Mar 302012
 

Har lyssnat mycket på den här sortens musik på senaste, och kan bara göra honnör för Roc Marciano som håller traditionen levande.

Inte bara det, han vidareutvecklar den och låter den skina. Emeralds. Och han är nära nog ensam om detta.

“police is on us, gotta burn em off like leeches… fall beneath us, people need to see the uniqueness”

Kommer ännu en gång att tänka på ett citat från Unkut-intervjun och anledningen till att jag tryckt rewind på den här videon åtta gånger redan.

Does traveling to different cities open your ears to different sounds?

To be honest – no. I like what I like, so nobodies really changing my mind. I’m stubborn as it, I’m doin’ what I want to do. My shit is my shit. If you listen to my album – who else got that? You can’t get that from nobody but me! That’s my shit and I’m stayin’ on my shit. I’ll fuck with other people on collaborations, but my music? I’m at a point right now, I want to hone it and get better and better at it. I don’t want to start rapping over techno beats and be like, ‘Oh yeah, I’m experimenting’ Fuck experimenting, man! Do what you do and get better at what you do.

Exactly. No one’s perfected rap yet.

It’s a constant learning experience. People say, ‘I don’t wanna do that, I did that in the past’. Well, you could do it – do it better!

Feb 242012
 

Jag vet, denna video är inte purfärsk.

Men det är så sällan nu som man ser en rap-video från Hiphopens födelsestad som ser verkligheten i ögat (kolla exv reklamfilmen för stadens senaste hype – en sådan kontrast mot detta).

Fan hände? Reality Rap var genren som New York var världsmästare i.

Prodigy specialiserar sig sedan några år mer på smutsiga små skräckfilmer än gatuskildringar, och en yngre generation flyr in i nostalgi (va händz Outdoorsmen?) eller i andra geografier (va händz A$AP?).

Sluta spela som att alla kan vara framgångsrika företagare. Alla är fucked up nu. Så mycket detaljrik smärta i denna video. Det är kallt. Det finns inga pengar. “The holiday’s coming up, niggas doing bad. Your kids hate you, they wish you weren’t their dad. Straight get ’em nothing for christmas, you should be ashamed. They walk ’round like, ‘Man… my daddy a lame.'” När Ra Diggs vaknar upp i sitt rum på den uppblåsbara madrassen hugger det till i hjärtat. I can feel ur back pains, mayn.

Tyvärr keepsade samma rappare det lite för äkta när han skröt om ett mordåtal han lyckades ducka. På twitter. Han är inlåst sedan 2010 med ett dödsstraff som hotar.

Inget fel att kicka över sådana här själfulla (men halvt uttjatade) samplingar, så länge beatet inte låter som ett inbrott i Primos drum kits.

Vill minnas att det lilla jag förut hört med Uncle Murda lät helt OK. Videon nedan är rejäl jävla ignorant och våldsam rap… med den New York-födde Atlanta-representanten Waka Flocka Flame som gäst.

Feb 172012
 

[soundcloud url=”http://api.soundcloud.com/tracks/36603491″ iframe=”true” /]

Troy Ave har redan gett oss duktigt klina Dry Martini och Nino Brown, och jag kan svårligen hata på ett mer traditionell New York-sound när det görs så här bra.

Beatet låter väldigt mitten-av-nittiotalet men ändå förvånande fräscht.

Också: bra val av gästrappare. Även fall jag inte fuxxar med Action Bronson, Mr Muthafuckin eXquire och Maffew Ragazino dagligen… så fuxxar jag med dom.

Troys polare Avon Blocksdale kör hooken och gör det bra (och har valt ett mycket bra rap-namn).

Ska bli intressant att se vad som göms i resten av Bricks in My Backpack 3: The Harry Powder Trilogy.

Switch to our mobile site