Kevin Gates helt klart mest förtjänt av duett med Phil Colins 2014, och om man hört hans Combat Jack-avsnitt så förstår man att han är i zonen, spottar hot fire jalapeno oavsett. Lil Bibby gör inte bort sig heller.
Oct 302014
Oct 242014
Vi har längtat länge på detta, och det låter exakt som det ska. Stilen är överlägsen. Tyngden är förkrossade.
Tack Ivo, Chato, Hurricane och alla andra Angeredssoldater för att ni hållit det så äkta, så länge.
(Hoppas att skådespelarkarriären inte gått Gigo åt huvet så vi får höra honom snart också.)
Oct 222014
När jag flyttade till Malmö så råkade jag se en dokumentär om en ung, lokal talang och hans kamp med musiken, och med livet.
Idag glädjs jag åt att Leslie ser ut att ha klarat sig förbi de uppväxtens fällor som filmen målade upp, men även att han undvikit fällorna i den svenska rap-scenen. Undvikit trötta boombap-produktioner, bitter nostalgi, sunkiga battles, hipster-rap, lessna radioljud, och tagit den långa vägen och stannat i studion, fortsatt skriva låtar, proddat åt andra, knytit kontakter, utvecklat sitt sound, finslipat sin stil, och väntat på rätt tillfälle.
Det tillfället är nu.
Malmö. Området. Ställ er upp. Vi har fått en egen Tim Vocals.
Oct 032014
Så här får skivan gärna låta.
Sep 102014
Efter att ha sett denna video och lyssnat igenom denna samling så fattar jag inte: varför talar inte hela världen om Doughboyz Cashout?
Tänker man på Chicago-scenens framfart de senaste åren, på att Freddie Gibbs slaktade Babel igår (knökfullt till skillnad från i Stockholm), och nu detta, så ligger det nära till hands att maktbalansen inom hiphop på riktigt håller på att förskjutas till mellanvästerns fördel.
Aug 302014
Guld.
Aug 072014
“Det är som i en mothafucking dröm, här finns inga nazister
Här finns inga rasister, inga resande-register
Och Joel han är fri“
Har djup respekt för Criticals arbetsmoral, men hans musik är vanligtvis den allra stelaste boombap. Därför viktigt att uppmärksamma en så här bra låt.
Briljant video. Shout out Hårda Tider och Ted Gärdestad.
Aug 062014
Bara en aptitretare från en av landets mest underskattade.
Aug 052014
“Falken? För mig betyder det han som arbetar på natten. Sover inte. Likt en fågel som inte sover på natten.“
Brasilianska rapparen MV Bill lägger möjligtvis världens råaste raps. Och han ligger definitivt bakom en av de råaste krimdokumentärerna.
Förutom berättaren-intervjuaren samt en äldre kriminalist i rullstol så har alla ansikten gjorts helt suddiga. Ändå fokuser kameran på dem, vilket ger en märklig, effektfull stämning, och mer fokus på ljudspåret, där det berättas om döda eller frånvarande fäder, familjer som försvunnit, billiga brudar, vapen överallt, låga löner, och mödrar med sorg.
Och om pojken som förklarar att inget gör honom ledsen, för han drogar jämt, röker veneno, alltså gräs blandat med kola, eller snortar lite, tänker på inget, bara skrattar, bara glädje, alltså när det finns pengar. När pengarna tar slut rånar man.
Med enkla medel kommer man väldigt nära pojkarna. Det är filmtekniskt föredömligt, inkännande, oändligt sorgligt, hemsökande. Under inspelningen dog 16 av 17 intervjuade “falkar”. Enligt wikipedia var killen som drömde om att lämna det kriminella livet och utbilda sig till clown den sjuttonde av dessa. Det visar hur viktigt det är att aldrig sluta drömma. Men idag sitter han i fängelse.
Aug 032014
Typ gangsta rap tillbaks till rötterna. Mindre Rick Ross, mer random Compton-unge med crack stashat i BMX-styret, nerkokat från skiten som den verklige Rick Ross köpte från CIA-agenter.
Mer den apokalyptiska stämningen hos Chief Keef et al, med Black Disciples utbytt mot Comando Vermelho (de stora gängen i Rio De Janeiro sponsrar faktiskt – genom att anordna konserter och trycka cd-skivor – den här väldigt förbjudna funken).
Trasigt, och varje MC har nåt tragiskt i rösten. De här unga killarna låter gamla, som sorgsna samba-gubbar som sett för mycket. Musiklaiskt är det mindre Young Chop än en slags Autechre-version av baile funk. Och det är något jamaicanskt över hur snarlika och utbytbara dessa beats är.