Oct 312010
 

Lil B har alltså gjort en låt med Cormega, något som vi har efterfrågat en längre tid. QB-rapparen lägger tyvärr ingen vers, bara lite random snack, mest för syns skull. Seriöst, hoppa in i studion med en bra producent. Synergieffekten skulle vara att Cormega spottade hungrigare, och lilla B lade ner mer tid på sina rader.

Theres a lot of younger rappers who dont study there history especially sadly in my own city. Theres young dudes who never heard of or listened to Kane or G Rap,Lil B is NOT one of them.I have heard him quote lyrics from dope MCs, not hot rappers so that enough merits respect. What some call old heads Lil B calls influences you’d be surprised how humble and respectful he is and the love he has for East Coast pioneers. Lil B is a better at marketing then some people that are paid at lables to market(check his youtube). He generated his own buzz and is generating more buzz by doing and saying whatever the fuck he wants. Hes a smart dude and he respects hip hop more then some of the rappers who got rich off exploiting it. Chasing The Rain is one example of Lil B making a dope song. The cooking dance generated a buzz that probably wouldve been a hit record if he was on a major. The kid knows when where and how to say things and apparently its working because people keep talking about him. People said hes the worst thing to happen and that he killed hip hop so he made a song called “I killed Hip Hop” ALOT of the top rappers sold out way before Lil B had a demo out let him live.
People say hes gay because of something he said well I know of a rapper who said “she look so good I’d suck on her daddy dick” and not only did people not criticize him they song along. PAUSE
Come on it 2010 almost 2011 lets stop bringing each other down its getting real tired!

Att Berkeley-rapparens ökänt bögiga uttalanden enbart är en marknadsföringsploj är nog inte hela sanningen. Jag har redan sagt mitt om den saken, att det inte är “unrealistic to assume that Lil B:s repeated use of Bitch and Hoes On My Dick and Suck My Dick is a deconstructionist strategy of sorts. Like geeks do with geek and niggers do with nigger. Repetition changes meaning.

Vem förutom Lil B har modet att röra om i en av musikvärldens mest homofobiska och misogyna grytor?

Och vem utav det gamla gardet är smart nog att uppfatta och erkänna den 20-årige rapparens vision och intelligens? I’ll tell you who, världens bästa rappare, that’s who.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=SBaeg8Tmnyk&hl=en&fs=1&]

if I affected your life, in any way trife, when I was doing crime… forgive me…
Oct 122010
 

Om du lyssnar på gangsta-rap så har du en skyldighet att lyssna på det här också.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=J_jS2F4LiJA&hl=en&fs=1&]
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=VmBy_hZ5vi8&hl=en&fs=1&]

Lyssna för all del också på vad Jeff Chang, författare till Can’t Stop Won’t Stop, har att säga om gäng och hiphopens födelse.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=OU0lINPtCb0&hl=en&fs=1&]

Oct 022010
 

Imorgon är det presidentval i Brasilien. I Sverige har man de senaste åren bara haft anledning att deppa, men på andra sidan klotet verkar saker faktiskt rulla i rätt riktning. Dags att fira en smula. Öppna en iskall och häll upp till alla vännerna i sådana där små glas som man föredrar i Brasilien. Pumpa Tim Maia tills grannarna klagar. Säg åt dom att bete sig som folk, “ta ett glas du med – it’s celebration, bitches“.

Då loppet inte har varit lika jämnt som i det svenska valet har jag inte heller följt det som besatt. Sedan ett tag tillbaka har Dilma från PT, det socialdemokratiska regeringspartiet (Lula har suttit två säsonger nu, och jag har varit lite oroligt för att partiet skulle ha svårt att skaka fram en vettig kandidat), legat på nära hälften av rösterna – följt av högeralternativet på runt 25 och de grönas kandidat på runt 10 procent.

Det ser alltså ut som att regeringen fortsätter med sitt omfattande progressiva arbete. Till skillnad från andra latinamerikaska vänsterbossar har det varit svårt att anklaga Lula för populism eller maktfylla (Gud vet att media har gjort sitt bästa). Sprungen ur fackföreningarna, med en knegarstart på Volvo-fabriken utanför São Paulo, är han en socialdemokrat av klassiskt snitt, med en starkt tro på representativ makt, parlamentariska processer, sociala reformer. Obama kanske är hälften svart, men Lula växte upp i extrem fattigdom, ofta utan mat på bordet – så vitt jag vet en världsunik klassresa. (Filmen om honom är dock en smetbomb, välgjord men helt och hållet typisk för den tandlösa, tillrättalagda, receptbaserade kultur som produceras för en utländsk marknad.)

Under PT-regeringen har 24 av Brasiliens 130 miljoner invånare lämnat den extrema fattigdomen, program mot hunger och ohälsa – bland annat det kontroversiella piratkopierandet av HIV-medicin – har nått framgångar, och man har visat hela världen vad en framsynt kulturpolitik kan innebära – men en rejäl satsning på utbildning har uteblivit.

Brasilien har fortfarande bland världens allra brantaste klassklyftor, vilket märks i det skolsystem som cementerar dem. Rika skickar sina barn till privata grundskolor, medan de vars föräldrar inte har råd med avgifterna, som ofta ligger en bit över en minimilön, går till kommunala skolor. Även om man är ambitös och har läshuvud är det svårt att lära sig där, i en problemfylld och kaotisk studiemiljö, med underkvalificerade lärare, enorma klasser, obefintliga resurser. Man kommer sedan att sakna kunskapen för de statliga universiteten, som är de bästa, mest prestigefyllda och svårast att komma in på. De rikas ungar är såklart bättre förberedda.

Med en grundlig reform av skolsystemet skulle den nertrampade underklassen lättare kunna resa sig, ekonomiskt och mentalt. Detta skulle även utmana korruptionen, det andra stora hindret för landets utveckling. En läskunnig (alfabetiseringen i Brasilien ligger på runt 50%) och välutbildad befolkning har lättare att ifrågasätta medias lögner. Politiker som har stulit av offentliga medel skulle inte omväljas lika lätt. I delstaten Alagoas har exempelvis ex-presidenten Fernando Collor chans att vinna guvenörspostenläs här om hur det gick till när han blev president.

In the 1980s, democracy returned to Brazil, but not to the media.  Even without the government pressure to censor or conform, Globo continued with the same ideological mindset under which it had been nurtured and developed.  The most famous case is the presidential election of 1989, where Globo essentially created Fernando Collor, and built him up to be the “sane, rational moderate” as contrasted with the “radical, dangerous” Lula.  To reinforce this narrative, the network went so far as to adjust the lighting at the presidential debate to cast Lula in dark (“scary”) shadows.  Beyond that, they even edited the broadcast in order to make Lula’s answers seem less coherent and more frightening.  All of this manipulation worked, and Collor was able to win by a margin of 53%-47%.

Utbildningsreformer är även nödvändiga för att den ekonomiska utvecklingen, som så här långt i mycket har baserats på billig arbetskraft och rika naturtillgångar, ska hålla i sig.

Brazil, the emerging economic giant of Latin America and the world 8th largest economy, has proved to experience a stable and increasing economic growth in the recent past. But it is still controversial to many people that whether this growth in Brazilian economy has translated into human development, that is whether a mere growth in GDP has helped progress in reducing poverty and income inequality, in improving education, health, and access of general people to opportunities to realize their human potentials.

Det finns även viktiga kulturella komponenter i underordningen, främst den reaktionära och pengatokiga evangeliska rörelsen, som utgör ett större hot nu när man allt mer söker politisk representation. Dessutom lider det mångkulturella Brasilien svårt av rasism, åtminstone strukturellt sett; en svart arbetare tjänar 41 % av vad en genomsnittlig vit arbetare tjänar, och det är ovanligt att se svarta representerade på högre poster.

Att få en ändring på allt detta kommer ta tid. Men att PT fortsätter vad de startat är åtminstone ett första steg på vägen. Möjligen kommer Dilma få under 50% i morgondagens val, vilket leder till en andra omgång mellan henne och högerkandidaten Serra den 30:e oktober. Att han skulle vinna där är dock ganska otroligt. Kanske är det dags att emigrera en gång för alla nu.

Sep 282010
 

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=corY-FZAZog&hl=en&fs=1&]

LIVSFORMER VS. LIL B – an intro to the rawest rapper alive

On The Age Of Information – one of 2010’s best songs – Lil B breaks down the boom bap format subatomically and recombines it into an entirely new creature, beyond battling and backpack topics, catapulting himself onto new territory, with the sitting-on-a-park-bench state of mind and the blunted The World Is Yours type flow intact, over a Boards Of Canada type beat, landing right in the present, describing how the internets have changed humanity.

Even though we’re in space we still hate ourselves
The age of information is Hell

Lil B is making it too easy for himself , in the age of information, but also capitalism continued, when he says that “the internet has destroyed the human race“. The internets possess innate tendencies of bringing us together, creating new communities, but also work at intensifying the alienation of capitalist society, tearing us apart. It’s a double-edged sword.

How come the human race isn’t progressing as fast as technology has?

It’s sad to see users glued to their terminals in their homes, alone, when they ought to explore computers in the company of others; in the same physical room. We need spaces for that. Especially for those who like me lack hacker-like skills. The meritocratic order of the computer worlds needs democratic mutations. In with more people from all walks of life into these hackerspaces, turning them into social centers. Human beings need to meet, friendships need to be established, situations without a point of return need to be created. Until now technology has been in the service of capital, not humanity. Establish the new infrastructures.

Besides being early with embracing information technology – from the Homebrew computer club to the transnational empires of Silicon ValleyCalifornia has always been on the frontlines of new age philosophy. The Berkley-based rapper is one mind in a tradition of seekers, reminding me more of beat icons like Jack Kerouac and Neal Cassidy than later rock music heroes slash heroin junkies like Jerry Garcia and Jim Morrison; this nomad state of mind is shown on tracks such as Walk The World, Todays Weather and I Dont Want Shit.

Sep 242010
 

“En av Alliansens stora framgångar har varit att föra en kulturkamp, att försöka hamra in det nyliberala ekonomiska projektet ideologiskt och bryta upp de socialdemokratiska värderingar som varit spridda i samhället. Genom pensionssparande, jobbcoachning, villkorade rättigheter, ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter, sänkta förmögenhetsskatter, privata val husläkare, elbolag och skolor åt våra barn eftersträvar man inte bara ekonomiska mål, utan även en ideologisk nyliberal kodning: att skapa ekonomiskt rationella nyttomaximerande individer, det nyliberala subjektet Homo Economicus. Samtidigt som detta projekt verkar framgångsrikt, varför blir den inte hegemonisk? Här finns den stora frustrationen hos borgarna, varför är inte deras värderingar självklara?”

Guldfiske är definitivt en av de skarpaste svenska politiska bloggarna; en guldgruva.

Att så många i Sverige gått från att vara ryggmärgssossar till att rösta på moderaterna beror nog mycket på detta, att man har lyckats “skapa ekonomiskt rationella nyttomaximerande individer”. Meningen med tillvaron har blivit synonymt med att tjäna mer pengar än normalt – då vad som är normalt i dagsläget inte räcker långt!

Och man tror att man vinner så mycket mer på att ha högern vid makten än vad man egentligen gör i slutändan.

Sep 062010
 

Köpte nya joggingskor idag och hann smita in på Hamrelius innan dom stängde. Skitaffärer, man blir på så dåligt humör. Men hursomhelst. Om ni har synat poesiavdelningen i en bokaffär eller på biblioteket de senaste femtio åren så vet ni vad som gäller: tunna volymer; till sidantal, radsättning, idéinnehåll.

Kul att någon kör åt motsatt håll. Har inte läst Johan Jönsons senaste ännu, men det var kul att se den stå där lika fet som Efter arbetsschema. Bland spinkiga skrivarkursbroilers. Den egentliga frågan är:

Vinner han med sina sina 800-sidiga diktsamlingar (samma bok om och om igen, fast hela tiden nyhet) lite av samma anledning som Gucci Mane vinner med sina 800-låtars mixtape (samma om och om igen, egentligen, fast hela tiden nyhet)?

Jag menar att vi lever med våra hjärnor flytandes i ett mediaöverflödets ocean of information and politics fiction. Och det är få som egentligen kan navigera till den andra sidan.

Aug 242010
 

[youtube=”http://www.youtube.com/watch?v=Q1AQciIR-Bs”]

(Tack till Roger för länken)

Helt mållös. En av Mack Beats bättre produktioner. Det är dags för Sverige att vakna.

“Alliansen håller festen, arbetaren sliter hårt året runt utan att ha råd med semestern
a-kassan försvinner, bidrag försvinner, dom sjuka dom piskas till att jobba som maskiner
alliansen vinner, alliansen skiner, hos oss det bara brinner och tårarna rinner”

Samtidigt som jag har stor respekt för exempelvis Mohammed Ali – som när jag såg dom live förklarade att dom inte tänker rösta, eftersom problemet är mycket större än så – och jag egentligen är emot hela politikersystemet, så är det i år viktigare än någonsin att ta sig till vallokalen. Dom här fyra åren har svidit.

Men vi bör inte förlita oss på att vänsterblocket kommer fixa landet. Vi röstar inte på dom – men mot alliansen.

Kartellen kommer att släppa en klassiker.

Aug 042010
 

Två ytterst påfrestande byråkrati#fail idag. I båda fallen kunde byråkraten ifråga hjälpa oss. I båda fallen behövde först jag och sedan min fru förödmjuka oss genom att på ett överdrivet peka med hela handen på vår monetärt prekära och i slutändan socialt skamliga situation. Förnedringen först. Bend over, any which way, sedan kunde de hjälpa oss.

Är detta något man lär ut i byråkratgruvorna? Eller faller detta beteende sig naturligt när man har den här mikromakten i sina händer? Visst måste de mikropsykoser av frustration och uppgivenhet som dessa situationer skapar vara ett ovärdeligt kitt i Foucault-samhället?

… lär dig allt om Sovjet, DDR, det sossekapitalistiska konungadömet Sverige, en period i historien senare omskriven som “ännu en auktoritär istid”…
Jul 222010
 

Var på en ödetomt i Malmös industriområde i förrgår och såg en dokumentär från ödetomternas ödetomt, den halvt avindustrialiserade, mytologisk-amerikanska metropolen Detroit. I samarbete med Doc Lounge hade Folkets bio smällt upp en fet duk vid korsningen mellan Nobelvägen och Industrigatan för att visa Grown In Detroit, en dokumentär som både pekar bakåt och framåt.

Detroits befolkning har halverats de senaste femtio åren. Rasupplopp och arbetsbrist i och med stängda bilfabriker har lett till att människor flyr staden. Stora områden av Detroit är övergivna. Gräs växer högt där det förut har stått hus. Jag läser en turists beskrivning av hur han sitter i timmar vid ett trafikljus i de här områdena och läser en bok – utan att se en enda bil. Eller en enda människa.

Fotografierna av detta urbana förfall har alltid fascinerat mig. Som att se in i framtiden. Så kommer alla städer att se ut snart. Detroit är ett spöke som jagar stadsinvånaren, ett ställe som likt Nevada-öknen och Tjernobyls skogar ständigt återkommer i mina tankar. Som i förrgår, innan jag fick höra om den här visningen, då jag av en slump klickade in på det här bildspelet.

Hard times inspires great music brukar man säga, och motorstadens invånare har heroiskt satt sin axel mot historiens kugghjul och pressat det yttersta ur efterkrigstiden: Motown (objektivt sett världens viktigaste populärmusik… säger du Bob Marley så frågar jag dig: vem gjorde de jamaicanska artisterna före honom covers på?), The Stooges, MC5, Parliament-Funkadelic, Derrick May, Juan Atkins, Carl Craig, Jeff Mills, monumentala institutioner som Underground Resistance.

Samma krigsskådeplatskänsla som man ser i foton från Detroit kan man höra i Funkadelics syradränkta gitarreffekter och skärande rundgång. Samma kalla ödslighet, samma känsla av urbant förfall råder där som i den mekaniska och repetitiva musik som man döpte till techno. Det låg nära till hands för Juan Atkins och Derrick May att på 80-talet skapa en slags cyberpunkmusik, eftersom de varje dag såg ut över ett slags cyberpunklandskap.

Levnadsförhållandena i Detroit ligger en bit under exempelvis Limhamn eller Lidingö. Endast på senare år har Oakland och St. Louis lyckats peta ner Detroit från förstaplatsen bland landets mest våldsamma städer. Den avsaknad av boendetäthet och socialt liv och rörelse som Jane Jacobs varnade för i The Death and Life of Great American Cities gör sig påmind. Spritaffärrer är vanligare än mataffärer. I dokumentären får vi veta att 90% av flickorna hoppar av high school när de blir med barn. Varför plugga vidare när det inte finns några jobb? Alla dessa ungdomar utan inkomster. All denna jord som ligger övergiven. Varför inte göra det bästa av situationen?

På Catherine Ferguson Academy, en av tre special-high schools i USA för tonårsmammor, fick en lärare idén att eleverna skulle lära sig att både bruka den övergivna jorden och sälja det som produceras. Som man gjorde på samma ställe några generationer tillbaks. Dels är det ett sätt att försörja sig. Dels börjar staden leva igen. Dels får Detroit tillgång till bättre mat (Internets Celebreties Bodega-kortfilm nosar på samma problem). Jag menar vad annat kan man göra?

Filmen visar oss en tillbakagång som ger visst framtidshopp.

Mat- och hälsofrågan måste såklart dras längre än till de småskaliga lösningar som presenteras i Grown In Detroit. Varför är exempelvis inte all mat som säljs ekologisk och KRAV- och rättvisemärkt? Vi behöver större perspektiv. Men det är inte den ideologiska förträffligheten som intresserar oss i den här filmen. Lösningar finns inte här, men det ställs nödvändiga frågor.

Precis som i Det stundande upproret, som jag kom att tänka på efter filmen. Den senaste veckan har det i den pågående studiecirkeln kring den boken förts ett intressant samtal om det urbana. Vad är stadens framtid? Vad ska det komma av all denna mark och alla dessa människor som förklarats överflödiga? En brännhet fråga. Hur ska arbetskraft som bortrationaliserats kunna kontrolleras? Arbetsförmedlingens åtgärder kan omöjligen vara tillräckliga i långa loppet.

Storstädernas fattigare delar i Sverige präglas inte av en lika långt driven ödslighet och övergivenhet som i Detroit. Men vi har att göra med en arbetslöshet och kanske främst en bostadsbrist som är förkrossande för den uppväxande generationen.

Rostsverige är ett fantastiskt fotoarkiv från övergivna städer och samhällen runt om i Sverige. Frågan som inställer sig när man kollar igenom bilderna av dessa ödsliga och säreget sköna platser: Varför ockuperar man inte dessa byggnader? Och odlar jorden? En del skulle säkerligen föredra detta framför att ruttna bort i betongförorterna. Städernas centraliserande kraft håller på att tappa fart. Eller åtminstone ändra riktning. Utvecklingen tecknar en våg som redan har vänt. Men vilken väg tar vi nu?

Frågan som måste ställas är givetvis vad som ersätter den borttynande uppdelningen mellan stad och landsbygd. Vilka nya mobiliteter, vilka förtätningar och förglesningar, vilka ljud och vilka tystnader.

Brasilien ska ha VM 2014. Två år senare organiserar man OS. Båda spektaklen ska äga rum i Rio de Janeiro. Minns hur man inför OS i Atlanta 1996 “städade upp” innerstan genom att helt enkelt bussa bort alla icke önskvärda – uteliggarna, knarkarna, galningarna, hororna, langarna – till stadens marginaler. I Rio De Janeiro ligger de enorma kåkstäderna mitt inne i centrum. Helt inpå Copacabana. Hur ska man kunna rensa upp där? Visserligen har Lula-regeringen genomfört en rad reformer för att få favelan på fötter, men det är en piss i havet. Misären är överväldigande. De strukturella problemen sitter djupt.

En äldre bekant kommer med en oväntad infallsvinkel när jag diskuterar detta med honom. Regeringen har börjat så smått med att hjälpa sluminvånarna att köpa lägenheter billigare, men vet du hur mycket detta program skulle kosta i större skala? Bättre i så fall att man erbjuder hjälp att flytta ut på landet, där det finns enorma områden mark som är nästintill övergivna. Börja odla, börja producera. Varför inte? Frågan är dock hur det ska gå till – genom statlig planering, statliga subventioner, gräsrotsalternativ, alternativa samhällsbyggen, ockupationer?

I Brasilien hade jag privilegiet att en bit utanför Rio De Janeiro besöka en Quilombo, ett kollektivt samhälle med långa traditioner som skapats av före detta slavar. När ekonomin i Brasilien skiftade fokus från socker till guld, eller om det var till kaffe, hände det som så att ägarna övergav plantaget och lämnade slavarna kvar. Som bestämde sig för att gemensamt fortsätta bruka jorden. Idag har regeringen erkänt dom som rättmättiga ägare avmarken och den flod som flyter därigenom. Det finns idag över tusen liknande quilombos utspridda över Brasilien.

Visserligen är det ett jävla slit att hålla igång självförsörjningen. Men jag har aldrig förut träffat så trevliga och hjälpsamma människor. Till skillnad från i slummen finns ingen kriminalitet, inga poliser, ingen går hungrig, och man behöver inte gå runt och vänta på att träffas av en förlupen kula från knarkgerillornas vilda västernliknande shootouts eller polisernas räder (och oroar du dig för en kulturell retardering i detta samhälle på runt 500 personer kan jag intyga att man rappar bättre här än i din förort).

Quilombos och liknande projekt är fortfarande en marginell företeelse. Industriarbetaren utgör ännu majoritet i ekonomin, även fall han inte längre på traditionellt vis dansar det löpande bandets ballet. Men för en allt större andel av befolkning erbjuder städerna inga bostäder och få möjligheter till försörjning. Det vore mer praktiskt att verka i glesbygden.

En romantisk tillbakagång till småskalighet och teknikfientlighet är inte att rekommendera. Men vi måste vara beredda på denna våg som kommer, beredda på att bredda, variera, sprida och intensifiera kamperna. Städer kommer att glesas ut och glesbygder befolkas. En Exodus, en utveckling näraliggande poeten Lars Mikael Raattamaas uttalande om att “det skulle bli en otroligt mäktig kraft om människor i förort, landsbygd och småstäder skulle slå sig samman politiskt” vore önskvärt, en utvidgning från Marx fokus på städernas utbildade och välorganiserade industriproletariat. Framförallt: vill man en samhällsförändring måste man ställa sig de frågor som Johannes Nilsson är inne på i sina skarpa reflektioner kring Det Stundande Upproret.

Sist men inte minst har den osynliga kommittén i sin övergripande analys helt och hållet förbisett det faktum att Maktens i första hand inte härskar genom våld, utan genom vårat samtycke, som i sin tur bottnar i vårat beroende. De är visserligen inne och nosar på detta faktum när de konstaterar att det är ett stort problem att två procent av befolkningen förser resten med deras näring. Detta innebär att all makt i slutändan ligger hos dem som distribuerar denna näring bland folket. Säg att den osynliga kommitténs kamplystna gemenskaper lyckas i sin föresats att ta över gatan fullständigt i två dagar, tre, fyra… när tror ni svälten sätter in? Vem ska leverera maten? Militären? En bunt sverigedemokratiska bönder?

Jul 102010
 

Ena halvan av Spotrunnaz fast med massor av plantor.

Rap-stjärnor röker weed och det är helt i sin ordning. Då super de mindre, svinar mindre. Mårten Sakwandas gräsproduktion förebyggde, och skulle fortsätta förebygga, om inte lagen vore så trång, ett flertal fyllebråk, fyllevåldtäkter och allmänt jobbig stämning. Mycket mindre minnesluckor. Mer musiker mastrandes mästerverk.

En betydande del av cannabishandeln består av detta – hemmaodlare som säljer till kompisar. Ingen maffia. Inga överdoser. Inga kids som far illa. Ungefär så.

Denna andel inhemska odlare bör öka. De internationella narkotikanätverken är inte det bästa alternativet. Bort med maffiamakt, fram med lägre priser, bättre kvalitet, beskattade vinster. Bort med långa transportsträckor, fram med ekologisk odling. En avkriminalisering skulle även dämpa knarkromantiken, och det ödesdigra sociala utanförskap som följer med bruket. För att inte nämna det legala utanförskapet, och de samhälleliga kostnaderna, om man åker fast.

Motargumentet: svenskarna är inte mogna en avkriminalisering. De kommer löpa amok. Reefer madness 2010. In da Sweeden. Bruket kommer att öka? Den statistik som jag kollat på angående legalisering – och även ren logik – säger mig att folk stoppar i sig ungefär vilka preparat dom vill, oavsett lagstiftning. Så har det varit sedan man livnärde sig på rötter och mammutstek. Nyfikenhet och njutningslystnad är starkare än statens lagar. Och den här misstron mot pöbeln har historiskt sett gjort mer skada än alla droger i världen. När är folkhemmets Sverige redo att bli avdomesticerat?

Däremot spelar tillgång och efterfrågan, och framförallt den sociala situationen, kraftigt in på hur vi använder droger. Utanförskap och ekonomisk knapphet är som bekant ett gott underlag för missbruk. Klassfritt Samhälle – det vore ett riksförbund värt namnet.

Switch to our mobile site