Pumpade Cory Mo och hans It’s Been About That Time idag för första gången, och vad hittar jag på Southern Hospitality när jag kommer hem?
Det är synkroniserat som ett urverk allt det här, grabben.
Nov 202010
Nov 192010
Goodfellas lät fantastiskt bra de första gångerna, men inte har jag återkommit till den.
Jag gillar namnet på det här tajpet, jag gillar hans slang, jag gillar att han skiner, några beats är riktigt tajta, jag tycker Polo är snyggt – men helheten låter inte särskilt upphetsande.
Vados magnetiska värden ligger endast ett litet snäpp över andra hantverksskickliga icke-stjärnor som Papoose, Lloyd Banks och A-Mafia. Det räcker inte med att känna kvarterets knarklangare och ha memorerat The Big Picture – en rappare måste ha personlighet och en röst som skapar kaos på ditt huvud också.
Lyssna istället på: Max B – Best Of The Wave
Nov 162010
Har aldrig lyssnat på Ayo förut, men den här spelar jag säkert snart igen.
Läste nyss TLK-boken (som rekommenderas) och blev därför glad när Talladega visade mig videon nedan i helgen. Med hästsvans eller mohikan, fuck Carl XVI, Dogge är kungen av Sverige.
Fail på den andra snubbens raps dock – och att döpa sin låt till Underground när man rappar på svenska. Rappare behöver personlighet före skills.
BONUS:
Ett gammalt nyhetsinslag med en ung rappare som kallar sig “Dogger”, och en ung grafittimålare som senare skulle animera långfilmer.
Nov 152010
In retrospect, this might be the best track of OB4CL2.
Bonus:
Nov 152010
Having fun… over some funky loops… that’s what’s needed for New York to eat well.
Nov 152010
First I heard with this rapper. He has that classic New York vibe, like Sunz Of Man or something… just keep on rapping, spilling rare gems all over your trails in the urban wilderness, over dusted organs and hard snares. Being traditionally minded, he sticks out today.
Whoever in New York that survived the industry needs to get back to this flavor and they will be OK. Look at Meyhem Lauren and Action Bronson: they innovate, they style war, they have fun, but still keep that original recipe… and so they win.
“Comfortably Numb like Floyd, I think Pink…”
Those not familiar with the producer need to watch this:
Nov 112010
Wu-Tang, Sir Benny Miles, Smålands 7.2:or, och tvärfeta beats… provspisa deras nya låtar… det blir två tummar upp för detta.
Nov 092010
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=hBlMparCoKQ&hl=en&fs=1&]
“You never mess with slouches…”
Några thugstep-blends kan verkligen dräpa ett dansgolv… vilket de som såg Brytburken vända plattor för ett tag sedan kan intyga.
“I take naps, I never sleep on anything.”
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=icyq35YJP5o&hl=en&fs=1&]
(via RockTheDub)
Nov 092010
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=8KFONBt7uBg&hl=en&fs=1&]
That Hometown Hero Remix is one of this year’s best songs, mostly due to featured rapper Yelawolf’s soulful country raps.
But K.R.I.T. Wuz Here is growing on me. It’s not really an in your face album, you need to take your time with that one, being soul food, and not fast food.
It seems they used the same recipes for the new video, above.
Nov 092010
“He would always say, ‘I’m going to screw the world,’ and it’s crazy, because the man screwed the world.”
Bra artikel om DJ Screws långsamt verkande inflytande på pop-musik från New York Times (det är gratis att registrera sig).
Har ingen uppfattning om hur Salem och annan “whitchhouse” låter, och artikeln uppmuntrar inte direkt till upptäktsfärder. Viktigare för mig är den legendariske Houston-DJ:ns betydelse för annan hiphop; se den nersegade swaggern hos artister som Wiz Khalifa och Curren$y, men framförallt de ögonblickliga röstsegningar som blivit standard i beatbyggares verktygslådor world wide. Och på nätet blir choppade och screwade versioner allt vanligare – även av utomsödersk rap. Som det nämns i New York Times finns det t.o.m. choppad och screwad cumbia.
Frågan är om Clyde Smith hade varit med på Supreme Clientele Robert Earl Davis Jr. förutan (intervjun där RZA berättar att han pitchade ner alla Ghostface-vokaler på Wu-Tang-skivorna är legendarisk; på andras beats låter han faktiskt mer nasal, inte riktigt lika rå).
Här i Sverige har Masse använt screw-effekten på Samma Knas Varje Dag och Guld I Mun med suveränt resultat, och Stockholm Inkasso har släppt c&s-versioner av sina mixtapes. I Göteborg sitter Petter417 och screwar väl valda låtar från STOR och Aleks, och tillbaks på andra sidan Atlanten har den fortfarande fjunige Megazord skruvat ihop ett intressant mixtape med gammal sleten 80-talsmusik (menar du att David Bowie på hostmedicin skulle vara en dålig idé?).
Inse fakta, internauter: imorgon, eller senast nästa helg, ligger arvet från Screw i nivå med andra mytiska virtuoser-visionärer som King Tubby, Kurtis Mantronik, Kraftwerk, George Clinton och (ja, varför inte) David Bowie.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=RnRWQXaIJf8&hl=en&fs=1&]