Vi supportar alltid tajta göteborgsrappare här.
Refrängen är inte helt klin, men att de kör på med traditionellt New York-influerade beats och verser som om det fortfarande vore 1998 väger upp, och får en att se fram emot mer material.
(via Demirel)
Ingen diss att Basgränd – som visar sig vara från södra Stockholm, med en dialekt som man vänjer sig vid, låt för låt – skulle vara bonnläppar. Jag ser tvärtemot fram emot famtida glesbygdsrappare som med inlevelse berättar om hembränt och pimpade Volvo 240:s. Och eventuell fulhet vore ett plus, genom att inte se ut som en JC-reklam – vilket är hur jag föreställer mig de där nyanlända rapparna på radion. Hursomhelst – de nöjde sig i alla fall med att kalla mig för “mawfuckan”. Tur att de hade humor. Och inte ville slösa kulor.
Det finns inga dåliga låtar på Blandband.
Några sidor har man skissat av från A Tribe Called Quests uppslagsverk (Första raden, Frågorna, Dirr från MPC:n, Ge Mig Mer Bas), men fler svenska rappare skulle klä bättre i sådant än deras nuvarande swaggerprenumeration från amerikanska topplistor… jag menar, svårligen lyckas konkurrenter döda en låt om att sälja mackor på Subway (Ät Din Macka).
Har knorrigheten i ljudbilden delvis hämtats från skweee så är det i så fall en relatvit lyckad – trots Norbergfiaskot – mikrogenre (Chilla Galet, Fucking Awesome, De Tyngaste). De tvekar inte för att sampla obskyr soulpsykedelia (Vad händer len?) eller låta lo-fidyrkande likt Company Flow (Knas, Ge Mig Bas).
Det är knökfullt av fräscha infallsvinklar och de vågar låta som de kommer från. Visst blir det plojigt, ibland, men just det där kan vara syran som löser upp mycken ingrodd keffhet i den svenska rapankdammen.
Håller Blandband längre än mina hittills en handfull genomlyssningar? Jag hoppas burken rullar genom Basgränd snart igen. SWAG!
Idag släpptes slutligen videon till Stors låt Shooo som var med på Evolution som kom för drygt ett år sen.
Kolla in våran gamla Stor intervju när ni ändå är igång.
Denne unge herre håller alltså på att spela in med The Salazar Brothers.
Tänk hur radiklat annorlunda rap-Sverige hade tett sig de tre bröderna förutan.
Skulle vilja skriva längre om den trions insats för musiken i landet, men nöjer mig med att kräva att de nu efter Mohammed Ali och Malcolm även plockar in Martin Luther i studion och ba kaos-reformerar sönder den här svenska hiphop-ankdammen en gång för alla.
Bra att plocka in talanger från sina egna kvarter istället för att likt andra rappare i Sverige bara gå efter det som trendar för tillfället. TSB liknar en institution likt ABF och Mats Nileskär mer än ett producent-team och vi kan bara buga och tacka och ta emot; i kristallkulan skådar vi en lysande framtid för det som bröderna bygger upp nu.
Enligt den här videon är de för fula och har för mycket humor för att vara hipsters. Bring on mer bonnnläppsrap, I dont mind…
Ett utswaggat Just D; tankarna går till Odd Future, A Tribe Called Quest, Skwee – ladda ner, döm för er själva.
Äntligen har en av Sveriges största hip hop legender släppt videon till låten Plocka Han som ska vara med på Ken Ring och Tommy Tees kommande platta 2 legender uten penger igjen, som ska komma nån gång under 2O11. Lil Fame och Billy Danze lägger en helt jävla brutal hook på svenska. Man får väl hoppas på mer av den varan..
http://www.youtube.com/watch?v=0vhtc_O8II0
Sebbe kickar tekniskt och moraliskt komplexa bilder över ett beat som låter specialanpassat för långsamma sommarbilfärder genom tätbebyggda bostadsområden.
Vet inte vad producenten heter, men det lovar gott för framtiden att fler än Masse och El Sherrifo levererar tunga, modernt New York-liknande produktioner till svenska artister.
Rap har inte mått så här bra sen 90-talet. Svensk hiphop ställ er upp.
Hela Barrabas låter bra, men det här är en exceptionell låt.
OK, ni kan ge mig böter för min senhet med denna göteborgare. Tack till alla som tjötat.
Som när du ryckte ut med sprejburk och bil
när jag torskade för klotter; jag var full som ett svin.
Du målade över mina tags samma natt jag åkte dit;
snuten hann aldrig ikapp för nåt fotobevis.
Du skulle sett Bo Gerdin,
hur han kokade i stolen när den lille gick fri.
Men så är vi, familjen kommer först,
lagligt eller ej, i vinst och förlust.
Kartellens skivdebut var antiklimatisk på ett nästan episkt sätt. Efter många månaders intensiv väntan, med de fantastiska Director’s Cut-läcken Vilsna själar och Guld i mun som vedklabbar på brasan, nöjde jag mig med en genomlyssning på youtube. Hittade ingen nerladdningslänk och har ingen lust att lägga 229 kronor jag inte har på en rosa pappersask (feltryck?) med plast i. Jag älskar remixen på Samma Knas, Internationella, och några andra grejer, men Maskinisten, som låter som en högstadielärare när han rappar, borde ha hållit sig i maskinrummet. Ge oss ett till mixtape istället. Och mer konserter.
Dagsfärska mördarlåten Gud kallar känns som en värdig uppföljare till mästerverket Vilsna själar, både text(Sebbe?)- och beat(Masse?)mässigt. Det är bara att njuta av den här smärtan i form av högkvalitativ rapmusik.
Många har svårt för Kartellen, att Sebbe kickar så mycket gangsta-skit. Låt mig gissa. För det första är han vit. Och för det andra är han svensk. Och finns det något som vita svenskar tycker är töntigt så är det vita svenskar. Sen misstänker jag att många har svårt att ta till sig de här berättelserna; man vill helt enkelt inte erkänna hur jävla snett utvecklingen i Sverige pekar.
Bigry Mac kommer från Göteborg och om jag minns rätt har jag aldrig hört talas om honom tidigare. Men låten Hör Ni Mig påminner mig om att Göteborg aka Freshkusten alltid sitter på tunga överaskningar..
Hip hop ska handla om vad som händer på våra gator och hur vi känner för oss själva och varandra. Så länge vanligt folk trycks ner av olika makthavare så kommer de alltid komma mördar låtar som inspirerar och rör.