Var uppe i Solna och snackade med Chapee om hans Sydafrika-resa, hans musikaliska bakgrund och kommande EP:n Modesty.
Tack till Angie för lån av kamera, och tack till Chapee och de andra.
Andra och tredje delen kommer snart!
Var uppe i Solna och snackade med Chapee om hans Sydafrika-resa, hans musikaliska bakgrund och kommande EP:n Modesty.
Tack till Angie för lån av kamera, och tack till Chapee och de andra.
Andra och tredje delen kommer snart!
(Runt 70 antifascister samlades igår på Möllevångstorget, bland dem grekiska kamrater som hade rest från Göteborg för att närvara. Och på onsdag kommer det att hållas en minnesstund även där.)
Enligt en intervju med en avhoppad Gyllene Gryning-medlem av så verkar man ha siktat in sig på Pavlos då han inte bara var antifascist. Han skrev även sånger om Gyllene Gryning där han förolämpade dem, och visade att han inte var rädd för dem.
Mordet ska ha skett efter ett gräl med fascister på ett café i samband med en fotbollsmatch, då ytterligare runt 40 medlemmar ur Gyllene Gryning snabbt tillkallades.
I Umeå såg vi nyligen hur en kvinna blev misshandlad av nazister från Svenska Motståndsrörelsen sedan hon protesterade mot att de filmade henne. Den situationen visar att civilkurage hos en enskild människa inte räcker långt. Poängen med att organisera ett antifascistiskt motstånd är att du aldrig är ensam. Och för vi vår kamp mer öppet, mer folkligt och brett, gör vi det lättare för fler att släppa sin rädsla och ställa sig upp.
Våld är inte vackert. Det är inte kul. Men att bemöta fascisterna är ett nödvändigt självförsvar för arbetarklassen. Vi har sett det förut. Först går de på invandrarna, sen bögarna, sen anarkister och kommunister, sen fackföreningsfolket. Det är utvecklingen vi ser i Grekland just nu.
Vi kommer vinna för att vi är fler. För att vi inte är rädda. För att vi inte ger upp.
Vi ska slå tillbaka fascisterna på nätet. På våra arbetsplatser och på våra skolor. I det offentliga samtalet. Och på våra gator.
Bergens stolthet kör över ett av världens bästa beats.
Kul att dom kör.
(Vila i frid, Killah P.)
Svensk rap har inte bara tagit en politisk vändning innehållsmässigt. Rappare har även blivit aktivister.
Redline ställde upp mot utsäljningen av Alby. Många engagerade sig kring REVA. I en debattartikel sammanfattade det svenska rap-berättandets gudfader läget: “Vi har en regim i landet som inte vill oss väl. Det handlar om en utplundring av våra gemensamma tillgångar.”
I Grekland har den ekonomiska krisen gjort situationen mer kritisk. Där betalar rappare ett högre pris för sitt engagemang.
Pavlos Fyssas, mer känd som Killah P, blev 34 år gammal. “Han fördes till sjukhus, men hans liv gick inte att rädda. 45-årige Georgios Roupakias, känd högerradikal från Pireus, kunde gripas sedan den döende Pavlos Fyssas pekat ut honom. Han hade då en kniv i handen, uppger sajten Athens Indymedia.”
Fyssas organiserade hiphop-evenemang i sina kvarter, och var även medlem i vänsterpartiet Antarysa och aktiv antifascist. Jag kan inte säga mycket om musiken då hans raps är rena grekiskan, men här lägger han något angeläget över en jävligt snygg Al Green-sampling, och här gör han sin grej över What’s The Difference-beatet:
Under min livstid har nazister dödat 23 människor i det här landet. Just för tillfället verkar de nöja sig med att misshandla barn. Men samtidigt som Gyllene Gryningen trappar upp sitt våld i ett försök att föra Grekland närmare inbördeskrig så marscherar 250 av deras svenska kamrater genom centrala Stockholm. Enligt rapporter fick de med hjälp av en mur av poliser, och mot ett kompakt folkligt motstånd, kämpa för varje meter.
Fortsätt så. Inte en milimeter till dem, inte på gatan, inte i skolan, inte på arbetsplatsen, inte på nätet.
Klagar man när folk tar till våld mot nazisternas framfart så följer frågan – vilket samhälle vill du leva i? Hur situationen i Sverige hade sett ut idag om inte antifascister hade slagit tillbaka VAM och NSF och jagat ut dem på landet och nätets mörkaste vrår, och sett till att det faktiskt var vänstern som vann på gatorna, är inte svårt att föreställa sig. Man behöver inte tänka längre än till Grekland.
Revolutionär Fronts video från Stockholm är inte världens bästa reklam. Det ser mindre bra ut när flera sparkar på en som ligger. Antifascistiskt våld är inte snyggt, och inte alltid heroiskt. Men nödvändigt.
Det finns lyckligtvis en lösning på sekterismen, macho-attityden och våldsupptrappningen inom antifascismen. Stop crying from the sidelines och gå med själv. Gör motståndet bredare, mer utåtriktat, och mäktigare.
Välkommen tillbaks, Stor.
Måste supporta den här stilen.
Videon påminner mig av någon anledning om fransk rap – kanske är det beatet, vemodet, de gigantiska betongblocken…
“… Kendrick Lamar is just a weirdo rapper“
Jag gillade Dirty Martini med Prodigy, och Nino Brown-videon var rolig, men allt efter det med Troy Ave har varit en besvikelse.
Men här sätter han känslan.
Alla ingredienser är här för att den enorma tyngden ska inträda, jag menar trumljud och synthar och rappare och röst, osv.
Men det verkar inte som att Marcus Price bemästrar det här soundet till hundra. Han har tatt sig vatten över huvet.
Albumet kan nog leva upp till förväntningen man har (även om andra videon här inte riktigt gjorde det)!
“… the latest leak off the upcoming BAU mixtape, All Is Fair.”
Jo, det är lite deppigt för en gammal East Coast-taliban som mig att Roc Marciano helt jävla ensam (och till viss grad tillsammans med KA och Mr Muthafuckin Exquire) har att förse oss med intressant New York-rap nu.
Och att den trots sin fräschör ändå låter tillbakablickande. Det är inte Marciano man ska klaga på dock, inte när han gör sin grej med sådan stolthet och finess.
Resten av hans hemstad, det är en helt annan story…