För en gångs skull låter en modern posse-låt inte som ihopklistrad av nån A&R-tönt.
Och detta beat är sinnes, säger jag. Blir att haffa Finally Rich ändå.
För en gångs skull låter en modern posse-låt inte som ihopklistrad av nån A&R-tönt.
Och detta beat är sinnes, säger jag. Blir att haffa Finally Rich ändå.
Gött att se TV Johnny reppa för tre miljarder asiater i den här videon och att Ro och Slims känsla för timing att droppa deras summer-anthem är på topp – nu när vintern här i Malmö officiellt har regnat bort alltså…
I Göteborgsavsnittet av VBDFR nämnde Petter en 16-årig rappare från Angered som låter som om hon lyssnat mycket på Bone Thugs N Harmony. Han länkade sedan till hennes första låt; oslipat (eller kanske för polerat), men lovande.
Idag släppte hon en ny låt; ett triumfatoriskt, rått jävla Memphis-beat och mängder av real talk. Ingen i Sverige låter så här. Skulle gärna höra ett helt tape med liknande grejer.
Och på hennes youtube hittar vi en till hit – Det finns alltid mer att ge – ett tillbakalutat, själfullt beat specialbyggt för att hylla sina nära på, och refrängen är >>> Kartellens Ställ dig upp.
Om du tycker att I’m On One är ett fantastiskt beat men gärna undviker att lyssna på Drake, Weezy och “Rick Ross” och inte har något emot att upptäcka två talangfulla västkustrappare så klicka på denna fil och välj “spara som”. Pumpa med öppna fönster; så krispigt i vinterklimatet.
Spana även in hur de behandlar Rack City – Han såg ut som en snut som ja sett förut.
Mölndal langar den mest dynamiska svenska skiten för slutet av 2012 – vem hade trott?
Och varför inte – ladda ner och pumpa deras tape Blod, Svett & Psykoser, producerat av Hurricane – det ska jag göra nu i alla fall.
![]()

“För mina fiender har fötter
och kan inte nå fram till mig.
För mina fiender har händer
och kan inte röra mig.
Och även då de må ha
för att skada mig
skjutvapen
kommer de inte nå min kropp.
Knivar och svärd bryts
utan att röra min kropp.
Rep och kedjor sprängs
utan att binda min kropp.
För jag bär kläder
och vapen från Georg.“
Ännu en ung göteborgsrappare som skänker oss en skön våg att surfa genom vintern på.
Västkusten har bara för mycket talang. Resten av riket kommer haja först 2030.
“kolla nu idag vad lilla snubben blev … och avundsjuka vänner klickar töömmmen nerrr!”
Jag har vanligtvis svårt att argumentera för sådan här musik, men idag är ingen vanlig dag; J-Love visar med all önskvärd tydlighet att han är en väldigt underskattad producent, och Shaz IllYork, den minst intressanta Outdoorsmen-medlemmen, och Nems, en battle-rappare från Coney Island, visar sig fungera bättre tillsammans än var för sig.
Och de rappar om att sälja smärtstillande, inte crack. Det är trots allt 2012, inte 1986.
Nabil låter som en Allyawon med kulor och Zaher gör sin grej med en elegans och återhållsamhet som för tankarna till den framlidne Nate Dogg; Petter och Jens har redan uttryckt mina tankar kring denna låt bättre:
Seriöst, kolla dig själv i spegeln, och sätt den där försiktigt socialrealistiska gangsta light-musiken på paus… respekt till STHLM Inkasso, Trappmusik, XO, LVT, Skizz, Black Ghost, OP, Kartellen (ja, före dem lät ingen som dem, nu vill alla leka deras kusiner från landet… var stolt över den du är) och alla andra som gör unik svensk rap!
OCH APROPÅ NATE DOGG:
Bomberjackor, övergivna industrilokaler och vansinnigt klina produktioner.
Hoosam är tillbaks. Och Jaqe är här nu på riktigt. Svensk rap mår bra!