Det låter annorlunda men visst kan man känna igen känslan i ett beat från DJ Burn One…
Min intervju med honom i Giftorm är ute på tisdag.
Det låter annorlunda men visst kan man känna igen känslan i ett beat från DJ Burn One…
Min intervju med honom i Giftorm är ute på tisdag.
Riff Raff owes giant pieces of his swagger to Gucci Mane and Lil B. That’s normal. It’s nothing for me to say that. That’s common ledge-knowing. But wait.
The homies over at Pure Baking Soda don’t just bless the nets with incredible rapper-related illustrations, they have also blessed us with two clues to the genesis of Riff Raff’s style some time ago… Dallas rapper Big Tuck… and fellow Houstonian and Swishahouse signee Lil Ron.
Listen to the songs linked, and then slap some Riff Raff. The similarity is undeniable, shocking, revelatory.
Now take a look at this interview with Bizzy Bone from some 14 years ago (I think I first found it on imnotatoy.com, but when I looked for it there again, I did not find it).
Bizzy’s pronunciation of words and the rhythm which with they roll out his mouthpiece, the obtuse angle that he’s eyeballing the host at, his finely (yeah, somewhat femininely) executed humour and wordplay, his all over dramatic demeanour, his dramatic fashion sense, with the braids, glasses, facial hair, animal prints, and so on; is he Riff Raff’s biological father or do they merely share a spiritual kinship?
The King Of The Ghetto comes correct on this one… but TV Johnny‘s mug when Ro starts freestyling > all that.
En av de bästa låtarna från ett av årets bästa släpp, “en fokuserad, samtidigt experimentellt och kommersiellt sinnad skiva av ett slag som sällan släpps idag”.
Queens levererar ännu en rödhårig rappare med lustigt skägg, som i sin tur levererar ett obesvärat flow över en sommarskön instrumental, signerat vår yngste ASAP-mobster.
Ytterligare övertygad om Cohens goda smak, efter att jag bland andra fina bitar på tuben funnit hans duett med en av burkens favoriter, norra Oaklands stolthet Mr Shady Blaze!
“you wanna flip? go flip pancakes / I can’t take cats that front with fake handshakes”
This is vintage Necro material, released today.
Necro have kicked this same brutal style for almost twenty years now. Few can do that and still sound this fresh.
Fick precis ett gäng R Kelly-vinyler i mailen. Ska ni ha ett grown n sexy-party och behöver en DJ så hojta…
Det är intressant att se hur samma teman återkommer närmast identiska i rap, tio år senare och på andra sidan jorden.
“ensam är jag nu, fienden är nära
med dåliga minnen, goda tankar försvinner
hjälp mig, ensam tänker jag bara skit
folk som jag tror på, gillar och beundrar
slogs för rättvisa och slogs ner av ett skott
Malcom X, Ghandi, Lennon, Marvin Gaye
Che Guevara, 2Pac, Bob Marley
och evangelisten Martin Luther King”
Sebbe Staxx är en av de bästa i landet men Mano Brown är en av de bästa någonsin.
Även fall du inte förstår portugisiska så iaktta gärna mikrofonkontroll och publikrespons i videon ovan och notera vad för slags musik som verkligen spelar någon roll.
“är skiten knas och processen långsam
så låt mig för stunden, vandra mot vinden”
Fullvuxen svensk rap, fullkomligt rentvättad från poserande och amerikanismer.
Det är jävligt fräscht och känns i hjärtat och ända in i märgen.
Dags att rycka upp sig och dra ut och fånga sommaren.
Nästan lika bra återanvändande av New Jack City som i Troy Aves Nino Brown.
Agallah är underskattad och jag kan förstå varför Ike Eyes är en av Sean Prices favoritrappare.