Old School Livewire, which also sounds like old school Oakland. Repping their hometown hard, and bringing back Too Short on the hook. Quadruple win.
And that beat… with the John Carpenter-synths….
Jan 132013
Jan 132013
Visionär breakbeat-arkitektur à 1990 från geniet bakom Prodigys (nej, för en gångs skull pratar jag inte om ena halvan om Mobb Deep) alla oförglömliga hits.
Bryt dig in i en övergiven industrilokal till detta, tok.
(via Zombys twitter)
Jan 132013
“Mac Dre… keep a heater on me, touch more bread… than salami”
Jan 132013
Feva uppmärksammades först då han släppte 75 mixtapes på samma dag.
Sedan levererade han en av förra årets bästa låtar, med lite hjälp från Husalah.
Nu uppmärksammar Thomas oss på en låt där han tvålar till de rappers som är mer data än gata; Twitter-skurkar, håll er undan… Feva har tröttnat på er sort.
Jan 132013
Project Pat tillbaks med ett ständigt relevant budskap, över en elegant med hårdför Drumma Boy-produktion.
Dags att ladda hem Cheez N Dope va.
Jan 132013
LM36 kör sin klassiker Vuxna barn leker på Gubbs minneskonsert, med lite hjälp från Chato.
Jan 072013
Njuter bara av det här soul-beatet medan jag väntar på att The Jacka ska döda skiten.
Vilket han såklart gör. Det gör han alltid, tok.
Kan inte hata på den här Baby James-låten heller (svårt när Keak The Sneak gästar).
Dec 312012
Dra upp byxorna. Skaffa en ordentlig frisyr.
Sluta lek jänkare – när det finns en så rik tradition här i Europa från gatan och subkulturer, när det gäller att klä sig med stil och klass, och att ständigt sträva efter livets goda. Sluta hata på ditt eget arv, din egen hudfärg, ditt eget kön, din egen kultur. Det gäller samtliga. Självhat är aldrig sexigt.
Ställ dig upp, sluta va en tönt, och ta hand om dina kamrater. Ta av din väst, som aldrig gett nånting. Och minns följande när vi träder genom dimmorna till den andra sidan:
Sportmärken > Streetwear
Grafitti > Streetart
Klasshat > PK-hets
Falcon > IPA
Jungle > Dubstep
Äkta tokar > Äkta skallar
Volvo > Beamers, Benz & Bentleys
Klasskamp > Politik
Björn Ranelid > Svensk press
Dec 312012
Om en New York-rappare struttar runt i bandana så vet man att det är allvar. Och Killarmy har alltid varit väldigt allvarliga rappare, med Killa Sin som den tekniskt sett mest framstående.
Nu har han precis släppts ut ur kåken, och här är det gasen i botten över samma beat som Tony Yayo och Lil B rappade över förra året.
Från soundtracket till RZA:s nya film. Lyssna även på när den mannen besökte The Combat Jack Show – det är en av de bästa intervjuer undertecknad har hört i sitt sketna liv.
Dec 312012
“Based on a best selling novel
With blood on the bottom of the Grey Goose bottle
You muthafuckas is finished
(…)
This year I’m dancin’ with the devil
Rebel without a cause
Something authentic, enemy of the state
Who said the rich couldn’t relate?
(…)
Alone, like the last Arab with AK’s in the palace in Baghdad
Talkin’ is for lovers, I want powers beyond powers“
Klassisk hardbody-rap från Staten Island över en traditionell soul-sampling. Solomon Childs hade samma sorts enorma självförtroende, stålhårda swagger och förmåga att sätta ihop ord på de mest oväntade sätt som Ghostface och Cappadonna gjorde sig kända för, men på skiva lät han fakiskt bättre ensam än på låtar tillsammans med de andra i Theodore Unit.
Efter att Wu-Tang – och New York i allmänhet – tappade energi och fokus i slutet av 90-talet så var det svårt för alla klanens allierade att bryta sig in i gamet.
Det betyder inte att de saknade talang, eller bra låtar för den delen.
2004 års 718 från Theodore Unit (där vi hittar Mama Can You Hear Me) kan nog sägas vara det sista livstecknet för den här sortens rap, du vet, genomgående fräscha New York-beats som hyfsat okända rappare slaktade. Sen kom soloskivan från Ghostface där Missy Elliot gästade.
Det var sista spiken i den kistan. Ridå för riktig jävla rap från det ruttna äpplet.
Solomon Childs har kämpat vidare sedan dess, med något halvdussin hembrända skivor som få har brytt sig om. Vissa grejer låter bra dock, som den här med Killarmy, eller den här över ett klassiskt RZA-beat. Han gästade även på en riktigt bra låt på Wu-Tang Meets The Indie Culture. När han levererar, då är det inget annat än klassisk, granithård, kompromisslös New York-musik.