Bigry Mac kommer från Göteborg och om jag minns rätt har jag aldrig hört talas om honom tidigare. Men låten Hör Ni Mig påminner mig om att Göteborg aka Freshkusten alltid sitter på tunga överaskningar..
Hip hop ska handla om vad som händer på våra gator och hur vi känner för oss själva och varandra. Så länge vanligt folk trycks ner av olika makthavare så kommer de alltid komma mördar låtar som inspirerar och rör.
I dagens Aftonbladet lägger Ann Charlott Altstadt fram en ganska intelligent kritik av mentaliteten hos Sveriges modebloggare; deras fokus på entreprenörskap och lyxmärken, den tankemässiga och språkliga torftigheten.
“Du lyckas förstås med allt om du bara vill, precis som företagaren och juridikstudenten Isabella Blondinbella Löwengrip vågade satsa på sig själv och valde en pappa som både är företagare och jurist.”
Altstadt missar dock att lyfta fram de alternativ som handlar om något annat än att älska skitjobb och skitdyra märkeskläder. Det känns nästan som att hon attackerar modevärlden i sin helhet (alla där har knappast adliga efternamn), och det bör man akta sig för. Jag har vänner som lagt en hel ihopslavad minimimånadslön på ett par heta stövlar men hatar inte på dem för det – de där stövlarna är ofta det enda vackra de har i sitt liv (word to Ice-T och hans analyser från The Ice Opinion).
Altstadt fortsätter med skryt om att hon “har vuxit upp med punk och proggvärderingar”, och dömer ut “80-90-talisterna” som “troligtvis den minst samhällskritiska generationen någonsin”. Så kan man säga, om man vill ha sagt nästan ingenting.
Men medan Altstadt arbetade på sin mediekarriär förhindrade 80-talisterna Sverige från att bli en bananrepublik genom att slå tillbaks nazister på gatorna, gång på gång, och när vi sprang från kravallsnuten i Göteborg efter att vår kamrat blivit skjuten i magen så var det i jävligt klina sneakers.
(Jag spenderar själv knappt något alls på mode, varken tid eller pengar, men kan åtminstone rekommendera bloggarna The Sartorialist och den sorgligt insomnade Lutte des Classes. Andra tips mottages tacksamt.)
For us who have spent hours zoning out to I’m God, Motivation, I’m Official and Fakest Year Ever, it’s great to see the work of Grandmaster Clams spreading further into rapland.
Not entirely sold on Harlem-bred ASAP Rocky yet – but I think few other New York rappers could swag out a Clams beat this way. UPTOWN CLOUD RAPS.
“I thought Brownsville was messed up, but over there it’s worse.”
Lil Fame dödar det här. Cormega och Redman också för den delen.
En sån här låt är varmt välkommen in these our last times of menlösa (och businessmotiverade) collabos. Kul också att det inte är de typiska “medvetna rapparna” som kör.
Välproducerat beat, med samma sampling som Bitch Niggaz (eller?) och nån annan klassisk grej (som kommer in vid 0:55? Isaac Hayes?) som ligger precis ovanför hjärnan på mig och retas (hjälp mig). OK, Cormega berättar i videon nedanför att det är hans live-grupp som lade ner beatet.
UPPDATERING: Cormega berättar om låten:
Arch Druid tycks ha släppt deras första singel från kommande plattan Scorched Earth Policy. Detta är något som vi här på Brytburken har vänntat länge på.
Det är ännu oklart när skivan kommer släppas men det verkar som att den kommer i år iallafall.
Detta tycker jag låter som en av 2011 års bästa låtar, även om året knappt har kommit till sin första halva. Mörka, mellankoliska beats med Roc Marciano på vers kan ju inte gå fel. Detta låter som en riktigt värdig uppföljare av Herr Marcianos mästerverk Marcberg.
http://www.youtube.com/watch?v=c0DslR0grbw
Jonas Grönlund jämför i Sydsvenskan den Malmöbaserade gatukonstnären Dan Parks provokationer med Sex Pistols.
Första gången jag såg hans affischer var i Göteborg strax efter mordet på Anna Lindh; en grynig fotokopia på utrikesministern, från andra hållet en arm hållandes en kniv, och texten “Ett hugg för Sverige”. Estetiskt nytänkande och en gnutta humor från högerextremisterna, gissade jag.
Cripple Bastards grejer och Ruptures Soap Farm är estetiskt oemotståndliga. Och jag sätter Jim Goads ANSWER Me! och några andra publikationer i samma anda högt. Att det existerar en undervegetation av JVVF-artister ser jag som nödvändigt för ett samhälles mentala hälsa.
De riktar sig till likasinnade, och håller sig för sig själva.
Dan Park klistrar främst upp sina – kanske inte rasistiska men definitivt främlingsnedlåtande – affischer i de delar av centrala Malmö som är mycket invandrartäta (och mycket PK-folktäta – vilka man till hans fördel kan gissa vara hans primära målgrupp). Hade Jim Goad gått runt och delat ut det ökända våldtäktsnumret av ANSWER Me! på kvinnojourer hade jag värderat honom annorlunda.
Till skillnad från Goad verkar dock Park inte ha något intressant att säga. Provokation utan patos är i vuxen ålder bara en slags avsiktlighet (tack än en gång, V.E.), och påminner mig mer om att prata med mat i munnen eller när någon klampar in hos mig med skorna på än att likt Johnny Rotten reta hela det fortfarande andra världskriget-självgoda brittiska imperiet genom att matcha hakkors med säkerhetsnålar och bondageaccessoarer (för att ta ett väldigt enkelt exempel).
Nihilismen är en process, ett fortgående arbete där man river ner för att etablera nya värden. Ser man det inte som en resa kan man lika gärna stanna på sin kammare. Den JVVF-estetik som Park företräder frammanar bilden av en idiot som sitter och kluddar med sin egen avföring, men jag misstänker att Park egentligen har mer gemensamt med en Lars Vilks än en Jim Goad (frågan är dock om inte också Goad står närmare Vilks åsikter än mina egna nu). Konst kan vara reaktionär även då den axlar outsiderrollen.
Ett problem i sammanhanget är ändå vänsterns självhatande PK-mentalitet som inte enbart stöter bort stora delar av arbetarklassen, men också refraktära, egensinniga, och i grunden kamratligt inställda typer, som Johannes Nilsson (ett till enkelt exempel) som förklarar att han på senare har “haft betydligt större utbyte av högerradikaler, primitivister, apokalyptiker, konspiracister och andra dårar långt bort från tråget, vilka trots tillkortakommanden av allehanda slag drar vissa logiska slutsatser från verkliga förhållanden.”
Har själv träffat på och snackat med Park i Malmö och imponerats av hans breda musikkunnande. Samtidigt förstod jag att allt inte var hundra i huvet på honom, inte exakt hela tiden åtminstone, ett intryck som förstärktes av att senare se honom kuta runt och skrikandes jaga duvor på Värnhemstorget – men kanske framförallt av faktumet: 42 år gammal, och håller på med “provokativ gatukonst”.
Till hans försvar måste man dock säga att några av hans affischer är roliga. Och han borde självklart inte ha blivit avstängd från sin skola, eller vad det nu var som hände.
This short video gives a good feel for the Main Attrakionz experience and the Greenova lifestyle.
Find out now, instead of in five years, when your television will tell you to. Support these cats to the death, night vison swag.
Rittz och starlito droppa just låten When The Sun Goes Down. De låter som att de skulle vara Herr Burn One som proddat men de är nån snubbe som heter Coop.
Coop tycks ha släppt ett mixtape precis som innehåller en hel del Starlito..
Yelawolf och Big K.R.I.T ska ju släppa ett mixtape tillsammans frågan är bara när de kommer. Yelas platta Radioactive skulle ju ha kommit i Mars så vi får väl se vad som händer. Brytburken tycker att Rittz och Starlito borde göra de samma, jag tycker att dom låter sjukt bra tillsammans, lite som att dom väger upp varandras svagheter på ett bra sätt. Atlanta, Tenessee. Alabama Mississippi..
“Politiker och Polisen kan inte stoppa vår musik, bara för att jävlas ska vi alla åka till värnamo den sjunde och köra gratis jag lovar att det kommer va dubbelt så många en vad det skulle komma från början.”
– Stor på Facebook för några dagar sedan.