“Mac Dre… keep a heater on me, touch more bread… than salami”
Jan 132013
Jan 132013
Feva uppmärksammades först då han släppte 75 mixtapes på samma dag.
Sedan levererade han en av förra årets bästa låtar, med lite hjälp från Husalah.
Nu uppmärksammar Thomas oss på en låt där han tvålar till de rappers som är mer data än gata; Twitter-skurkar, håll er undan… Feva har tröttnat på er sort.
Jan 132013
Project Pat tillbaks med ett ständigt relevant budskap, över en elegant med hårdför Drumma Boy-produktion.
Dags att ladda hem Cheez N Dope va.
Jan 132013
LM36 kör sin klassiker Vuxna barn leker på Gubbs minneskonsert, med lite hjälp från Chato.
Jan 072013
Njuter bara av det här soul-beatet medan jag väntar på att The Jacka ska döda skiten.
Vilket han såklart gör. Det gör han alltid, tok.
Kan inte hata på den här Baby James-låten heller (svårt när Keak The Sneak gästar).
Dec 312012
Om en New York-rappare struttar runt i bandana så vet man att det är allvar. Och Killarmy har alltid varit väldigt allvarliga rappare, med Killa Sin som den tekniskt sett mest framstående.
Nu har han precis släppts ut ur kåken, och här är det gasen i botten över samma beat som Tony Yayo och Lil B rappade över förra året.
Från soundtracket till RZA:s nya film. Lyssna även på när den mannen besökte The Combat Jack Show – det är en av de bästa intervjuer undertecknad har hört i sitt sketna liv.
Dec 312012
“Based on a best selling novel
With blood on the bottom of the Grey Goose bottle
You muthafuckas is finished
(…)
This year I’m dancin’ with the devil
Rebel without a cause
Something authentic, enemy of the state
Who said the rich couldn’t relate?
(…)
Alone, like the last Arab with AK’s in the palace in Baghdad
Talkin’ is for lovers, I want powers beyond powers“
Klassisk hardbody-rap från Staten Island över en traditionell soul-sampling. Solomon Childs hade samma sorts enorma självförtroende, stålhårda swagger och förmåga att sätta ihop ord på de mest oväntade sätt som Ghostface och Cappadonna gjorde sig kända för, men på skiva lät han fakiskt bättre ensam än på låtar tillsammans med de andra i Theodore Unit.
Efter att Wu-Tang – och New York i allmänhet – tappade energi och fokus i slutet av 90-talet så var det svårt för alla klanens allierade att bryta sig in i gamet.
Det betyder inte att de saknade talang, eller bra låtar för den delen.
2004 års 718 från Theodore Unit (där vi hittar Mama Can You Hear Me) kan nog sägas vara det sista livstecknet för den här sortens rap, du vet, genomgående fräscha New York-beats som hyfsat okända rappare slaktade. Sen kom soloskivan från Ghostface där Missy Elliot gästade.
Det var sista spiken i den kistan. Ridå för riktig jävla rap från det ruttna äpplet.
Solomon Childs har kämpat vidare sedan dess, med något halvdussin hembrända skivor som få har brytt sig om. Vissa grejer låter bra dock, som den här med Killarmy, eller den här över ett klassiskt RZA-beat. Han gästade även på en riktigt bra låt på Wu-Tang Meets The Indie Culture. När han levererar, då är det inget annat än klassisk, granithård, kompromisslös New York-musik.
Dec 302012
Undeniable talent… straight out of Baton Rouge, Louisiana.
(via PhilaFlava)
Dec 302012
“Vi bor i samma ort men skillnaden är stor… femhundra meter därifrån jag bor har dom pool“
Man kan säga att både de här rapparna har hyfsat styltiga flows. Men man kan inte säga att någon i Sverige har mer känsla och ärlighet i sina rader.
Det är även fantastiskt att se the heart and soul of the streets of Hisingen respektive Bergsjön på en låt tillsammans, speciellt när de kickar hundra procent real talk.
Lani Mo lägger alltid king refränger, och det är kul att se den här gamla Fjärde Världen-producenten, som faktiskt var och nosade på USA-framgångar ett tag, växa fram som den kanske främste uttolkaren av det här vemodiga, typiskt svenska, socialrealistiska gangsta rap-soundet; han ligger nära Masse och Mack Beats, men Matte Caliste brukar välja lite annorlunda samplingar, och framförallt fuxxar han med riktigt tighta trummaskiner (vilket är något vi särskilt uppskattar här).
Dec 292012
“… här svarar ingen på frågorna – vi ställer dem!“
Patte K flippar Gz & Hustlaz-samplingen lite annorlunda, Demi lägger real talk och Isoman låter jävligt bra på refrängen; ett bra exempel på hur man kan tala om vad som händer i ens kvarter utan att låta som ett fucking Kartellen Light med största smulorna runt munnen likt ett bajtande fucking Copycat-kakmonster diagnostiserad med hajmentalitet.