Det är bara att utan vidare dröjsmål plocka hem den här fina samlingen. Black Rob gästas av ODB och har Farrakhan på hooken – vad har du?
Peace till THE MARTORIALIST som nu även får chilla i blogrullen här vid sidan.
Black Rob är hos Duck Down nu, vilket betyder att skivan borde komma snart och med bra beats – och möjligen en vers från Sean P.
Spana hårt på den här videon medan du väntar; utswaggat men garanterat fritt från tighta jeans och tuppkammar.
Och den här gamla Squadda B-produktionen på repeat:
Det finns två grundläggande uppdrag i rap.
Först: Berätta vem du är och var du kommer från. Få lyssnaren att känna hur det luktar i kvarteret, hur det ser ut, vad som händer där. Vad är värre än New York-rappare som hatar på de södra staterna? De som söker billiga hits genom att låna söderns stilar, och då förråder sin härkomst, allt som gör dom till dom.
Second: Var nyskapande. Ett gemensamt Style Wars är det som spelar nån roll. I Sverige har man problem med detta och gillar att snegla på andra sidan Atlanten.
Men inte alla. Stockholmssyndromet och deras närmsta fullföljer dessa rappens två viktigaste uppdrag så bra att jag personligen skulle vilja överräcka medaljer och pokaler. Man får nästan känslan av att ett svenskt Bay Area 51 håller på att växa fram i Botkyrka.
( Foto: Ramona Paz)
Nu på fredag den 28 januari släpper Stockholmssyndromet sin EP Underhundar via Whoa och Kingsize, men du kan kolla tracklisten här redan nu .
Stockholmssyndromet – Underhundar (EP)
1. Bombardemang (prod. Sir Sampalot)
2. Lårparti del 1 f. Chapee N Chess (prod. Sir Sampalot)
3. Delete f. Chris Skills (prod. Sir Sampalot)
4. Underhundar (prod. Drums)
5. TV-spel (prod. Sir Sampalot)
Glöm inte att du fortfarande kan beställa mästerverket ETTFYRANÅNSTANS? här, och glöm inte heller att välsigna ögon och öron med den redan klassiska videon till On-Rees (Stockholmssyndromets DJ) Ba! – som gästas av Abidaz, Marshall Arts & C.U.P..
Beskriv er ort för någon som aldrig varit där.
Skizz: Jag bor i Fittja. Man kan väl säga att det är så nära man kommer The PJ’s i sverige. Det är betong och ganska så nedgånget. Om man kollar på namnen i entrén på folket som bor i mitt tiovåningshus, med sex lägenheter på varje våning, tror jag att det finns ett eller två svenska namn. Å ena sidan händer det skit, mycket knark o shit, men samtidigt är det väldigt levande. Det är alltid rörelse, snubbar som hänger uppe vid centrum, barn som leker på gårdarna etc. Det är sällan tyst och lugnt. Lyssna på låtarna ETTFYRANÅNSTANS? och Må Bra från skivan så får ni en ganska bra bild av hur det ser ut, i alla fall i mina ögon.
Starvin Mar: Jag är uppväxt i Storvreten, ett ställe som ligger i Tumba (Södra Botkyrka). Det är inte många som vet vart det ligger, de har kanske aldrig hört talas som det om de inte lyssnat på våra låtar. Storvreten skiljer sig inte så mycket från andra förorter förutom att det är ganska blandat med svenska och invandrare. Många av låtarna på skivan förklarar hur vårat område ser ut och vad som händer där. Själva albumtiteln “ETTFYRANÅNSTANS? kommer ifrån postkoderna söder om Stockholm som börjar med 14 osv.
Hur började ni rappa?
Skizz: Vi har känt varandra sen vi var små och började rappa tillsammans i mellanstadiet. Vi har den typen av vänskap där vi nästan är mer som brorsor än polare. Båda har sitt på var sitt håll men vi har alltid hållit kontakten och umgåtts mer och mindre periodvis.
Starvin Mar: Vi har känt varanna sedan 7-års åldern, jag gick i ettan och Skizz i tvåan. Vi umgicks mest då bara i skolan, då och då satt vi hos varandra o körde nintendo 8-bit spel eller kollade på film. Det var nångång i mellanstadiet på lunchrasten som vi körde rhymes på skolgården, typ Wu-Tang och Nas-verser. Under sommarlovet nångång när vi va 10-11 år började vi hänga, vi satt och kollade på rap-videos som spelades på tv, allt från Redmans Time 4 Sum Aksion till Ol’ Dirtys Shimmy Shimmy Ya. Det var nån gång under den här tiden vi skrev våra första texter nångonsin på engelska desutom. Jag minns inte hur texterna gick men dom var ändå rätt nice för att vara små ungar som skrivit. Sen efter det så flöt det bara på och vi gjorde en demo som vi skickade in till Peter Swartling på BMG, men tyvärr så fick vi inget kontrakt hehe. Sen efter det så fortsatte vi och blev bättre och bättre.
När började ni spela in som Stockholmssyndromet?
Skizz: Efter jag hade flyttat runt i några år (från Hornstull till Trångsund) flyttade jag tillbaka till Botkyrka och då började vi umgås mer igen. Det blev lite öppet hus hemma hos mig och vi gjorde låtar bara för att. En gång bestämde vi oss för att göra en låt på svenska bara för kul och resultatet blev så pass bra att vi blev motiverade att fortsätta göra låtar. Jag vet inte exakt när vi bestämde oss för att officiellt bli en grupp men vi kände att det vi gjorde var något som svensk hip-hop verkligen behövde så vi satte ett namn på det och det blev Stockholmssyndromet.
Starvin Mar: Det var nångång några år sedan då vi började skriva och spela in tillsammans, låtarna var på engelska, ingen av oss hade skrivit nåt på svenska, kanske nån text, men inget seriöst. Vi började hänga mer och mer, vi satt ofta hemma hos Skizz där vi drack en hel del, spelade Xbox och lyssnade på beats. Jag hade precis fått kicken från mmitt dåvarande jobb precis då finanskrisen började och Skizz va ledig ofta på veckodagarna, så vi hängde där i stort sätt varje dag och folk kom och gick som i en ungdomsgård, Vi hörde en beat som MIC Bizzi hade tagit med sig och bestämmde oss för att göra en svensk låt, låten heter Speciell och det va då vi började köra som Stockholmssyndromet.
Vad är Funkenteller?
Skizz: Efter Up Hygh splittrades gjorde jag en hel soloskiva som Funkenteller & the Deep Space 69 men visste inte hur jag skulle få ut den. Det finns några låtar på Spotify för dom som är intresserade. Funkenteller har legat nedfryst ett tag nu men det verkar som han kommer tinas upp nu till våren. Jag fick en förfrågan om en Funkenteller-spelning i Norge och går den bra så kanske man blir inspirerad på den biten igen.
Kolla in Cee pt 2 med Starwin Mar!
Ni har sagt att Wu tang varit viktiga för er båda i barndomen. Vilka andra artister har inspirerat er? Vad skulle ni säga att ni lyssnat mest på?
Skizz: Jag har lyssnat på hip hop i hela mitt liv, men det var när jag hörde 36 Chambers som jag verkligen började brinna för det på allvar. Sen hade jag en Bone Thugs-N-Harmony-period i ett par år då jag följde dom, det var väl efter Crossroads kom ut och det tog väl slut någon gång runt BTNH Ressurection. Hade en reggae-period då jag i princip bara lyssnade på reggae; Eek-a-mouse, Alpha Blondie, Culture, Gladiators, Israel Vibrations. Någon gång i gymnasiet (gick i musikproduktionslinjen i Fryshuset) introducerades jag till funk av Damon Frost som var en av mina produktionslärare. Vi fick i uppgift att försöka kopiera Sly & the Family Stones låt Family Affair med midi-instrument. Jag hade hört en del innan men det var den låten som verkligen fick mig att fastna för funken så då följde ett par år av Sly & the Family Stone, Parliament, Funkadelic, Charles Wright och ju mer jag lyssnade på funk desto mer förstod jag kopplingen mellan funk och hip hop vilket gjorde att jag började uppskatta själva musikaliteten i hop hop-musiken mer och mer, och hamnade i Dilla/Madlib-träsket. Sen blev det mer 80-tals funk/boogie och det ledde mig till synth-soundet och nu när jag köper skivor blir det mest synth a la Gary Numan osv. Där har ni mina musikinfluenser i grova drag. Kläm in golden era-hip hoppen (Eric Sermon är en av mina favoritproducenter) och blanda ihop allt och lägg en futuristisk twist på det så har ni mitt sound i ett nötskal.
Starvin Mar: Jag har lyssnat på hiphop så länge som jag har gillat musik. När jag var 7 år fick jag min första skiva i present, det var Snoop Doggy Dogg (som han hette då) och skivan var Doggystyle. Jag förstod så klart inte så mycket vad han rappade om då för jag kunde inte engelska men det var något nytt då och jag gillade soundet. Det var mycket rap från west coast som jag lyssnade på i mina tidiga år: Dr. Dre, Ice Cube, 2pac, Luniz. På den tiden, runt 94-95 nån gång spelade radiostationer som Power 106 tung hiphop, bland det kommersiellaste den tiden var Notorious B.I.G. som man även kunde höra på skolfester och på vattenfestival diskon. Rappen under 90-talet har influerat mig väldigt mycket. Min favoritskiva än idag är Redmans Muddy Waters som kom 96. Nuförtiden lyssnar jag inte så mycket på rap för att det mesta av det nya som kommer ut är ren skit, rappare har inget viktigt att säga nuförtiden men även skitlåtar ger mig insperation att skriva låtar. Härom dagen hörde jag Drakes nya, jag sprang till studion direkt och la en av mina bästa verser. Så som sagt, skit influerar mig också. Ludacris var 2000-talets fetaste tills han började med massa Justin Beiber-skit så jag struntar i rappen och lyssnar hellre på klassiker som Barry White, Curtis Mayfield, Marvin Gaye.
Skizz, du har sagt att du tycker den svenska hiphop scenen var Göteborg- och Malmö-dominerad. Vilka rappare och grupper tänker du på då?
Skizz: Jag tänkte inte på någon speciell rappare, jag menade väl mest att om man tittar på när svensk hip hop blev stort så dominerade ju Stockholm, från TLK till Petter, Ken och dom. På 2000-talet känns det som att oftast när man såg någon rappare som blev hypad så var han någon annanstans ifrån. Jag har ju varit väldigt ointresserad av den svenska rapscenen tills jag själv blev en del av den så man får ta min prognos med en nypa salt, eftersom jag verkligen inte har koll på den fronten, men det var så det kändes i alla fall. Jag kände att det behövdes en grupp som först och främst reppade Botkyrka igen men också Stockholm. Inte för att utesluta resten av landet (det skulle ju va ett riktigt dumt move) utan bara för att visa att det finns ett unikt Stockholmssound… eller nu gör det det i alla fall.
Vad tycker ni om den svenska hiphop scenen i nuläget?
Skizz: Det är bra att den växer men jag tycker den har blivit för bussinessorienterad. Folk blowar för att dom är bra bussinessmän, inte p.g.a. skills. Svensk hip hop följer storebror på andra sidan Atlanten så det är ju inte så konstigt. Vi gör musik för folk som är intresserade av att höra bra musik, vi behöver inte hjärntvätta människor för att få dom att lyssna. Om jag ska va helt ärlig så bryr jag mig inte om den svenska hip hop-scenen, jag håller mig inte inom några ramar, jag vill inte vara en del av ett kollektiv, jag vill göra min grej. Min grej råkar vara hip-hop men utöver det känner jag inte att jag har så mycket gemensamt med de flesta spelarna i det svenska hip hop-spelet.
Starvin Mar: Den svenska rapscenen ser helt ok ut, det ser ut som att det finns hopp just nu. Jag tycker inte om alla rappare, det är många jag aldrig skulle ha i min iPhone men det finns även en del som gör sin grej bra. Det som är lite synd är att det finns många med stor talang och som media borde hypa upp mer t. ex. Chapee & Chess som har hållit på ett bra tag och som är mycket omtyckta lite här och där, de borde uppmärksammas mer så att folk vet att det finns tung shit under ytan.
Vart i ETTFYRANÅGONSTANS är videon till I din trappuppgång inspelad?
Skizz: I min trappuppgång.
Hur kom ni i kontakt med Aki?
Skizz: Jag träffade honom på en finlandskryssning med jobbet. Jag fick höra några av hans låtar och jag gillade att han körde förortsrap men ändå brydde sig om rim och flowade annorlunda än den stereotypa förortsrappen. Han hade hört mina produktioner och han diggade det soundet så vi snackade om att göra nåt.
Starvin Mar: Aki och jag har gemmensamma vänner och vi har sprungit på varandra lite här och där i trakterna.
Hur gör ni era beats?
Skizz: Jag har en MPC 2000XL som varit med i snart 10 år och en Xiosynth som jag köpte ganska nyligen. Jag samplar oftast trummor och kanske lite andra ljud men oftast spelar jag resten på synthen. Förut gjorde jag bara samplingsbaserade låtar, inte då bara loopar utan jag choppade och la mycket lager o shit. Det är en bra grund för att göra hip hop-beats men senaste tiden har jag mest spelat själv för det är det soundet jag är inne på.
Starvin Mar: Jag har aldrig gett mig in på producentbiten men eftersom jag lyssnar på gammal soul så brukar jag då och då höra delar i låtar som ingen producent använt tidigare. Som Syndromet kör vi oftast på beats där Skizz spelar allting själv men det har hänt att vi kört på något boom bap-aktigt beat också. Om man lyssnar på “ETTFYRANÅNSTANS?” t ex så varierar det mellan samplade beats och elektroniska.
Var eran låt på Evolution-skivan producerad av TSB?
Skizz: Nej, det är jag. Jag tycker det är det är lite dumt att det inte står i creditsen men samtidigt tycker jag att soundet och känslan skiljer sig väldigt mycket från deras beats.
Varför valde ni att släppa er skiva som cd, något som är ganska ovanligt nu för tiden, speciellt inom svensk hip hop
Skizz: För att det behövde göras, det är en cd-skiva. Vi fick kritik för att det var för många spår på skivan men vi kommer från en tid där en hip hop-skiva hade minst 20 spår med skits o shit. ETTFYRANÅNSTANS? känns som en sådan skiva så den passar inte riktigt i mp3-format. Låtarna och skitsen flyter in i varandra, det är ett album helt enkelt. Nästa gång blir det nog lite mer tidsenligt, formatmässigt, men vi behövde släppa ett riktigt album. Jag har sagt det förut, men jag tror verkligen att skivan kommer anses som en klassiker om tio år (möjligtvis en slept-on klassiker men ändå) och det är större chans att folk gräver fram en gammal cd-skiva än gamla mp3-filer.
Ni har jobbat med Aki, Mohammed Ali och Ph3 bara för att nämna några. Finns de några kommande samarbeten?
Skizz: Det kommer inte vara så många gäster på andra skivan men vi har en låt med en Tumba-dude som heter Chris Skills. Han har en väldigt unik stil och lyrik. Vi har även två låtar med E.C.-clicken (Chapee & Chess och gänget) och det kommer bli mer sammarbeten med dom. Sen har vi en till gäst som inte är helt bekräftad än men om det sker så kommer det va det största hittills, men jag vill inte lova för mycket.
Vilka ingår i Hundreadz Crew?
Starvin Mar: Starvin MAR, C.U.P., SKD, On-ree (som även är dj/producent). Många som var med enda från början har lagt rappen på hyllan för ett tag. Royal Rah flyttade till Saudiarabien för flera år sedan och skaffade familj, Slim-I skaffade också familj och Galaxy high flyttade till London där han fortfarande håller på med musik. Namnet Hundreadz är nerlagt, vi körde med det p.g.a. att det va många i clicken och nästan alla hade dreads då. Namnet Hundreadz är bytt till E.C som är förkortning på Ecstra Cheese.
Ni har samplat från Sökarna, har ni något att säga om det?
Starvin Mar: Filmen är en klassiker, även fast budgeten var låg och att kvaliten inte var den bästa jämfört med filmer som finns idag. Alla har ju sett Sökarna och känner igen repliker från filmen speciellt den klassiska fängelsescenen där Jocke och Torsten Flink har en konversation. Jag har en polare som har sett den över hundra gånger och han kan hela filmen utantill, det är sant. Vi tyckte att det var en kul grej att sampla och det passade till låten.
Var spelade ni in videon till Ormar I Gräset?
Skizz: Vi spelade in videon i Storvreten, Kolerakyrkogården och i tågtunnlarna under Sördermalm. Jag kan säga att det var en kul kväll men den slutade inte så roligt. Jag och en av de som var med och filmade blev nedtacklade av ett gäng civilsnutar och blev tagna till stationen. Det kommer nog bli en ganska saftig böter (olaga intrång, brott mot knivlagen och narkotikabrott) men vad ska man göra, vi gjorde det för konsten.
Alla ni som fortfarande hållar på att skräpa ner twitter och facebook med era underväldigande matäventyr – dags att backa!
Att tweeta och tumbla om mat är något för proffs, så utan vidare dröjsmål, här är teasern för Action In The Kitchen, Season 2.
När vi ändå är inne på ämnet: Det finns inte så mycket intressant där ännu, men jag rekommenderar dig att hålla ett öga på Beer And Raps nya tumblr – Yo Taste This – som lägger vikten på det gastronomiska mer än det musikaliska.
Bara en påminnelse om hur episk West Coast Vaccine var.
Håll ögon och öron öppna för Thug Therapy och Street Novelist 2.
Låten nedan skulle givetvis vara ojämförligt mycket bättre om Turf Talk körde solo – men det viktigaste är egentligen Turf Talks frisyr.
I Sverige är det Danjah och Stor som har dispens på att använda autotune. OK, Sebbe också.
I alla fall: det här låter typ officiellt.
Young Gully was responsible for one of last year’s best relesases.
With excellent, varied production, raw skills, raw emotion, no fillers, a scene stealing verse from fellow baydestrian Roach Gigz, and a fierce, focused, street level Black Panther mentality not seen since the days of 2pacalypse, Grant Station Project was a tape on fire.
While we wait for the young man’s next move, it’s time to get familiar with his other material. The video below is as a good place to start as any.
http://www.youtube.com/watch?v=k2_RD2jy8O0
New generation crying their heart out on one of my favorite beats from The Jack Artist. So much soul in this.
East coast purists easily get stuck in an 90s sound palette, but I love how the Bay Area pays tribute to the high level energy and futuristic qualities of 80s drum machines, again and again. This is Gully’s anthem.
Before you continue, I recommend that you download and blast this exclusive track that Squadda B sent over to the faithful readers of Brytburken:
There’s something in the water in The Bay.
Main Attrakionz’ mutant rap from the past few months is a logical continuation of the cyborg music that Rick Rock, Droop-E, DJ Fresh and others have unleashed from Bay Area 51 in recent years – but as much as the Bay Area ignores how the rest of the country think that hip-hop should sound, as much 19-year-old Squabba B and Mondre Man ignore regional conventions. They flow as comfortably over Alchemist instrumentals and screwed out 80s soul as the thundering 808:s of their native city. Or like in their youtube meisterwerk Legion Of Doom – over little more than distorted cut-up indie pop vocals. (After ten-fifteen listenings I realize that something is missing: snares, claps. They have removed number two from the classic one-two Boom Bap formula. Everything is on the one. There’s just boom left. Has this even happened before?)
It’s easy to argue against the combination of smoking weed and making music when listening to a Main Attrakionz tape – the standards suffer at times. But without a blunted aura of couldnt-give-a-fuckisms it would perhaps be impossible to travel through these keyboards and backstreets like a late Amercan Pink Floyd.
Sometimes they make me think of The Piper At The Gates Of Dawn, sometimes Dark Side Of The Moon – and sometimes they switch mode halfway through a song. Young As Fuck begins as a melancholic coming-to-age tale over spastic drum patterns and a childishly chopped piano-loop (Syd Barret of the early Pink Floyd singles is definitively in the building), and three minutes and 26 seconds into the song someone cocks back a shotgun, and the mightiest piano chords hurl the listener a thousand feet in the air. Booming kicks blast us further away from Earth’s surface, and behind the constantly expanding piano frenetic claps and hi-hats lift us higher up, up through the clouds.
“I kiss the concrete, how much I love my turf … So many niggas died around here you think this bitch done had a curse (…) As I look out my window, I smoke, blunt in mouth. I’m stupid high, feeling like a bullet couldn’t beat me, feel the world is mines… the world is mines ”. I’m stupid high, feeling like a bullet Could not beat me, feel the world is mines … The World is Mine “.
With its net-only compilation 3 Years Ahead, Space Age Hustle launched the term “cloud rap” last year to describe an aesthetic common to “a lot of new artists singularly focused on stepping outside of rap’s comfort zone and doing what they want with beats and lyrics “. The meme is a fit. On Legion Of Doom Squadda B (who produced seven of the collection’s sixteen tracks) even raps that they “stay burning weed on top of clouds”.
The Bay Area seems half-forgotten in hip-hop history. Names like 2pac, Too Short, Spice-1, Digital Underground, Mac Dre, Souls Of Mischief and E-40 have not been able to etch Bay Area 51 into mainstream consciousness like The Bronx, Compton or The Dirty South have.
“Oakland has more houses than apartment buildings, but there are like apartments every two blocks. One housing project in the whole town but every apartment building think they’re the projects. Every block think they the hardest”, says producer-rapper Squabba B, like rhyme partner Mondre Man from North Oakland – ”same side as Mistah F.A.B. and Money B from Digital Underground.”
“We’re between Berkeley and West Oakland. F.A.B. came to our middle school signing autographs when we were young. Nobody’s repping for us except a couple rappers on Livewire records. I feel like we’re gonna inspire a lot of others, not with our sound but just with the fact we’re getting on big websites and are listened to around the world. They’re gonna be like ‘them niggas?’ Yeah, same niggas you seen walking round doing lord knows what.
Me myself, I’m fucking with D.B. The General, that man can rap. Whole Mob Figaz, me and Mondre grew up on them, they’re the best. Sleepy D can rap, it’s exciting to hear him, always exciting to hear Lil B. My man Deezy D goes in. I just like people who can rap. I don’t like too many Bay rappers, niggas is boring, but if you can rap AND entertain me I’ll be a fan. Messy Marv is one my favorites, the early Mac Dre, E Da Ref, Macblast, my Green Ova niggas. I could live off Too $hort, he got boring to me in these recent years but $hort drop too much game in his lyrics. You’d be a fool not to listen.
I noticed you rocked that Fallen Soldiers Remix Instrumental. Are you a Cormega fan?
Yeah man, Cormega is one of the best who doesn’t get talked about. I’ve been listening to Nas all day the past three days. He’s got classics, released and unrealesed, for years. Prodigy is my favorite out of QB, Noreaga in there too, Mazaradi Fox more recent. I relate to them.
When did Main Attrakionz meet and start to make music?
Carter Middle School. We were in a four man group, but we were the only ones focused on rap. We started writing songs together. The first instrumental we used, recording straight to tape, was 50 Cent’s In Da Club that was the hit at the time.”
It is easy to interpret some of this year’s newcomers as an arrival of Punk to Rap. Energy has become more important than technical sophistication. Three chords, three punchlines, a laptop with cracked music programs and file-shared sampling material. Twitter, YouTube and Tumblr replace record companies. Like the Punk movement after Mail Art and fanzine culture, a return to a musical essence comes after the emergence of a new DIY Network.
“My cousin Floyd Waybetter came to Oakland to buy Reason and he put it on my laptop. This was two years ago, taught myself how to use it and the rest is history. Main Attrakionz needed beats.
What equipment do you use?
It varies from FL Studio, Pro Tools, Reason, any keyboard – nanoKEY Korg, Korg SP-170 – but at first all the beats I made were just on a computer. First beats that rappers would hop on was made with no keyboard except the one we type on.
When I listen to your music and watch the videos, it seems like your attitude is more to hang with your family and make dope music, than doing it for the fame and the money.
I’m glad you see that, we’re really family orientated because without this entertaining us and keeping us motivated we’d be out here doing other things. We have played with fire and know that life can be taken from you quickly. I just wanna make history because I know we have all sorts of talent. We’d be assholes to do the same thing everyone else is doing. The main goal is showing that if I can change hip-hop, so can my fam. I don’t gotta be bigger than everyone but I do gotta be better, cater to my fans better.”
If dub is a studio method, then rap music can be understood as 20-year cycles of experiments in musical synthesis, that is, rap-musicians make new music of the songs they heard when they were born. Marley Marl loops James Brown’s early funk-anthems. 70’s soul and dark psychedelic rock and horror movie soundtracks are reborn in Pete Rock, RZA, DJ Muggs. The 808-scenes of the 80s find their way to the regional club and street music of the 00s. And during the first year of the 10s, the techno music and indie rock of the 90s is filtered into rap.
Jackie Chain scores a hit over Robert Miles’ pop trance classic Children. In Sweden, I see Adam Tensta, Lazee and Lorentz & M. Zakarias letting eurodisco out of the closet and into rap. Aphex Twin was sampled by Kanye West recently, while someone plastered a carbon copy of the Brit’s patented drill n bass sound onto Nicki Minaj’s debut album. And on The Illest, Clams Casino – who with his dreamy, damn-it-sounds-like-he’s-sampling-indie-rock productions is behind some of Main Attrakionz‘ and Lil B’s best songs – asks El-P and Droop-E who’s the illest at flipping a Björk sample.
“What are you and Clams Casino cooking up?
A really good album. Something that you will remember for a really long time. Full length free LP in 2011. It feels like where I’m from the people who aren’t used to change instantly reject it. I’m bringing best of both worlds, their voice with Clams’ sound. Clams is one of the best producers out here, so I’m really trying to satisfy my supporters. Never a dull moment with me.”
I think of indie rock group Slowdive when I listen to Main Attrakionz: effects oceans, low mixed, half mumbled vocals, structural openness, music that you find your own way through. Blurred and hazy, no shiny suits here, backstreets and grey skies instead of hotels and paradise beaches. My brain skips a beat when I hear a sample of Jean Michel Jarre – someone the young Oakland-musician claims that he only listens to for samples.
“But a lot I’m starting to listen to for pleasure. It’s mostly indie rock; some stuff I can’t pretend to like. I’m a beatmaker, I feel like its my job to listen to more than everyone else. I got one iTunes full of rap and another one of anything else but rap. Lately I’m listening to everything, some of it motivates me to take rap further, like ‘why can’t we be like them?’, and some just for samples, so I can’t name them specifically.
Beach House‘s Teen Dream is a good album. I havent heard anything else from them but their song structures are unique. I was a big fan of Rancid so when Transplants came out I was really happy. With ‘other’ music its like ‘sky’s the limit’; you got Rancid, Blink 182 and a rapper named Skinhead Rob making an album together and it’s good music. You are not gonna see The Dream, Alicia Keys and David Banner make a album together. Since beginning of time they were the trendsetters. Maybe not ‘our’ music but it’s quality music.
The first songs I ever sampled were Yeah Yeah Yeah’s I’m Rich, No Doubt Don’t Speak, only because I listen to that shit and wanna take rap melodies to that level. So it’s a ton of artists who inspire me in one way or the next. When Lil Wayne came out with the rock shit it was hella corny and wack to me. I just felt like it was stereotypical rap/rock fusions. I don’t like rock, I like melodies and words. I go to rock because they have the balls to make nine minute songs with the last four minutes being just synths and drums. I download and buy albums from a lot of sub-genres not just ‘rock’, some fall into electronica, some fall into ‘other’. I just want to take it to where they wouldn’t know where I get 50% of my imagination and motivation from, if they didn’t read this interview. I make it my own sound.
How do you feel the response to your music has been so far?
Everyone who hears us likes it. Some aren’t used to it but they grow to love it. I feel like most doubt us though. I’m not mad, we just gotta prove we really are who we claim we are. We’re the best out here so we gotta represent better than everyone else, we won’t stop improving. People who have been down since day one will be made proud.”
http://www.youtube.com/watch?v=VZfpFalULLY
http://www.youtube.com/watch?v=Nc7YfYBFHRM
Innan ni fortsätter att läsa rekommenderar jag att ni laddar ner och sätter på den här låten som Squadda B skickade över till Brytburkens trogna läsare:
Main Attrakionz – Last Bars Of 2010 (BRYTBURKEN EXCLUSIVE!!!)
Det måste vara något med vattnet i The Bay.
Main Attrakionz mutant-rap från de senaste månaderna är en logisk fortsättning på den karga monsterfunk som Rick Rock, Droop-E och DJ Fresh har släppt lös från Bay Area 51 de senaste åren – men lika mycket som buktområdet skiter i hur resten av landet anser att hiphop ska låta, lika lite bryr sig 19-åriga Squabba B och Mondre Man om regionala konventioner. De flowar lika väl över Alchemist-instrumentaler och screwad 80-talssoul som sin hemstads mullrande 808:or. Eller som i youtube-mästerverket Legion Of Doom – över sönderklippta indie pop-vocals.
Efter tio-femton genomlyssningar inser jag att det saknas något. Inga snares. Inga claps. Man har tagit bort tvåan från Boom Bapens klassiska ettan-tvåan-funk. Allting är på ettan. Bara boom kvar. Har detta hänt någon gång förut?
Det är lätt att argumentera mot kombinationen weed och musikskapande när man pumpar ett Main Attrakionz-tape – kvalitetskollen blir ibland lidande. Men utan den här obrydda levnadsstämningen skulle man möjligen inte kunna röra sig över keyboards och bakgator likt ett senamerikanskt Pink Floyd.
Ibland för Main Attrakionz tankarna till The Piper At The Gates Of Dawn, ibland till Dark Side Of The Moon – och ibland växlar de musikaliskt mode halvvägs in i en låt. Young As Fuck börjar som en naivt hållen uppväxtshistoria över spastisk trumprogrammering och en barnsligt choppad piano-loop (de tidiga Pink Floyd-singlarnas Syd Barret är in the building) – tre minuter och 26 sekunder in i låten osäkrar någon ett hagelgevär, världens tyngsta pianoackord slungar dig hundra meter upp i luften. Boomande kickdrums spränger oss ännu längre bort från jordytan, och bakom de hela tiden expanderande pianoackorden lyfter smattrande claps och frenetiska hi-hats oss högre, upp genom molnen.
”I kiss the concrete, how much I love my turf… So many niggas died around here you think this bitch done had a curse (…) As I look out my window, I smoke, blunt in mouth. I’m stupid high, feeling like a bullet couldn’t beat me, feel the world is mines… the world is mines”.
I år lanserade bloggen Space Age Hustle med sin internetsamling 3 Years Ahead termen ”cloud rap” för att beskriva en gemensam estetik som kring ”a lot of new artists singularly focused on stepping outside of rap’s comfort zone and doing what they want with beats and lyrics”. Termen träffar rätt. På Legion Of Doom rappar Squadda B (som producerade sju av den samlingens sexton låtar) t.o.m. att de ”stay burning weed on top of clouds”.
The Bay Area känns halvt bortglömt i hiphopens historieskrivning. Namn som 2pac, Too Short, Spice-1, Digital Underground, Mac Dre, Souls Of Mischief och E-40 har inte lyckats etsa in bukten i mainstream-medvetandet på samma sätt som Bronx, Compton, eller den smutsiga södern.
”Oakland har mer hus än lägenhetsbyggnader, men det ligger lägenheter vartannat kvarter. Det finns ett housing project i hela staden, men varenda lägenhetsbyggnad tror att de är the projects, och varje kvarter tror att de är hårdast”, säger producenten-rapparen Squabba B, likt rimpartnern Mondre Man från norra Oakland – ”samma sida som Mistah F.A.B och Money B från Digital Underground.”
“Vi ligger mellan Berkeley och västra Oakland. F.A.B. kom till vår högstadieskola och skrev autografer när vi var små. Ingen reppar för oss förutom några rappare från Livewires skivor. Jag tror vi kommer inspirera många av de andra, inte med vårat sound, men med det faktum att vi är på stora hemsidor och folk världen över lyssnar på oss. Dom kommer vara typ ‘them niggas?’. Yeah, same niggas som du har sett gå runt och göra Gud vet vad.”
”Själv gillar jag D.B. The General, han kan rappa. Hela Mob Figaz, jag och Mondre växte upp med dom. Sleepy D kan rappa, det är spännande att höra honom, och alltid spännande att höra Lil B. Deezy D kör hårt. Jag gillar helt enkelt folk som kan rappa, inte så många Bay-rappare, men om du kan rappa och underhålla mig så är jag ditt fan. Messy Marv är en av mina favoriter. Tidiga Mac Dre, E Da Ref, Macblast, mitt crew Green Ova. Jag skulle kunna leva på Too Short. Han har blivit tråkig på senare år, men han droppar så mycket game i sina texter att det vore korkat att inte lyssna.
När möttes Main Attrakionz?
På högstadiet. Vi var med i en fyrmannagrupp, men det var bara vi som var fokuserade på rap. Vi började skriva låtar ihop. Den första instrumentalen vi använde för att spela in till var 50 Cents In Da Club, som var en hit på den tiden.”
Det är lätt att tolka vissa av årets nykomlingar som en punkens ankomst till rap. Energi har blivit viktigare än teknisk förfining. Tre ackord, tre punchlines, en laptop med crackade musikprogram och fildelat samplingsmaterial. Twitter, Youtube och Tumblr ersätter skivbolagen. Precis som med punk-rörelsen kommer en återgång till en musikens essens efter framväxten av ett nytt DIY-nätverk.
”Min kusin Floyd Waybetter kom till Oakland för att köpa Reason, och installerade det på min laptop. Det var för två år sedan. Jag lärde mig själv och resten är historia. Main Attrakionz behövde beats.
Vad använder du för utrustning?
Det varierar. FL Studio, Pro Tools, vilket keyboard som helst; Korg nanoKEY, Korg SP-170. Men först gjordes alla beats enbart på en dator, de första beatsen som rappare körde på gjordes utan keyboard.
När jag lyssnar på er musik och ser era videos så får jag intrycket att era mål är mer att hänga med vänner och göra grym musik, än berömmelse och pengar.
Jag är glad att du ser det. Vi är riktigt familjeorienterade, för om inte det här underhöll och motiverade oss skulle vi vara här ute och göra andra grejer. Vi har lekt med elden och vet att livet snabbt kan tas ifrån dig. Jag vill bara skriva historia, för jag vet att vi har talang. Vi vore idioter om vi gjorde samma sak som alla andra. Det stora målet är att visa att om jag kan förändra hiphop så kan min familj också göra det. Jag behöver inte vara ‘större’ än alla, men jag måste vara bättre, och göra mer för mina fans.”
Om dub är en studiometod, så kan rap förstås som 20-åriga cykler av syntesförsök. Rap-musiker gör ny musik av den musik som de hörde när de föddes in i världen. Marley Marl loopar James Browns tidiga funk-anthems. 70-talets soul och skräckfilmsoundtracks och mörkt psykedeliska rock återföds hos Pete Rock och RZA och DJ Muggs. 80-talets 808-miljöer letar sig fram till 00-talets regionala klubb- och gatumusik. Och under 10-talets första år filtreras 90-talets techno och indie-rock in.
Jackie Chain får en mindre hit över Robert Miles poptrance-klassiker Children. I Sverige låter Adam Tensta, Lazee och Lorentz & M.Sakarias eurodunket komma ut ur garderoben. Alldeles nyss samplades Aphex Twin av Kanye West. Och på The Illest frågar Clams Casino – som med sina drömska det-låter-som-om-han-samplar-jävligt-soft-indie-rock-produktioner ligger bakom några av Main Attrakionz och Lil B:s bästa låtar – El-P och Droop-E vem som egentligen samplar Björk bäst.
”Vad jobbar du och Clams Casino på?
Ett riktigt bra album, något som du kommer att minnas länge. En gratis fullängdare för 2011. Det känns som att folk där jag är från, som inte är vana vid förändring, avfärdar direkt oss. Jag tar det bästa från två världar, deras röst med Clams sound. Clams är en av de bästa producenterna ute nu, så jag försöker verkligen göra mina fans nöjda.
Ni körde över Fallen Soldiers Remix-instrumentalen. Är du ett Cormega-fan?
Ja, Cormega är en av de bästa som det aldrig talas om. Jag har lyssnat på Nas hela dagen de senaste tre dagarna. Han har släppta och osläppta klassiker så det räcker i år. Prodigy är min favorit från Queensbridge. Noreaga också. Mazardi Fox på senare tid. Jag kan relatera till dom.”
Jag tänker på indie-rockbandet Slowdive när jag lyssnar på Main Attrakionz: effektoceaner, lågt mixade och halvt mumlade vokaler, strukturmässig öppenhet, musik som du hittar din egen väg genom. Det är suddigt, inte glänsande, bakgator och gråmulet istället för hotell och paradisstränder. Jag hoppar till när jag inser att Squadda B samplar Jean Michel Jarre. Sådant påstår dock den unge Oakland-musikern att han mest lyssnar på för samplingsmaterial.
”Men en del har jag börjat lyssna på för nöjes skull. Mest är det indie rock. En del kan jag inte ens låtsas att jag gillar. Jag är beat-makare, och tycker att det är mitt jobb att lyssna på mer än alla andra. Jag har en iTunes full med rap och en med vad som helst förutom rap. På den senaste tiden lyssnar jag på allt. En del motiverar mig att ta rap längre: ‘Varför kan inte vi vara som dom?’
Teen Dream med Beach House är ett bra album. Jag har inte hört något annat från dom, men deras sångstrukturer är unika. Jag var ett stort Rancid-fan, så när Transplants kom ut så blev jag riktigt glad. Med ‘annan’ musik är det mindre gränser; Rancid, Blink 182 och en rappare som heter Skinhead Rob gör ett album tillsammans, och det är bra musik. The Dream, Alicia Keys och David Banner kommer aldrig göra en skiva tillsammans.
http://www.youtube.com/watch?v=ITOAtVwF5Wc
De första låtarna jag samplade var Yeah Yeah Yeahs Rich, och No Doubts Don’t Speak, bara för att jag lyssnar på den skiten och vill ta rap-melodier till den nivån. Så det finns en mängd artister som inspirerar mig på ett eller annat sätt. När Lil Wayne kom med sin rock-grej så var det enligt mig bara lamt och kasst, det kändes bara som en stereotyp rap-rockfusion. Jag gillar inte rock, jag gillar melodier och ord. Jag vänder mig till rock för de har kulorna för att göra nio-minuters låtar med bara synth och trummor på de sista fyra minuterna. Jag laddar ner och köper skivor från många genrer, inte bara rock, en del är electronica och ‘annat’. Jag vill bara komma så långt att folk, om de inte hade läst den här intervjun, inte skulle veta hälften av vad jag får min fantasi och inspiration från. Jag gör mitt eget sound.
Hur har responsen på eran musik varit hittils?
Alla som hör oss gillar det. En del är inte vana vid det men de börjar älska det sen. Men det känns som de flesta tvivlar på oss. Jag är inte sur, vi måste bara visa att vi är dom vi utger oss för. Vi är de bästa ute, så vi måste representera bättre än alla andra. Vi slutar aldrig att förbättras. Folk som har varit nere sedan dag ett kommer att göras stolta.”
http://www.youtube.com/watch?v=VZfpFalULLY
http://www.youtube.com/watch?v=Nc7YfYBFHRM
808s & Dark Grapes 2 på ett internet nära dig den 21:e januari!