Dec 212006
 

För femton-tjugo år sedan var hiphop nästan uteslutande rebellisk musik. Lyfte man inte genomgående fram ett kritiskt budskap, som KRS-1, Big Daddy Kane, Geto Boys, Public Enemy, Ice Cube eller Ice-T, så plockade man med en eller annan politisk låt på skivan, som EPMDs Give The People eller Kool G Raps Erase Racism.

Idag höjer man ögonbrynen åt Jadakiss Why? (också något av en oerkänd rip-off på Smooth & Triggas Food For Thought).

Varför? För att industrin gjort om kulturen till en stripklubb fylld av fjolliga böghatare, reaktionära revolutionärer, gangsters som vill vara rappare och rappare som vill vara gangsters, osv.

Killah Priest, Ill Bill, Saigon – och att Cormega plockar in Immortal Technique när han kör live – ger oss i denna sitution ett hopp om tillfrisknande.

Dec 212006
 

Big Pun var en kraft som överskred rap-musikens gränser. Han var inte nice. Han var ugly. Han var inte bara den tekniskt främste, han spelade fult också.

När han inte spränger spädbarn är det “beating on my sister’s boyfriend“, “whoopin my kid’s ass in the streets” eller “talking loud at the flicks“.

Storhetsvansinne är inte fin stil. Futuristisk extremism likt “curl the planets” och “snatched away the moon and blew away the sun” var bara han och Majakovskij kapabel till.

Verkligt god rap låter den nära verkligheten OCH fantasi, humor och fabuleringskonst genomsyra musiken. Då stiger fältnegern ut ur industrinegerns gestalt.

Nov 252006
 

Non Phixion live i Christiania 2004. Q-Unique berättar att Ill Bill introducerar honom för hans yngre bror, Necro, som vill ge honom fem beats till skivan, och som säger:

“I want you to show them that the world is an ugly place, I want you to spit that street shit“.

The Ugly Place / Street Shit blev också ett av de bästa spåren på Vengence Is Mine. Den känslorörande The Set Up (“A song very dear to my heart”) blev också fin klassisk hiphop, en sjaskig uppväxthistoria där Q frågar sig,”How can I prevail, when I was set up to fail?”.
Goblin-samplandet i Posse-låten Canarsie Arties Revenge kanske tar en minut att vänja sig vid, men det är fresh. Father’s Day och Psychological Warfare kunde han gjort bättre – halvstel produktion likt en handfull på Circle Of Tyrants och Brutality.

Några få andra beats och corny refränger kunde också fixats, men det är i det hela svårt att tycka illa om den här skivan med titeln Vengence Is Mine. Hur ogillar man en banger som H to the C? Eller råna-folk-på-deras-märkeskläder-låten Fashion Victims? Eller tunga Me That’s Who och Nature Of The Beast? Hur kan man hata Diamond In The Ruff, där Q skiner, och Juju motbevisar alla som säger att Beatnuts sparar det finaste till sina egna plattor?

Jul 252006
 

Läs hela skiten här.

***

TIO BÄSTA LÅTARNA FRÅN TIO ÅR MED NON PHIXION, EN AV MINA FAVORITGRUPPER:

– IT’S US
– THE CIA IS TRYING TO KILL ME
– FUTURAMA
– DRUG MUSIC
– SKUM
– BLACK HELICOPTERS
– CAUGHT BETWEEN WORLDS
– IF YOU GOT LOVE
– THE FUTURE IS NOW
– FRESHFEST

***

Vi ser istället fram emot Ill Bills nästa album, THE HOUR OF REPRISAL – och eftersom Goretex verkar vara slut som artist och även som människa, avlsutar jag med att citera honom från Non Phixions finaste stund, den Large Professor-producerade IT’S US, som en slags gravskrift över en säregen lyricist som talade om “The palms of Ramirez“, “Close encounters, pedophiles in schools posing as janitors“, “Get your drink on, we build the bombs, spit in your face“, och “Fakes get left shaking like Michael J. Fox” – och som aldrig kunde se till att ordna upp vare sig liv eller karriär:

“It’s the N-O-N, P, H, I, X, I-O-N

It’s the N-O-N, P, H, I, X, I-O-N

It’s the N-O-N, P, H, I, X, I-O-N

It’s the N-O-N, P, H, I, X, I-O-N

What does that spell? It spells Non Phixion my friend
A brave new world, enslave all, gods to men
Bars of phlegm, so therapeutic it’s part of the end
The way I spit pain, it’s hard to pretend, hardly depends
Sticking up delis for quickchips, I’m starving again
Our marketing plan’s guarantee I’ll be parking a Benz
My words are like carcinogens, we be starting the trends
I sharpen the edge with sixteen bars to defend
The Arm, Leg, Leg, Arm, Head – God is HaShem
Non Phixion, extra-terrestrials, Martians with Tims
Martyrs are dead, we at war with the Narcs and the Feds
Uncle Howie sparkin the stem with the positive grin
Napalm shots, Israeli camo, ammo with the car bomb
I don’t exist, close the garage and leave the car on
Amen, suicide watch and state pen
Street trilogy, one love, I’ll see you again”

Jul 072006
 

Det är vanligt att sitta och snacka skit om andra när man inte har annat att göra, av ren tristess. Men-

“du kan inte döda tid, utan att samtidigt skada dig själv.”

***

“Ditt horeri är dig så svår en synd dock ej som att du talat illa om din broder.”
(Profeten Muhammed)

“Spill ej ut en broders rykte på gatan,
Att ett oblidt öde ej må spilla ut ditt ditt rykte i en hel stad.”

“En viss person sade till en Sufi i hans renhet:
‘Du vet inte vad den och den har sagt om dig på din rygg.’
Han sade: ‘Tyst, o min broder! Lägg dig och sof!
Bäst är att ej veta, hvad en fiende sagt.’
De personer, som framföra fiendens budskap,
Äro för visso argare fiender än fienden sjelf.
Ingen bär fram fiendens ord till en vän,
Utom den, som i fiendeskapen är hans vän.
Fienden är ej i stånd att uttala hätskhet
I sådan grad, att min kropp skulle darra vid åhörandet af
hans ord.
Du är den hatfulle fienden, som för på läpparne,
Hvad fienden yppat afsides.
Örontasslaren gör det gamla såret färskt;
Örontasslaren retar upp den gode, stillsamme mannen.
Fly, så långt du kan, från sådant umgänge,
Som säger till det slumrande ovädret: ‘Res dig!’
Bättre ligga bunden till fötterna i ett förtvifladt läge,
Än föra split från ett ställe till ett annat.
Split mellan två menniskor är som elden;
Örontasslaren, af hemskt öde, släpar fram bränslet.”
(Sa’di)

“Propheten såg, under sin himmels-färd, ett folk med klor af koppar och med ansigten af jern. Han sporde: ‘Hvilka äro desse?’ Svarade Djibra’il: ‘De äro de, som fört sqvaller om sin nästa'”
(Hasán Basri)

Jun 122006
 

Det här är såklart en av de bästa pop-hiphop-låtarna någonsin, tillsammans med Snoops Beautiful och Let’s Get Blown, eller varför inte Will Smiths egna Summertime.

På filmduken har han alltid levererat oavsett vad för nån dum skit han haft att arbeta med. Mats sa att William borde ha en egen film; manus, regi, huvudroll, soundtrack. Det skulle vara en cool, rolig film, och kön till bion skulle vrida sig runt kvarteret.

(kungen av den här pop-hiphopskiten)

What I always liked and respected about the Fresh Prince was that he was true to himself. As a rapper he didn’t want to be anything more
than an entertainer. Aside from one line in his pre-Will Smith catalog (You saw my blinker…. ah shit… if you’re a fan like me you can finish that line) the Fresh Prince never strayed away from party rhymes and having a good time. Hip hop was much different back then. It was OK to listen to gangsta shit like NWA and then listen to the Fresh Prince because there were less haters and more fans. Back then, every critic wasn’t a struggling closet rapper and people could appreciate the difference in hip hop music, as opposed to today where critics and regionalization are pushing the divide further.

In the 80s respect came from how well you could rock a live set, and as the Fresh Prince proves here… he was a master at it. You can tell by the enthusiasm of his voice that the Fresh Prince had a star quality in him that could possibly transcend rap at some point.

May 122006
 

Under P-funkens regim under 70-talet kom moogen framförallt till sin rätt live, där den flödade över i långa, LSD-dränkta, solo-sessions. När vi träder in i g-funk-eran har den åter låsts in i studion där den utsätts för hiphop-producentens stränga manipulation av materien.

Det är så vi möter den i Only God Can Judge Me, från Tupacs dubbelskiva All Eyez On Me.

När en man undanröjer all förvirring, alla samhällets fördomar och förväntningar, och allt tvivel på sig själv för att fullt ut följa sitt hjärta, vad annat än hans egen relation till det gudomliga kan avgöra om denna strävan är riktig, och om hans liv är skändligt eller ej?

Endast Gud kan döma en människa. Detta är ett av hiphop-lyrikens starkaste teman, motviljan mot att samhället sätter etiketter, dömer, och slutligen låser in en människa, när de inte har någon erfarenhet av de verkliga förhållanden denna människa lever i.

Och människorna hade sökt döma Tupac. Inte bara rättsväsendet och hiphopens östkustetablissemang (som ifrågasatte hans skills), utan även hans eget folk.

Saigon: Exactly. Exactly. If we don’t give him credit for this? I mean, this dude stood for something. But if you watch the Resurrection DVD. You got the DVD?

Cedric Muhammad: Yeah, that was what moved me so much to state what I said earlier.

Saigon: If you watch the DVD go to the Special Features with him talking…

Cedric Muhammad: Yeah, the speeches.

Saigon: The speeches. And he is dropping it on all of the old people there. I think they are asking him to stop cursing. And he is like – “This is what is wrong with you all. You all are so worried about me saying, ‘fuck’, ‘nigger’, and little words, meanwhile there are motherfuckers in the street getting killed right now. And y’all are trying to sit here and tell me to watch my language? No I am not going to watch my language. I feel angry. I’m angry right now because y’all dropped the ball and I feel like I shouldn’t have to do the shit that y’all should have did…” There is so much more to Tupac. That is why when people compare Tupac to Biggie I automatically know that they don’t know who Tupac was. Because that is no comparison whatsoever. That is two different levels of a person, a man. I could never ever compare the two. I couldn’t do it.

Den starkaste passagen är i slutet av andra versen. Här är sådan lyrisk densitet att varje rad räcker till en låt.

“I’d rather die like a man, than live like a coward
There’s a ghetto up in Heaven and it’s ours, Black Power
Is what we scream as we dream in a paranoid state
And our fate, is a lifetime of hate
Dear Mama, can you save me? And fuck peace
Cause the streets got our babies, we gotta eat
No more hesitation, each and every black male’s trapped
And they wonder why we’re suicidal running round strapped
Mista, Po-lice, please try to see
There’s a million motherfuckers stressin just like me
Only God can judge me”

Den andra hjälten i den här låten jämte herr Moog är den kära gamla Vocodern. Jag kan inte kommar på någon annan hiphop-låt där man använder detta underbara tekniska hjälpmedel.

Mar 152006
 

Den Diamond D-producerade Bumpy Bring It Home, den DJ Premier-producerade Real Nigga Shit, och framförallt det Pete Rock-producerade titelspåret bör lyftas fram på Freddie Foxxx’ Industry Shakedown, men hela skivan är ovanligt stabil för att vara från 2000. Who Knows Why, Searchin’, och Feel Like I’ve Been Here Before är sådant djup som förebådar post-9/11-låtarna på, den något svagare, Konnexion.

Ideologiskt finns en del gemensamt med Tupac (som han både var bekant och gjorde musik med), men jag jämför hellre med Ice-T – båda från denna första gyllene era där rappare tilläts vara både hardcore och medvetna (KRS-1, Big Daddy Kane, Rakim, Ice Cube). Ice-T och Bumpy Knuckles är samma sorts hårdföra, orädda, tänkande amerikaner som omöjligen kan skräda orden.


(killen till höger alltså)

Switch to our mobile site