Sant oförskämd smuts åldras uppenbarligen bäst.
Anstränger sig inte rapparen att framstå som sympatisk… så framstår vederbörande i slutändan oftast som mer sympatisk.
Det finns en matematisk formel som visar att om mer antipati och ångest fästs på duken så kan konstnären vanligtvis bemöta sina medmänniskor med mer respekt i vardagen. Sant även i rap. Är artisten mer självgod och duktig på skiva så beter sig vederbörande mer som ett kräk in person.
Den där orespektlösa Brooklyn-skiten, mycket grundläggande.