2006 June » > BRYTBURKEN.SE

Åter till dystopin

Jun 132006

Allt har glidit ur dina händer. Ditt liv är en lång skitkorv meningslöshet. Den tyngden kan klyva dig.

Eller inte. Vi återvänder till Runkbåsets ungdomsdagar och vad Boyd Rice säger om dystopin:

“Hating the Dystopia solves no problems, and doesn’t get you anywhere but the insane asylum. One must love the Dystopia. That’s right. Love it. Dystopia is your friend. Savor the suffering, take pleasure in the misfortune of others. Become the proverbial one-eyed man in the kingdom of the blind. As the world crumbles around us, understand that the streets are paved with gold.”

Han ser ut att vara lycklig i den där lilla Pranks-intervjun där han står i nån 7-eleven och larvar sig med automaterna. Han älskar McDonalds. Han gillar W. Bush och njuter av tillvaron.

Och det är nåt med hans livshållning som klyver den konforma smältdegeln på mitten, så vi hela tiden anländer vid den Nord-Västra Passagen.*

Han är redan en vinnare. Denna krets och deras hands-on-imperativ till varumärken, popgrupper, snabbmat, etc är något eftersträvansvärt.

Vi måste älska den här enda världen.
Vi måste känna oss för likt våra barndomsminnen.
Hur vi annars den vränga-ut-och-in?

* Jakten på Johnny Bodes spöke. Nazi-uniformer? “Det handlade inte om politik, det handlade om sprit”. Uncle Boyd’s – riset som inte klibbar vid samtiden.

Fyra fantastiska låtar från Johnny Bodes sjuka hjärna

Uncategorized No Responses »

Jun 122006

BAKIFRÅN

Vad som först verkar varan en klagan över tidens förfall…

“I varje klass man numera har ett klassknull
Hasch och saft och rök och bullar
Lärarn lärarinnan knullar…”

… visar sig vara ett erkännande att sederna är vad dom varit och att tiderna är fallna sedan länge.

“Gustav tredje nobba tjejer
Han istället tog lakejer
Bakifrån! Bakifrån…”

En schlager-stänkare i krysset.

JAG ÄR KÅT, NU VILL JAG KNULLA

Det här Shirley Basset-kompet är så mjukporrigt och fulflärdigt det går, med sköna stick på gitarren och fin salongkänsla. Det här ett 70-tal där heltäckningsmattan är utan fläckar, drinkarna kallt mixade och kärleken fri.

Men den samhälleliga smutsen lurar under ytan. En vän tolkar det som så, att vår näktergal faktiskt låter ljuda en prostituerads förklädda klagan, och inte nåt kåtglatt kvinnor-kan-knullnummer. Det här handlar samtidigt om det mörka 70-talet, och dess sjaskiga, snuskiga bakgator där folk får fara illa.

NÄR ATOMBOMBEN FALLER, SKÖNT-STÖRTSKÖNT

Det här är kallet… inte bara från den svenska naturen, utan den mänskliga naturen. Skogsdungen och landsvägen ser ut som flykten från inte bara atombombsvansinnet (som plågade världen med nyhetens skärpa vid denna tid) och trafiklagens långa arm, utan från vardagskrampen och den civilatoriska dödtiden i stort, en flykt till “en kasse öl” och att ligga i skogen och knulla.

***

De här dunderhitsen hittas på Bordellmammas dotter, vilket kan förklara varför det ligger en sån mästeverkstatus över kompositionerna – först här, i det småskaliga, krasst kommersiella sexschlagerslagget, långt in på småtimmarna, kunde Bode breda ut sin genialitet på riktigt.

Det här är mannen som jammade med Charlie Parker på sundsfärjan. Han har sex-rhymes for days.

Getting Jiggy With It

Uncategorized No Responses »

Jun 122006

Det här är såklart en av de bästa pop-hiphop-låtarna någonsin, tillsammans med Snoops Beautiful och Let’s Get Blown, eller varför inte Will Smiths egna Summertime.

På filmduken har han alltid levererat oavsett vad för nån dum skit han haft att arbeta med. Mats sa att William borde ha en egen film; manus, regi, huvudroll, soundtrack. Det skulle vara en cool, rolig film, och kön till bion skulle vrida sig runt kvarteret.

(kungen av den här pop-hiphopskiten)

–

UPPDATERING:

Mustafa Goodprose skriver vackert om William:

What I always liked and respected about the Fresh Prince was that he was true to himself. As a rapper he didn’t want to be anything more
than an entertainer. Aside from one line in his pre-Will Smith catalog (You saw my blinker…. ah shit… if you’re a fan like me you can finish that line) the Fresh Prince never strayed away from party rhymes and having a good time. Hip hop was much different back then. It was OK to listen to gangsta shit like NWA and then listen to the Fresh Prince because there were less haters and more fans. Back then, every critic wasn’t a struggling closet rapper and people could appreciate the difference in hip hop music, as opposed to today where critics and regionalization are pushing the divide further.

In the 80s respect came from how well you could rock a live set, and as the Fresh Prince proves here… he was a master at it. You can tell by the enthusiasm of his voice that the Fresh Prince had a star quality in him that could possibly transcend rap at some point.