Jun 282013
 

Du är mer än ditt område – när du reppar alla postkoder.

Haffa Guzz och Höj Volymen funkar helt OK på klubben, men det här är första gången som jag imponeras av Lilla Namo.

Som om bitarna faller på plats. Det är vackert inramat. Meron gör sin grej här mer balanserat och koncentrerat, beatet med sina vackra knorrar och synthmoln och mullrande kicks, vocoder-finalen, bilderna från torg, klubbar, tunnelbanor och skolkorridorer, och bilderna som kommer ut ur rapparens mun (“i solnedgångens ränder / silhuetter liknar bränder”), hur universitetsidéer och förortstugg och politiska ambitioner förenas obesvärat.

Raderna kan spännas hårdare, vilket kanske är det jag främst älskar med rap; att man koncentrerar och skalar av sitt språk, gör det starkare, mer drabbande. Att känslor och bilder packas så tätt att låten oundvikligen hamnar på repeat. Detta är så bra för att det är nytt, inte för att det är riktigt skicklig rap, och känns som ett förspel till något mer fokuserat och monumentalt.

För det här fungerar, och bara det är stort.

Jun 232013
 

Lyssna på vad Nas säger här. Eller ännu bättre, slut ögonen och sug upp det här Coltrane-flowet, känsligheten i hur han väljer sina ord och musikaliteten i hur han sätter samman dem.

I ain’t mad at you, young king, this unsung song is haunting
Along comes a one son called an offspring
The Earth spins, my old earth grin, sung a church hymn
She birthed in September, took my first wind, again, the Earth spins
I jumped in my first Benz…

Nas är en trasig människa och har inte släppt en anständig skiva sedan Stillmatic men detta här får mig att tänka på hur han istället för att säga att han ska döda och begrava dig sa “we mobbin, puttin niggas in mausoleums” och hur han redan på sin debutvers svor att han skulle smälta mikrofoner tills ljudvågen dör ut.

Jun 092013
 

I asked the pastor: What’s the fastest way to heaven for a bastard
with a tarnished past? Give me an honest answer.

Känns som jag har väntat på den här låten.

Att Gunplay var en udda figur uppenbarades redan i den här intervjun från 2008.

Visst, antagningsvis missbrukar en god portion av dagens rappare alla möjliga sorters substanser. Få är öppna med det.

Med tiden insåg jag att denna Gunplays råa öppenhjärtlighet även kom med en förmåga att förmedla både äkta känslor och en slags svårdefinierad rättfärdighet i sina Redman-influerade, högexplosiva trap rap-kompositioner. Don Logan visade sig vara ständigt underhållande och djupt talangfull och kreativ: i studion, på kamera, bakom kameran.

Jump Out och Take This var något av det mest explosiva som släppts de senaste åren. Det experimentella Kendrick Lamar-samarbetet Cartoon & Cereal lät visserligen fantastiskt i teorin – men Bible On The Dash låter fantastiskt i praktiken; trap-soundtracket har utsmyckats med en gudomlig Ryuichi Sakamoto-sampling och Gunplay kickar illmatic rader med en religös intensitet. Precis här faller allt på plats. Andra rappare kan börja leta efter nödutgången. Gunplay har det här i sin ficka.

Frågan kvarstår dock: är industrin verkligen redo för en “human LA riot” som väljer att kalla sig själv för Adolf Snifler?

May 152013
 

Polen e ett bra land för rap. Kanske för att rap trivs i en bister verklighet där saker faller ner och folk slåss om smulor. Kanske för att språket passar bra.

Kanske låter det som man snubblar lite över orden ibland, men va fan, det är polska, vad förväntar du dig? Tyvärr förstår jag mycket litet av vad de säger, men de langar åtminstone ett bra budskap i videon nedan, för visst är det samma tröjor där som Stor visar upp i den här videon?

Switch to our mobile site