Guld i mun är trots allt en av deras allra bästa låtar.
Kanske slå en signal till Hurricane nu när Masse koncentrerar sig på slätstruken reggae-hiphop?
Gött att se TV Johnny reppa för tre miljarder asiater i den här videon och att Ro och Slims känsla för timing att droppa deras summer-anthem är på topp – nu när vintern här i Malmö officiellt har regnat bort alltså…
Ännu en ung göteborgsrappare som skänker oss en skön våg att surfa genom vintern på.
Västkusten har bara för mycket talang. Resten av riket kommer haja först 2030.
“kolla nu idag vad lilla snubben blev … och avundsjuka vänner klickar töömmmen nerrr!”
Jag har vanligtvis svårt att argumentera för sådan här musik, men idag är ingen vanlig dag; J-Love visar med all önskvärd tydlighet att han är en väldigt underskattad producent, och Shaz IllYork, den minst intressanta Outdoorsmen-medlemmen, och Nems, en battle-rappare från Coney Island, visar sig fungera bättre tillsammans än var för sig.
Och de rappar om att sälja smärtstillande, inte crack. Det är trots allt 2012, inte 1986.