Runkbåsets enda uppgift är att lägga ut ett nät av “populärkulturella betraktelser” i detta “hav av information“.
Nov 252006
Nov 242006
I A Day In The Afterlife klargör Brian Aldiss att han finner Dick mycket mer intressant före han gick “round the bend”, alltså den Dick som såg “the bend coming”.
Kräftans vändkrets är att föredra framför Stenbockens vändkrets, En tid i helvetet är mer värdefull än Illuminationer, och The Beatles bästa låt är I’m Only Sleeping.
Sexy Sadie var hetare än Lucy In The Sky. Stormen före lugnet på jordgubbsfält och i bläckfiskträdgårdar var den verkligt värdefulla urladdningen man upplevde på sextiotalet. Det var då modernismen fick sitt hett efterlängtade möte med populärkulturen. Rock-musikens experimenterande blev en naturlig partner för avant-gardet så som Lennon kände det från konstskolan.
Likt Syd Barrett hade han förvärvat collage-tekniker, spontan skrift och en lekfull absurdism som han nu kunde leva ut i sitt musikskapande. Här är surrealismen som mest intressant, som drömsk vardag; det gamla löftet om sammansmältandet av verklighet och dröm.
Nov 242006
Bakgrundsmusiken till Dicks olika klassiker är alltjämt Beethoven och liknande, möjligtvis caféjazz eller bruten easy listening.
A Scanner Darkly är av annan stil; tung industriell musik och urbant förfall. Men han hade ju vid den här tiden också gått igenom den typiskt moderna upplevelsen av att halvt bränna bort sin hjärna med mainstreamkemikalier.
Det här populärkulturella storverket om Imperiets fullbordan var det sista från den Dick som såg “the bend coming“. Det är en värdig avvägning av ett författarskap. Här skriver han med otrolig nerv.
Har nån nåt att säga om filmatiseringen, och hur soundtracket till den låter, lämna en kommentar här nedanför (inga spoilers!)
Nov 012006
EN NY VÄRLD
Jämte Beatles och Pink Floyd kan man bara nämna Kraftwerk som STORA namn inom rock-musiken.
Vid starten en Kraut-grupp bland mängden i Tysklands experimentella 60-tal, ett rymdrock-band bland andra – men det är deras mekaniserade överskridande av just rock-genrens gränser som skapar såna stora segment ny rymd för andra artister att verka i.
Om det var en avsmak för efterkrigstidens amerikaniserade kulturliv som gav Ralf Hütter och Florian Schneider inspiration att skapa något som bättre gav uttryck åt den tyska livskänslan, så var det möjligen deras socialistiska övertygelser som fick dem att överge sina kometmelodier för att utforska den nya värld som växte fram i samspelet mellan ständigt mer komplicerade maskiner och deras kolbaserade herrar.
Och de lyckades. Efter dem följde en oöverblickelig flodvåg nya musikstilar som bättre kunde gestalta människan närmandes maskinen, vare sig det handlar om laptop-musikerns knaster eller hiphop-producentens stränga kicks och snares.
I Tyskland var de nog populära, och Autobahn var en mindre hit på amerikansk college-radio – men det är Afrika Bambaataas samplande av dessa “funky white boys” på Planet Rock som odödliggör gruppen.
I begynnelsen var hiphop en live-blanding av korta stycken rock, jazz, soul, och funk (vadhelst som fick folk att dansa), men med Trans Europe Express hade Grandmaster Flash en låt som inte behövde mixas. När Afrika Bambaataa introducerade den här kalla tyska musiken på basketplaner och i parker kände den uppmärksamme svalkan från historiens vingslag under New York-sommarens stekande sol. Den moderna dansmusiken hade anlänt. Här upprättas en planetarisk gemenskap, en ny värld.
Ralf och Florian nämner i en intervju flera år senare att de kännt sig totalt kulturellt isolerade, och att de nu äntligen fick feedback och uppskattning (medan Karl Bartos klagar över att de snodde hans beats).
Kraftwerk börjar som ett långhårigt progg-band,och har idag en position som gudfäder åt ett elektroniskt musikliv och en allmän digital, uban livskänsla. Självklart fanns medresenärer, men de var det skinande skeppet som red vågen.
EN IDÉERNAS MUSIK
Kraftwerk etablerade electron som en idéernas musik. Det är Anthony Rother och Arpanet som idag arbetar vidare i den här traditionen av minimalistiska ämnesskivor.
Rother använder gärna samma kalla, knappa lyrik som Kraftwerk (likt Pink Floyd ett “välkommen till maskinen“, välkommen till städernas alienation) – speciellt bör man tala om Describe Reality från Sex With The Machines, och The Hacker överhuvudtaget. Här förs Kraftwerks Computer World-etos vidare på ett anständigt och mycket trevligt sätt.
Arpanets konceptualitet vill ofta nöja sig med att låta beatsen tala – men att musikaliskt gestalta fysikteorier och tekniska specifikationer leder mest till experimentalism som man lyssnar på endast en gång. Detta gäller Wireless Internet, och i högre grad Quantum Transposition (med utmärkta undangtag som Entangled Protons).
MODERN MYTOLOGISK MUSIK
Rother, Arpanet och Kraftwerk är teoretiska, europeiska penseldrag.
Drexciya däremot växer fram ur myllan kring Underground Resistance, och tecknar små science fiction-historier, likt seriealbum med Linda och Valentin, fast bättre.
Står det på discogs.com:
“Drexciya’s James Stinson and Gerald Donald remained hidden behind their alias for much of the group’s existence, communicating a complex personal mythology of a “Drexciyan” race of underwater dwellers descended from pregnant slave women thrown overboard during trans-Atlantic deportation. Within this fiction, their music – which they claimed was recorded “live in the studio” rather than programmed – was imagined as a “dimensional jumphole” between their black African roots and the contemporary USA.”
Svart amerikansk sci-fi-mytologi alltså, likt Sun Ra, Jimi Hendrix och, framförallt, George Clinton. Som om Bruce Sterling hade gjort electro alltså, fast bättre.
Det här är Beyond The Abbys, Bubble Metropolis; vi tar Augabahn mot Positron Island och svänger av till Red Hills Of Lardossa och Andreaen Sand Dunes. Här hör vi om Dr. Blowfins Experiment och The Plankton Organization, 700 Million Light Years From Earth. Birth Of New Life.
***
Om man beställer en kall electro i bardisken these days finns risken att man får in electro-clash, electro-punk, eller annan konstskolemusik.
Detta är olyckligt, och direkt skadligt för sunda kroppsvätskor.
För att vaccinera folklagren bör följande stänkare spelas på närmaste sylta.
1. Hashim – Al Nayfish (The Soul)
2. Man Parish – Hip Hop Be Bop
3. DJ Assault – U Can’t See Me
4. Chris The Glove Taylor & Ice-T – Reckless
5. Mantronix – Bassline
Sep 112006
“The void is no mere emptiness, but is real, free and existing. It is the source from which all things arise and return. It cannot be seen, touched or known, yet it exists and is freely used. It has no shape, size, colour or form, and yet all that we see, hear, feel and touch is “it”. It is beyond intellectual knowing and cannot be grasped by the ordinary mind. When we suddenly awake to the realization that there is no barrier, and has never been seen, one realizes that one is all things, mountains, rivers, grasses, trees, sun, moon, stars, universe are all oneself. There is no longer a division or barrier between myself and others, no longer any feeling of alienation or fear. Realizing this, results in true compassion. Other people and things are not seen as apart from oneself, on the contrary, as one’s own body.”
Jul 262006
“Den som tar sitt liv gör nästan alltid rätt.”
“Uppe tidigt. Gick fram till fönstret, som varje morgon. Jag frågar världen, eller åtminstone den här platsen, med denna morgonritual.”
Johan Jönsons två år från debuten Som Samplingsdikter fram till Näst sista våldet är betydande. Formen stramas upp – varje uppslag är fyra rader, mellanrum, fyra rader till, och likadant på andra sidan (jämfört med debutens lätt redigerade monologer). Även innehållet är klarare. Undertiteln Stycken ur anställningen antyder att vi rör oss bort från självbiografiskt mummel mot bilder av arbetslivet, miljö, kroppar, myrmedvetandet – naket, öppet, hopplöst, och fruktbart.
Vi kan fortsätta här.
Fram tills I krigsmaskinen har han lyckats arbeta bort mycket av de få delar smetigt världsamvete som förut legat och latat sig i hans poesi.
Driften att undersöka och analysera omvärlden finns dock kvar.
Det är något med författare som tar sig mödan att utvinna andra berättelser än de från det egna lilla jaget, som lyckas arbeta sig ut från sin egen sketna ångest och självupptagenhet – vad Vilhelm Ekelund kallar den “lyriska ‘olyckligheten’ -: feghet, feminim trubbighet i tankeverktygen, feminint själfmedlidande, bristande sanningsintresse“.
MONOMTRL utläser jag “ett material” – en massa där allt påverkar allt, allt behövs (en utväxt på linjen Spinoza-Deleuze) – men även “språkmaterialistiskt”; bruset behövs, all smuts, all störning, alla obegripligheter – allt träget, prövande experimentellt arbete.
Ofta betyder det en godtycklig komposition, alltså ett öppet system, ett pågående arbete – stadsbeskrivningar, suddiga monologer, sönderredigerade samplingar, brus, upprepningar, arbetsplatsrapporter.
“VAD BETYDER NÅGOT?
Oförsonliga motsättningar.
Andras lidande.
Könlösa avsugningar.
Korta berättelser om Gud.”
En del arbeten fortsätter, uppfriskande oförklätt, in i Johan Jönson; syntax från Heiner Müller, knark-och-sex-metafysik från Burroughs, tänkande från Deleuze och andra.
Men han går också att läsa som dödsmetall och Skinny Puppy, eller Meshuggah, Autechre, och Merzbow). På så sätt kommer man nog trots allt närmast de här böckerna.
Jul 252006
TIO BÄSTA LÅTARNA FRÅN TIO ÅR MED NON PHIXION, EN AV MINA FAVORITGRUPPER:
– IT’S US
– THE CIA IS TRYING TO KILL ME
– FUTURAMA
– DRUG MUSIC
– SKUM
– BLACK HELICOPTERS
– CAUGHT BETWEEN WORLDS
– IF YOU GOT LOVE
– THE FUTURE IS NOW
– FRESHFEST
***
Vi ser istället fram emot Ill Bills nästa album, THE HOUR OF REPRISAL – och eftersom Goretex verkar vara slut som artist och även som människa, avlsutar jag med att citera honom från Non Phixions finaste stund, den Large Professor-producerade IT’S US, som en slags gravskrift över en säregen lyricist som talade om “The palms of Ramirez“, “Close encounters, pedophiles in schools posing as janitors“, “Get your drink on, we build the bombs, spit in your face“, och “Fakes get left shaking like Michael J. Fox” – och som aldrig kunde se till att ordna upp vare sig liv eller karriär:
“It’s the N-O-N, P, H, I, X, I-O-N
It’s the N-O-N, P, H, I, X, I-O-N
It’s the N-O-N, P, H, I, X, I-O-N
It’s the N-O-N, P, H, I, X, I-O-N
What does that spell? It spells Non Phixion my friend
A brave new world, enslave all, gods to men
Bars of phlegm, so therapeutic it’s part of the end
The way I spit pain, it’s hard to pretend, hardly depends
Sticking up delis for quickchips, I’m starving again
Our marketing plan’s guarantee I’ll be parking a Benz
My words are like carcinogens, we be starting the trends
I sharpen the edge with sixteen bars to defend
The Arm, Leg, Leg, Arm, Head – God is HaShem
Non Phixion, extra-terrestrials, Martians with Tims
Martyrs are dead, we at war with the Narcs and the Feds
Uncle Howie sparkin the stem with the positive grin
Napalm shots, Israeli camo, ammo with the car bomb
I don’t exist, close the garage and leave the car on
Amen, suicide watch and state pen
Street trilogy, one love, I’ll see you again”
Jul 212006
Jul 112006
Jul 072006
Det är vanligt att sitta och snacka skit om andra när man inte har annat att göra, av ren tristess. Men-
“du kan inte döda tid, utan att samtidigt skada dig själv.”
***
“Ditt horeri är dig så svår en synd dock ej som att du talat illa om din broder.”
(Profeten Muhammed)“Spill ej ut en broders rykte på gatan,
Att ett oblidt öde ej må spilla ut ditt ditt rykte i en hel stad.”“En viss person sade till en Sufi i hans renhet:
‘Du vet inte vad den och den har sagt om dig på din rygg.’
Han sade: ‘Tyst, o min broder! Lägg dig och sof!
Bäst är att ej veta, hvad en fiende sagt.’
De personer, som framföra fiendens budskap,
Äro för visso argare fiender än fienden sjelf.
Ingen bär fram fiendens ord till en vän,
Utom den, som i fiendeskapen är hans vän.
Fienden är ej i stånd att uttala hätskhet
I sådan grad, att min kropp skulle darra vid åhörandet af
hans ord.
Du är den hatfulle fienden, som för på läpparne,
Hvad fienden yppat afsides.
Örontasslaren gör det gamla såret färskt;
Örontasslaren retar upp den gode, stillsamme mannen.
Fly, så långt du kan, från sådant umgänge,
Som säger till det slumrande ovädret: ‘Res dig!’
Bättre ligga bunden till fötterna i ett förtvifladt läge,
Än föra split från ett ställe till ett annat.
Split mellan två menniskor är som elden;
Örontasslaren, af hemskt öde, släpar fram bränslet.”
(Sa’di)“Propheten såg, under sin himmels-färd, ett folk med klor af koppar och med ansigten af jern. Han sporde: ‘Hvilka äro desse?’ Svarade Djibra’il: ‘De äro de, som fört sqvaller om sin nästa'”
(Hasán Basri)