Förlorade kluster har påträffats.
Gå tillbaks och följ länkarna.
In i “världen”.
RÖD är fabrikshelvetet, nattlig prostitution
BLÅ är satelliterna i rymdens utkanter
GUL är död, blek öken
GRÖN är informationsflöden, -väggar
Nov 162007
Oct 212007
“Out of bed early. Went to the window, like every morning. I’m asking the world, or at least this place, with this morning ritual.”
Some works continue, refreshingly undisguised, into Johan Jönson’s books of “poetry”; some jargon from Heiner Müller, some drug-and-sex-metaphysics from Burroughs, and some concepts from Deleuze, Virilio, and others. However, it is also possible to absorb him as death metal, grindcore, Skinny Puppy, Meshuggah, Autechre, Merzbow. That is probably the interpretation that will get you the closest to these books.
The two years from Johan Jönsons debut Som Samplingsdikter (“As Sample Poems“) to Näst sista våldet (“The Next To Last Violence“) are important. The form has been straightened up – each spread is four lines, an empty line, another four lines, and the same thing on the other page, which is a contrast to the debut’s rambling, lightly edited first person monologues. The subject-matter also finds itself more concentrated. The undertitle Stycken ur anställningen (“Pieces from the employment“) hints at a movement away from the autobiographical to stark images of work in hospitals, laboratories, apartment buildings, subways, civil war, insect-consciousness. The text has become more naked, open, without hope – and fertile. We can continue here.
Much of the bleeding heart anarchist-sentiments that always could be found in the earlier books have been sweated away when we come to I krigsmaskinen (“In The War Machine“) – even though the tendency to research and analyze the planet remains. Something could be said here about writers who take efforts to create other stories than those from their own short life, who write themselves out of their own shitty angst and self-absorption (what Swedish poet-turned-aphorist Vilhelm Ekelund called “lyrical ‘unhappiness’ -: cowardice, a feminine bluntness in reasoning-tools, feminine self-pity, lack of interest in the truth“.
I read MONOMTRL as “one material” – a mass where everything affects everything, everything is needed (an outgrowth on the Spinoza-Deleuze-branch) – but also “materialistic”; all noise is needed, all the dirt, all distortion, all the patient, waiting, trying, testing, experimental work. Here it means descriptions of cities, blurry monologues, over-edited samples, noise, work-place-reports, distortion, repetition, in an unstructured composition; an open system, a continuing work.
“WHAT MEANS SOMETHING?
Unresolvable oppositions.
Other people’s suffering.
Sex-less blow jobs.
Short stories about God.”
Here follows some excerpts from MONOMTRL, translated into english.
***
9
Vibrations woke me up in the middle of the night. Had dreamt about death as a well-doer. An infinite number of nurses in white that floated forth and gave deadly and painless injections to everyone who preferred to be dead, but were afraid of the process of dying itself. Before the injections the nurses fulfilled everyone’s last sexual desires.
***
OPEN FIELDS
… an open space in different grays … between … the cast concrete-foundations that … gives support to the city-states streets and squares … an annihilating light … on its way forward … entering …
–
… a parking place … thrown out into space … outside of … the city is felt … in connection to … an incalculable shopping center … but … going away … or drowning … a dull electric ocean in an artificial green that … floats … a slow-flowing transparence … an interstellar gel … reflections of light … and subject the decorated shopping cart … that is about to speak …
–
… steppe-desert-landscape-sepia … insoluble with the sepia of the production … heaven and sand is blurred together … chopped-of cattle head … or buried cattle … close … in the feverish and very slow phenomenology … dusk and dawn … unidentified floating particles … dissolution between vision and experience … a deserted barn … mild hallucination about wide-spread death … and a possible newly awoken glitch … to restart from … to finish …
–
… glistening green corridor in movement … geometric waterfall of fluorescent lamps … a clinic and seducing vacuum-draft… right in front of … on the same level … nothing behind the mute and static light-flow …
***
IX
If we could see the networks of electricity, telephone- and computer-communication with our own eyes, we would see that matter has freed itself and has started thinking and that the earth is covered by an aura of diffuse light.
***
AN ARGONAUT MACHINE
1. Play. Cum. Noise. Through
2. me. Yes. Rectally. De
stroy. Play. Re
3. Make me. Stop. Wombs
pump. In
spurts out
4. 5. symptom-carriers. Silver dots. Directly
in the motor-wheelchairs. Rec. The Dollar Sign.
Rerewind. In the out
march of microbes. The front
asses constitutes a. Noise. Single. In.
6. 7. 9. A coordination system. One.
Mumbling. Wide open mechanical and.
8. Flat abyss. In. Silence. Still. All
directions. Play. The surviving.
Mumbling. Shit on the or
igin-machine. Give us
residence permits and. Fastforward.
Our daily. Blood sacrifice. I
give birth and kill. One
10. 11. 14. triangle. Becomes and
becomes. What you want. Pause.
Die. My body. A negative circle.
Are no longer. Use.
Noise. Flicker. Play. Here.
15. Chopped of body
parts. Of me.
16. 17. 29. Rec. Mirror-rectangular. I am made.
To that slave. Rerewind. Play.
I can constitute. If. Again. Bubbling
13. silver dots. I. Am re
territorialized. I.
The pentagon. On bare.
Knees. Stop. With gaping
eyes. And gaping
18. 20. 19. mouth. And. Noise.
Fastforward. Rerewind. Play.
24. Still. Rec. Mumbling. Chopped
up-bodily-ness. Here.
Scrawling. My Heart. Pause. But.
25. 26. 44. That is. Play.
29. 28. A technical. Artefact. Play. Pause.
Yes. But. That.
Fastforward. Rerewind. Still. Working.
For. Mumbling.
27. The girls. Noise.
Flicker. Silence.
Play.
23. Rec. About. Mani. Hackings.
31. Padme. Rec.
¥‡ºŠ™§. Hum. Mmmm.
Sep 192007
Det är sällan Ill Bill ger in för den enkelhet som råder i mycket av dagens rap-musik. Hans texter representerar flera delar av en mans tankeverksamhet, och när han blir politisk rör han sig bort från slagord och moralism, och uttrycker sig som folk i allmänhet tänker och talar, men samtidigt mer tillspetsat, slagkraftigt.
Nu är det första gången sen P.O.W.’s som han tar itu med rasism, fördomar och sin egen judendom, och som vanligt blandar han personliga erfarenheter med skarp analytisk förmåga på ett sätt som får det hål som Ice-T och KRS-1 lämnade efter sig att kännas litet mindre.
I den självproducerade White Nigger berättar Ill Bill om de etniska motsättningarna i New Yorks slum på åttiotalet, hur han som en av de få vita fick slåss varje dag för respekt, och när han bussades till de vita skolorna kom han inte heller (med sina trasiga gympadojor) överens något vidare med de rika ungdomarna där. Han talar också om en militant, oorganiserad anti-fascism, om puerto ricanska skins som knivskar de nazi-skins som vågade visa sig vid den legendariska hardcore-klubben L’Amours, och han rundar av med att dissa de som fortfarande tycker att “Hitler was right“, de Ku Klux Klan-anhängare som “still exist undercover / and Mel Gibson never liked Danny Glover / another piece of shit called out in the paper / if we was there me and my peoples would have beat the fuckin shit outta Kramer / if this song offends you, you’re a hater / take a look within yourself and figure out what the fuck you’re afraid of“.
Här hittar du en mp3, och här har du texten.
Om du tycker produktionen låter märklig, så lyssna igen – lita på mig när jag säger att det här beatet växer med varje lyssning. Som vanligt med Bill finns det mer här än vad första intrycket ger dig.
–
Här hittas en ny intervju med Necro där han snackar David Axelrod, LL Cool J och annat viktigt. Han nämner bl a att han har hundratals thug-låtar lagrade som bara väntar på att bli utgivna, vilket är käckt eftersom Necro som välkänt gör sig allra bäst när han låter obduktionsskalpellerna vila några låtar och förser lyssnaren med den där gamla oförfalskade gatusmutsen (se exempelvis hans vers på Pigmartyr).
–
Ken Ring har uppenbarligen producerat merparten av Smif-N-Wessuns nya skiva.
Ken är orättvist hatad och underskattad. Låtarna han har på Youtube är riktigt jävla bra, tillsammans med Gubbs Respekt och The Latin Kings alla klassiker är det den bästa svenska hiphopen.
Sep 172007
Vår blick för anti-politisk inspiration har vanligtvis legat bortanför vattnet, men Gyllene Flottan är ett gäng som alltid är välkomna på ubåten när vi rör oss mot den nord-västra passagen.
(Ungdomar, lyssna, att säga nej till TRÅKSOCIALISM är lika viktigt som att säga nej tiller CRACK.)
Den rotlösa kommunistungdom som förlorat sig i populärkulturen och den blog-verksamhet som intresserar sig för post-situationisk teori bör uppmärksamma Gyllene Flottan som en av sina nära föregångare. De var inte perfekta, men några saker gjorde de rätt. När Jan Myrdal reste runt i Kina och klädde sig som en arbetare och resten av landet var insyltat i auktoritär proggsmörja översatte dessa hjältar texter ur Internationale Situationniste och gjorde sin egen kritik av svenskt studentliv, och idag när Myrdal skriver vinkrönikor och nationalistpropaganda är namnen bakom Gyllene Flottan fortfarande höljda i fruktbart mörker.
Deras främsta förtjänster var dock varken teoretisk mognad eller förakt för författarnamnkulten; vad som mest lockar mig till att dröja kvar här är den närhet till populärkulturen som genomsyrar deras publikationer. När jag tittar igenom de få utgivna bladen ser jag ledare undertecknade Astro-pojken och Stålflickan, och James Bond-omslag och – vackrast av allt – på försättsbladet till Livets rum och tid, en seriealbumsastronaut och undertiteln “Hela universum är utlämnat åt arbetarrådens plundringståg“.
Kontrasten till dåtidens progg och stalinistiska kultursyn är enorm. Wu Ming säger:
Än idag är Gyllene Flottans individuella beståndsdelar okända för allmänheten. Kanske bäst så, mina personliga spekulationer rörande lyckliga, solskenskäcka livsöden och försvinnanden in i sprit, trav, heroin och resfeber duger gott för mig.“I think that if you don’t know pop culture, you don’t know your culture, thereby you don’t know the world around you. If you don’t know shit about pop culture, how can you be on the cutting edge of anything? If you don’t soil your hands with pop culture, if you snub and sneer at today’s participatory culture, you can’t be “avantgarde”, no matter how hard you try.”
Dec 212006
Bo Cavefors är en som skriver om klassikerna som han vore den första att läsa dem.
Det känns lika naturligt och relevant när han skriver om Ernst Jünger, Göran Greider, Herman Hesse, Jimi Hendrix, Giulio Evola, Survival Unit eller Ove Allansson.
Det är lärt och polemiskt, med sälta, sötma och syra.
Jul 262006
“Den som tar sitt liv gör nästan alltid rätt.”
“Uppe tidigt. Gick fram till fönstret, som varje morgon. Jag frågar världen, eller åtminstone den här platsen, med denna morgonritual.”
Johan Jönsons två år från debuten Som Samplingsdikter fram till Näst sista våldet är betydande. Formen stramas upp – varje uppslag är fyra rader, mellanrum, fyra rader till, och likadant på andra sidan (jämfört med debutens lätt redigerade monologer). Även innehållet är klarare. Undertiteln Stycken ur anställningen antyder att vi rör oss bort från självbiografiskt mummel mot bilder av arbetslivet, miljö, kroppar, myrmedvetandet – naket, öppet, hopplöst, och fruktbart.
Vi kan fortsätta här.
Fram tills I krigsmaskinen har han lyckats arbeta bort mycket av de få delar smetigt världsamvete som förut legat och latat sig i hans poesi.
Driften att undersöka och analysera omvärlden finns dock kvar.
Det är något med författare som tar sig mödan att utvinna andra berättelser än de från det egna lilla jaget, som lyckas arbeta sig ut från sin egen sketna ångest och självupptagenhet – vad Vilhelm Ekelund kallar den “lyriska ‘olyckligheten’ -: feghet, feminim trubbighet i tankeverktygen, feminint själfmedlidande, bristande sanningsintresse“.
MONOMTRL utläser jag “ett material” – en massa där allt påverkar allt, allt behövs (en utväxt på linjen Spinoza-Deleuze) – men även “språkmaterialistiskt”; bruset behövs, all smuts, all störning, alla obegripligheter – allt träget, prövande experimentellt arbete.
Ofta betyder det en godtycklig komposition, alltså ett öppet system, ett pågående arbete – stadsbeskrivningar, suddiga monologer, sönderredigerade samplingar, brus, upprepningar, arbetsplatsrapporter.
“VAD BETYDER NÅGOT?
Oförsonliga motsättningar.
Andras lidande.
Könlösa avsugningar.
Korta berättelser om Gud.”
En del arbeten fortsätter, uppfriskande oförklätt, in i Johan Jönson; syntax från Heiner Müller, knark-och-sex-metafysik från Burroughs, tänkande från Deleuze och andra.
Men han går också att läsa som dödsmetall och Skinny Puppy, eller Meshuggah, Autechre, och Merzbow). På så sätt kommer man nog trots allt närmast de här böckerna.
Jun 122006
BAKIFRÅN
Vad som först verkar varan en klagan över tidens förfall…
“I varje klass man numera har ett klassknull
Hasch och saft och rök och bullar
Lärarn lärarinnan knullar…”
… visar sig vara ett erkännande att sederna är vad dom varit och att tiderna är fallna sedan länge.
“Gustav tredje nobba tjejer
Han istället tog lakejer
Bakifrån! Bakifrån…”
En schlager-stänkare i krysset.
JAG ÄR KÅT, NU VILL JAG KNULLA
Det här Shirley Basset-kompet är så mjukporrigt och fulflärdigt det går, med sköna stick på gitarren och fin salongkänsla. Det här ett 70-tal där heltäckningsmattan är utan fläckar, drinkarna kallt mixade och kärleken fri.
Men den samhälleliga smutsen lurar under ytan. En vän tolkar det som så, att vår näktergal faktiskt låter ljuda en prostituerads förklädda klagan, och inte nåt kåtglatt kvinnor-kan-knullnummer. Det här handlar samtidigt om det mörka 70-talet, och dess sjaskiga, snuskiga bakgator där folk får fara illa.
NÄR ATOMBOMBEN FALLER, SKÖNT-STÖRTSKÖNT
Det här är kallet… inte bara från den svenska naturen, utan den mänskliga naturen. Skogsdungen och landsvägen ser ut som flykten från inte bara atombombsvansinnet (som plågade världen med nyhetens skärpa vid denna tid) och trafiklagens långa arm, utan från vardagskrampen och den civilatoriska dödtiden i stort, en flykt till “en kasse öl” och att ligga i skogen och knulla.
***
De här dunderhitsen hittas på Bordellmammas dotter, vilket kan förklara varför det ligger en sån mästeverkstatus över kompositionerna – först här, i det småskaliga, krasst kommersiella sexschlagerslagget, långt in på småtimmarna, kunde Bode breda ut sin genialitet på riktigt.
Det här är mannen som jammade med Charlie Parker på sundsfärjan. Han har sex-rhymes for days.
Jan 272006
H:ström förlag och Stefan Whilde levererar en ny Strindberg-biografi – En skandalskrivare i nattrock och kalsonger. Alla snaskigheter ska med, bl a ska det skrivas om “mannen som ville äta sköldpaddssoppa ur en klosett”, vilket låter lika vackert som “det oväntade mötet mellan en symaskin och ett paraply på ett operationsbord”, osv. Man kan även hoppas att hans roll som internet-pionjär uppmärksammas.
Strindberg trädde in i det offentliga rummet när han fick sin debutroman Röda rummet publicerad efter att ha först postat den på Usenet (paralleler till 50 cent vs. mixtape-cirkusen och indy-pöp-skvadronerna vs. fildelningsnätverken dras medan jag skriver). Hans intensiva bloggande är mindre känt, kanske för att det var där han, okaraktäristiskt nog, brukade vifta med vit flagg då motelden i tidningarna blivit övermäktig. Denna ryggradslöshet är den verkliga anledningen till att vår störste författares roll som anarko-futurist och data-extremist fallit i glömska.
Jan 182006
“i speglarnas sal där en blir de mycket för många
och dock ville falla som dagg i tidens grav”
–
“vem kastar ej sin enda sanning åt sidan
för att finna en större och grönare fångenskap”
–
“redan själva sörjandet kräver flera dödsoffer
även en järnvägsolycka stammar förlåt
ett avskalat öga brinner: kortslutning och ensamhet
och ödet fotograferar ännu ett förvånat lik”
–
“sjukdomen lämnar sin plats under mikroskopet
trött på att betrakta sammankrympta pupiller”
(från Erik Lindegren – Dikter, Bonniers)
Dec 202005
(del 1) (del 2) (del 3) (del 4)
“När man ser i sitt lif och söker finna ut grundfelet, vad ser man, nästan alltid? Hopp och fruktan voro de bägge vampyrerna som sögo blodet ur dig. Man kallar dem med ett namn ‘indisposition’. Att vänta något är den sämsta formen för tillvaro. Det väntade är ett ruttet äpple, men stunden ett gyllene, moget.”
(Veri similia)
“Den lyriska ‘olyckligheten’ -: feghet, feminim trubbighet i tankeverktygen, feminint själfmedlidande, bristande sanningsintresse.”
(s. 35, Båge och lyra)
“Kvinnan är fredsvän! – ja, det är en högst hedervärd sak… Hon afskyr allt annat krig än det som hon själf har mästerskapet uti: det krig som är tusenfaldigt dummare, grymmare, mer ödeläggande än all världens världskrig.”
(s. 22, Väst-Östligt)
“Aldrig behövs det högre himmel i själen, aldrig renare klarhet då det gäller att ta parti mot pöbeln i dig själf.”
(Metron)
“Från sorgen var det nära till glädjen. Men från vreden och hatet är där öknar, ogenomträngliga av törnen.“