Så när jag säger sänk månadskortet med 24 kronor så får ni ha i åtanke att det kostade 690 kr då.
Ett försmak från kommande fullängdaren Botkyrka Funk.
Stockholmssyndromet är så jävla hiphop. På bästa sätt.
De gör orginell och satans funky rap som låter extremt mycket här-och-nu. Både produktions- och rapmässigt kickar de stilar som vi andra kickar bussdörrar när den där sura jävla chauffören kör vidare trots att han såg att man sprungit som en hund för att hinna med.
Och de kickar helt obesvärat klina konceptlåtar, här om kollektivtrafikskaoset.
När Starvin Mar säger att “staten skänker miljonbelopp… som säkert går till SL:s privata fester med horor och koks” låter det lite nojigt men är nog en hyfsat precis analys av den rådande situationen.
Visst är det lustigt att denna sida av Kartellen sällas tas upp när man diskuterar deras texter. Det handlar om mer än kallar som smattrar och ladd och grabbar med luva och västar.
Fallande änglar är fortfarande en av förra årets bästa låtar.
SödraSidan (fd Dalenbarn) med en till hit, lite mer boombap än vanligt.
De brukar få en halv mille på alla sina videos, men uppmärksammas inget alls i media. Kanske finns det ingen enkel journalistisk vinkel på dem. Kanske saknar de en indy-popsångare på refrängen. Kanske är journalister lata och saknar koll.
Idag vann Masse från The Salazar Brothers – yngre bror till Chepe och Salla, som tillsammans med Dogge, som The Latin Kings, sparkade igång och lade grunden för hiphop i Sverige – en grammis för bästa producent.
Ännu idag, nära tjugo år efter deras debutskiva, fungerar TSB som en institution som stödjer och utvecklar talanger, dj:ar på klubbar runt om i Sverige och i Europa, och förser rappare runt om i världen med högklassiga produktioner.
Skizz från Stockholmssyndromet är Sveriges mest intressanta och orginella producent, men för mig råder det ingen tvekan om att det är Masse som är bäst.
Bredden han har, från betongtung reggae, till modernt elegant soul, till förfinad Premier-boombap (jävligt nära bättre än mästaren själv jag svär), till satans stekig skrytrap, sättet som hans samplingar böljar fram och tillbaks över precist programmerade maskinrytmer och fuckar med våra hjärtsträngar…. saknar motstycke… i Skandinavien och i världen.
De som säger att han är bra men lite tråkig kan ta och sätta sig i hörnet nu. Håll truten och lyssna på detta mästerverk igen och rensa ut skiten ur öronen först den här gången.
Ett exempel på när en europé tvålar till amerikanarna på deras egna grej. Varje gång jag lyssnar ställer jag mig upp och vevar med armarna till ett perfekt samspel mellan beat och text. “Klättrade upp på toppen och kastade ner dom… Kartellen… krossar deras fattiga egon… vi skojar inte… DET ÄR MALEXANDER I STEREON“. Snares smattrar mer militärt och syntharna skriker elakare än i vilken Jeezy- eller Gucci-låt som helst.
Svenska rap-fans håller huvet högt idag.
(En ung Masse längst till vänster. Från boken om The Latin Kings)
Man låter det som är unikt för sin avkrok skina igenom, och istället för att vifta med de där välbekanta rewinda-raden, pithca-ner-rösten och lägga-keffa-scratches-grejerna som om du precis inhandlat en box logo-keps, så låter man bara sin egen erfarenhet marineras i den där halvsmält flytande, mycket tillbakalutade funkkänslan som kännetecknade DJ Screws tapes.
Labyrint måste vara Sveriges utan tvekan bästa live-akt. Trots ett eländigt jävla ljudsystem gjorde de en jävla show. Kärleken mellen gruppen och Malmö var ömsesidig.
Och… vi lyckades få en kortare video-intervju med Aki.
Jag frågade också om låten ovan, en gammal favorit. Aki sa att han tvärtemot stereotypen inte hade någon inspiration alls när han satt inne. Versen ovan var det enda han skrev. Det är därför han säger “jag har saknat den här mikrofonen” i början av låten.
Enligt Sai gjordes beatet helt snabbt. Han hade samplingen, och medan Aki var ute på balkongen för en rökpaus så klickade han ut trummorna och lade till lite ljud.
Aki kommer in och sätter hela skiten i en tagning. En klassiker.
Kartellen släppte precis deras andra video från deras tape Blodspakt som kom för 2 veckor sen typ.
Om ni minns så släppte dom ju en kortfilm till låten Blodspakt från samma tape. Måste säga att Kartellen är ett av mina Svenska favorit band. Nånsin.. Men när de kommer till deras videos så tycker jag dom inte riktigt har varit lika tilltalande som låtarna. (Jag hade gärna sett videos till Guld I Mun, Frimurare och Bli Dum bara för att nämna några) Men Rädda Kungen är fan fet. Inga speciella effekter eller någon skit bara hardcore gatu-rap, med ljud upptagningar från Åbo polis + lite video upptagningar från någon sprängning. Sebbe Staxx är alltid bra. Utan tvekan en av Sveriges bästa rappare.
