Sep 012011
 

Harlem har överlevt bättre än resten av äpplet eftersom de i högre grad insåg att hiphopens fundament är ett kontinuerligt Style Wars där stagnering betyder död. Anpassar du dig inte efter gatans förändringar fasas du obönhörligen ut, bit för bit.

Jag fattade aldrig grejen med Dipset- och Byrdgang-rörelsen, och håller nu bara på att komma i kapp, men det var fel att dissa dem för att de hämtade inspiration från resten av landet: synthesizer-beats (därför lyckades även Prodigy släppa bättre musik än andra!), Dickies och Chuck Taylors, bandanas, och viktigast – mixtapeformatet. Lika fel är det idag att klandra Rocky och hans producent för att de låter sig inspireras av DJ Screw och hans klick, lika fel som det vore att klandra Pimp C och MC Ren för vad de tog från Marley Marl och Run DMC.

Därför, för att han inte är arrogant nog att vägra låta sig påverkas av utomNew Yorkska innovationer, är ASAP Rocky en av de få New York-snubbar som verkligen kan flyta fram över ett Clams Casino-beat. Istället för uppkört i hiphop-historiens arsle håller han huvudet högt bland molnen, men med båda fötterna stadigt planterade på Harlems asfalt.

Demons visar han ännu en gång upp hans fallenhet för tät, Camron-liknande lyricism, dynamiskt flytande och halvsjungna refränger, och förmågan att på några få rader röra sig från introspektiv klagan, till aggressiva vapenhot, till sexuellt skryt – alltså den rörlighet som utmärker alla verkligt dugliga rappare.
Ett underbart beat som annars skulle förbli instrumentalt blev en lika bra låt.

“hipsters buy a heart but I can tell you how the streets feel…”

Aug 112011
 

Första låten med ASAP Rocky oroade rimligen alla som önskade en hälsosam återhämtning för stolt New York-rap, då titeln innehöll orden Purple och Swag, och videon visade upp både BAPE-kläder och en snubbe som hängde på fest med ipods inkörd i kraniet. Nästföljande låt från Harlem-sonen, Clams Casino-producerade Wassup var riktigt bra… kanske främst beatet dock.

Peso däremot låter riktigt jävla fräscht och videon är jävligt New York. Balansen återupprättas nu i universum, och burken kan räknas bland de troende.

Shouts till ASAP Yams, alltså vår dominikanske jude RealNiggaTumblr, som tidigare helt snabbt surfade förbi här på burken och nu reppar i videon med svettband och den legendariska Hennessey-fotbollströjan.

May 212011
 

ASAP Rocky –
Wassup (prod. Clams Casino)

For us who have spent hours zoning out to I’m God, Motivation, I’m Official and Fakest Year Ever, it’s great to see the work of Grandmaster Clams spreading further into rapland.

Not entirely sold on Harlem-bred ASAP Rocky yet – but I think few other New York rappers could swag out a Clams beat this way. UPTOWN CLOUD RAPS.

Nov 192010
 

Goodfellas lät fantastiskt bra de första gångerna, men inte har jag återkommit till den.

Jag gillar namnet på det här tajpet, jag gillar hans slang, jag gillar att han skiner, några beats är riktigt tajta, jag tycker Polo är snyggt – men helheten låter inte särskilt upphetsande.

Vados magnetiska värden ligger endast ett litet snäpp över andra hantverksskickliga icke-stjärnor som Papoose, Lloyd Banks och A-Mafia. Det räcker inte med att känna kvarterets knarklangare och ha memorerat The Big Picture – en rappare måste ha personlighet och en röst som skapar kaos på ditt huvud också.

Lyssna istället på: Max B – Best Of The Wave

Oct 162010
 

(AllHipHop News) Former Bad Boy Records artist Black Rob is poised to return to the Hip-Hop game with a new album being released via popular independent label, Duck Down Records.

The rapper, who was released from prison after serving four years in May over a grand larceny charge, is back in the studio recording material for Game Tested & Street Approved, which is due in stores in 2011 via Duck Down.

According to Black Rob, Game Tested and Street Approved is a “testimony of what I stand for and how I feel.”

“The people have been asking for true Hip-Hop music, and that’s what I’m giving them,” Black Rob stated. “I stayed away from features. I’ve been away for 4 joints, so I feel the people deserve to hear me. When I came home, I went right to work, and didn’t have time to reach out to cats. On my next project you will get that. As for producers, I have some up-and-coming cats on there. I believe in giving cats a chance. As far as named producers you may hear a joint or two from Buckwild, Self Service, Bishop, Scram Jones and Pete Rock.”

Game Tested and Street Approved is Black Rob’s first album in over five years.

Bra nyheter. Nas borde göra likadant.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=5fC8EAQ8xhM&hl=en&fs=1&]

Black Rob är en naturlig stjärna. Tveksamma beats förstörde hans debut. Men Life Story och Whoa – odödliga klassiker. Mer viktigt material:

Black Rob – You Know What (produced by True Master)

Puff Daddy f. Black Rob – I Love You

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=GNIMwcLo92s&hl=en&fs=1&]

shit han går in över RNS mästerverk…

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=j2agm3vqnOo&hl=en&fs=1&]

känns lite logiskt att Bad Boy gör bäst reklamer…

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=EOzKBzWUFA0&hl=en&fs=1&]

herregud en glömd klassiker gömd på youtube…
Oct 162010
 

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=TM7C9cNgkm8&hl=en&fs=1&]

(DJ Premier har även gjort världen en tjänst och lagt ut den fullständiga versionen av freestylen där Big L rappar cirklar runt Jay-Z)

Nåt städjobb för en massa år sen. På radion brer Timbuktu eller någon LoopTroop-människa ut sig om hur hemsk kvinnosyn rappare har. Och den där Big L, man undrar om han ens älskar sin egen mamma.

Märkligt, tänker jag medan jag plockar ihop moppar och hinkar och plockar på mig kontorsmaterial och knäckemackor – nyanslöst, nära nog respektlöst.

Big L hade en sådan högt driven andningsteknik att han fick ur sig mer syre än han kunde ta in när rappade. Denna sortens syrebrist leder till visionära tillstånd, att du fylls upp av anden. Det är därför gospelkörer och gregorianska munkar och mässande medicinmän håller på som dom gör. (Aldous Huxley har skrivit en utmärkt bok (som jag har skrivit om förut) som behandlar detta fenomen.)

Visst, Big L satt antagligen ner och skrev sina rhymes med munnen stängd. Men han skrev dom för en muntlig berättarstil sprungen från gathörn och parker, ett rytmiserat pratsjungande, ett konstant flöde av liknelser och anekdoter och hårt drivna punchlines som omfamnade allt han såg i sin vardag. Anden lade inga hinder i hans berättande, den satte honom fri att utforska alla ämnen på Guds gröna jord. Att han drog sin svada utan att hålla för näsan och ständigt sökte krossa tabun och överskrida gränser är ett plus.

Ett minus är de som missade kärleken och patoset på låtar som Street Stuck och Fed Up Wit The Bullshit. Big L skapade trots allt stilen som dessa herrar måttligt framgångsrikt sökte kopiera under några år (alltså innan de började “uttrycka sig själva som artister” och blev ännu svårare att lyssna på). Positiva budskap drabbar alltid hårdare från de som även vågar visa upp en mörkare sidan av sig själva och världen.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=RmsR6lpMUUc&hl=en&fs=1&]

Big L hade världens högsta lägstanivå. Första skivan saknar svaga punkter. Alla demos och överblivet material är klassiker. Sen finns det bland superklassikerna några keffa beats på den andra, snabbt ihopslängda skivan – men skyll inte på rapparen. Råkar man höra en låt med Big L helt apropå så sitter man sedan hela kvällen och pumpar gamla Lord Finesse-samarbeten.

I november släpps en ny skiva med Lamont Coleman.

”This album is supported 100% by the Big L family.” Said Big L’s older brother Donald Phinazee “I’ve been talking about this album for the last six years and it means everything to me. This is an original Big L album and I’m excited to put my brother out. This album will show where he should have been and where he was about to go. It’s going on 12 years since he’s been gone. He would have been that one; this project will show where he should have been at’.

Return of the Devil’s Son on Distrolord/SMC Recordings will be available online and in stores November 23, 2010.

Track listing:

1.Return Of The Devil’s Son [Prod. by Showbiz]
2. Devil’s Son [Prod. by Showbiz]
3. Zone Of Danger [Prod. by J-Love]
4. Sandman 118
5. School Days
6. Principle Of The New School [Prod. by Showbiz]
7. Unexpected Flava [Prod. by Lord Finesse]
8. Tony’s Touch
9. Right To The Top (feat. Royal Flush & Kool G Rap) [Prod. by Domingo]
10. Once Again
11. Harlem World Universal
12. I Won’t
13. Hard To Kill
14. Power Moves
15. If You Not Aware
16. I Should Have Used A Rubber
17. Doo Wop #5
18. Yes You Can
19. Audition
20. MC’s What’s Going On [Prod. by Showbiz]
21. Slaying The Mic

(via unkut)

Första singeln är här. Hur tänkte dom egentligen? Vem var ljushuvudet som bytte namn på Danger Zone till Zone Of Danger och bytte ut Buckwilds mästerliga beat från 1995 mot ett halvdant från J-Love, och bestämde att det skulle vara lead singeln? Något luktar fisk här.

HipHopDX: Any archived Big L material still to be released? There’ve always been talks of some sort of posthumous album after The Big Picture, [so] is anything coming?

Lord Finesse: Never.

DX: Is it because you’re tapped out [of L material]…?

Lord Finesse: No, it’s a few pieces out there. It’s just more…hmmm…okay, off the record –

DX: Oh, off the record, alright [Laughs].

Lord Finesse: Okay, off the record, Big L’s moms, [Gilda “Pinky” Terry], raised him, his whole life. His father abandoned him. Since he was a kid, just straight never was in his life at all. No Christmas, no Thanksgivings, none of that. No birthday cards, none of that. When L passed and this dude, this fuckin’ faggot pops, found out how popular he was he now wanted to become a part of Big L’s life, and fought to get royalties and stuff that was really due to his moms. Now [two years ago], Pinky passes, who’s Big L’s moms. So now, since he’s the father, even though he’s never been there, [for his] kid’s whole career, his whole life, by law, and by blood, he’s in charge [of L’s estate] now. And I can’t see none of my blood, sweat and tears and efforts being put together for some dude to get credit that was – You ain’t even claim this kid as your son.

Ja, vi får hoppas att resten av det okända materialet är mer värt, och kan om inte annat glädja oss åt att få låtar som School Days och I Should Have Used A Rubber i ordentlig ljudkvalitet.

Switch to our mobile site