Efter att jag upptäckte att DirtyCrowd har twitter. Så upptäckta jag också att jag missat deras nya tape. Hatar när jag missar sånna grejer. Hur som helst så ska ja lyssna igenom de på utube nu pga min rådande digitala situation.
En låt som jag verkligen gillade var Vuxna Barn Leker. De sägs att de skall släppas en ocensurerad version om den kommer upp på 1000 views. Alla som känner mig vad jag anser om censur så de är bara att pumpa.
Inget skulle glädja oss mer än ett GBG som lever upp till sitt potential.
På pappret ser det här fantastiskt ut… en förenad stad, tretton hungriga rappare går samman och levererar… men även fall många förhoppningar infrias finns det även barnsjukdomar.
Det första problemet är att man på ett ganska obegåvat sätt försöker tvinga fram en låt av den här samlingen av rapverser (som en freestyle session skulle det antagligen låta riktigt jävla hype).
Jämför med Kartellens Fortfarande Knas (där Lani Mo också medverkar som en av två göteborgare… och vem är han Jocke från Hisingen som mördar sista versen?) så framstår det tydligare.
Där satte Lil Star, som borde sälja hundratusentals ringsignaler i det här landet, refrängen med sedvanlig briljans. På LVNA skrålar alla med, om att det var bättre förr eller nåt, på refrägen. Not a good look, Göteborg.
Om refrängen går “hey ho hey ho hey ho hey ho!”, så passar det inte automatiskt att rappa om sin stad som “vacker men dyster” och och “grå himmel och gråa gator”… eller tvärtom.
Med små ändringar i ljudbilden intensifierade Masse stämningen för varje vers på Fortfarande Knas, men här segar samma metod ner låten.
Medan rapparna på Kartellens låt använde delar av refrängen för att leda ut lyssnaren till sin specifika vardag (det svartnar för ögonen när man tänker på hur rapparen mellan Aki och Lani Mo (är det Svartvit? Fast dom är väl två rappare?) fortsätter Akis “Mohammed vila i frid, bror du är saknad” med lika femstaviga “Jag önskar jag kunde ta tiden och spola tillbaka” – samtidigt som man går sönder en smula inuti så ligger det på en hög teknisk nivå) så glider verserna på La Västra Nostra Anthem iväg åt olika håll.
Men det är själva verserna som räddar låten. Rico Won vill höra “applåderna smattra som Askimsbadet”. Alibrush, Adoo och Flame lägger man inte på minnet men I don’t mind either. Sam-E är alltid kul att höra – en av Sveriges mest pålitliga tekniska rappare.
Gigo och Ivo från XO behöver inte säga mycket – jag är bara jävla glad av att höra dem rappa; Deregna är en av svensk raphistorias höjdpunkter. De måste spela in mer musik. Lani Mo, Parham P och Vic är talangfulla, men de skulle låta så mycket bättre utan dessa keffa switch-ups på beatet.
Meta Four och Sick Art har förut mest rappat på engelska, men jag hoppas att de fortsätter på svenska för det är de som skiner starkast här. Del är riktigt tight, men jag blir ledsen när han visar upp nån R.I.P.-tröja före sin vers och man inte ens ser vad det står. Det känns typiskt för videon.
Bildtekniskt ser det bra ut, men idé- och hantverksmässigt verkar man ha mindre koll. Från nästan samma vinkel under nio minuter ser man tretton dudes stå och vifta med händerna vid nån rivningstomt. Förra året spelade Mofo in en mycket mer effektiv video på en iPhone; det är inte dyra maskiner det hänger på.
Sedan kan man fråga sig hur mycket av ett stadsanthem det är när både han och tre andra av stadens största representanter – Gubb, Pstq och Roffe Ruff – saknas.
Och Kristus, som säkert hade kunnat langa ett hårdare beat.
De kanske var svårflörtade. Detta är hursomhelst bara början. Vi hoppas innerligen att mer låtar och videos droppar snarast.
Gubb kickade gangstaskit medan du lekte med Pokemon. Respekt är en av de bästa svenska raplåtarna någonsin (även fall resten av solodebuten bara fläckvis nådde upp till den nivån) och grejerna med Wolf Brigade och även 3 Ess ligger på en hög nivå om man tänker på när det spelades in.
Nu är Göteborgs stolthet tillbaka och gör helt rätt i att skita i vad som hänt sen sist inom rap och istället leverera traditionell, inåtblickande banditpoesi över en frysboxkall pianoloop. “När blir det min familjs tur… längst fram på bänken?“
Första bänken är från albumet Psalm 23 som kommer till vintern. Glädjande nog kommer gamle vapendragaren Kristus att langa beats, och lokala rävar som Obx, Chato, Stuken och Parham kommer att gästa.
Refrängen är inte helt klin, men att de kör på med traditionellt New York-influerade beats och verser som om det fortfarande vore 1998 väger upp, och får en att se fram emot mer material.
Hela Barrabas låter bra, men det här är en exceptionell låt.
OK, ni kan ge mig böter för min senhet med denna göteborgare. Tack till alla som tjötat.
Som när du ryckte ut med sprejburk och bil
när jag torskade för klotter; jag var full som ett svin.
Du målade över mina tags samma natt jag åkte dit;
snuten hann aldrig ikapp för nåt fotobevis.
Du skulle sett Bo Gerdin,
hur han kokade i stolen när den lille gick fri.
Men så är vi, familjen kommer först,
lagligt eller ej, i vinst och förlust.
Balkan Brigadens Mörda Dom-mixtape är tillsammans med Programrebeller, Volvomusik och EttFyraNånstans 2010 års bästa svenska släpp. Att blanda dubstep-riddims med aggressiv göteborgska visade sig vara en utmärkt idé.
Mörda Dom släpptes i början av 2010. Jag kom egentligen över tapet av en slump på bloggen Mariaplan.com. Jag kommer ihåg att jag satt och sökte på Göteborgs-rap en månad eller två innan tapet kom då jag kom över låten Mörda Dom. Men hade ingen aning då att det som kom skulle vara ett sant mästerverk, en blivande klassiker och en fet käftsmäll för hela svenska folket.
Blev helt förvånad över hur jävla bra de lät. Demirel går loss på tapet. Snubben har galet bra flyt, feta texter och är jävligt arg. Med andra ord inget kan gå fel. Efter att ha lyssnat igenom mixtapet första gången gick den mer eller mindre oavbrutet i två månader på min ipod.
Efter mixtapet droppa dom lite exclusives på olika bloggar som duvetinte och Mariaplan.
Dom tog sig även tiden att släppa låten King Shit som även den är helt brutal.
Balkan Brigaden och Skanking Society har ett ljust år tillmötes och i och med det så har Brytburken det stora nöjet att lägga upp en intervju som vi haffade med männen i fråga. Håll till godo.
Vilka ingår i Balkanbrigaden?
Två personer: Demirel, MC, och Jenin, DJ och producent
Kan ni berätta om eran label Skanking Society?
Labeln startade 2009 av mig (Jenin) plus en kompis till mig från stockholm som heter Sead. Vi startade labeln mest för att vi ville få ut våran musik digitalt och pusha andra artister runt omkring oss. Vi har haft några släpp under 2010, i februari 2011 kommer min solo EP Sounds From The Gully Lab släppas, en Grime/Dubstep inspirerad EP, där jag samarbetat med folk från Bermuda, Kanada, Storbritannien och Norge. Den första singeln kommer i januari och heter Headphones och gästas av Yaun Lee, en rappare-sångare från Bermuda. Videon är redan ute.
Balkan Brigaden ska även släppa en EP under namnet Nuestra Luncha som kommer kunnas köpas digitalt på bla Beatport och itunes. Sen har vi också lagt lite fokus på producenter från Balkan området, då DnB- och dubstep-scenen är stor där nere. Så det kommer att V/A- släpp med producenter från hela Balkanområdet.
Är ni från Biskop allihop?
Nej. Demirel är Biskop in i blodet, men jag bodde där till och från i några år då jag hade familj som bodde i närheten av Biskop. Jag bor nära, dock inte i Göteborgsområdet.
Jag läste att ni starta Balkan Brigaden 2004. Har ni haft andra projekt innan 2004?
Vi kickade igång allt 2004. Innan det var Demirel med i en grupp som hette Aforizm med några polade, och jag dj:ade och proddade åt olika rap crews samtidigt som jag spelade bas i några olika band.
Vad fick ni för respons på Mörda Dom-mixtapet?
Grymt bra faktiskt, över förväntan då vi inte gjorde någon reklam för det, lite bloggar och så, men den spred sig ganska mycket av sig själv. Hittills är det bara positivt – förutom några Sverigedemokrater som har grinat. Vi är uppe i nästan 5000 downloads, vilket är fett mycket för att inte ha varit så aktiva på scenen. Vi uppskattar det jävligt mycket, big up till alla som laddat ner och spridit mixtapet .
Demirel, när började du rappa?
Jag började rappa redan som liten, men innan dess skrev jag texter så långt bak som jag har kunnat stava. Rappen kom väl som en slags naturlig respons på mina texter, men det tog mig väldigt lång tid att komma in på rätt spår.
Hur valde ni beats till Mörda Dom?
Jag skickade iväg massor av dubs till Demirel som jag kände skulle passa till hans röst, och Demirel gillade dom. Jag visste redan från början att han skulle passa på dom så det var bara att börja skriva. Så de blev som de blev. Jävligt rått.
Vem är isoman?
Isoman kommer från Stockholm men bor i Biskop. Han kör på engelska under namnet Ghosts Of Blackout, han kom in i gamet för inte alls länge sedan. Isoman och Demirel träffades via gemensamma vänner började prata musik. Demirel behövde någonstans att spela in och Isoman hade en hemmastudio. Sen kände vi att vi behövde en sidekick till en spelning och Isoman var på – så det blev som det blev.
Hur skulle ni själva beskriva er själva och erat första släpp?
Jävligt arga jugoslaver, haha. Nej, men man kan inte sitta och hålla käften, vi måste säga det vi tycker och tänker. Det håller på att gå åt helvete i Sverige fast vi bara blundar för det. Nationalism och fascism har vi redan upplevt en gång tidigare med tanke på var vi kommer ifrån. Vi kan inte hålla på så här, detta handlar inte om höger eller vänster, utan att Sverige ska framåt, vi kan inte leva i stenåldern. Det var det som fick oss att göra detta mixtape, så man skulle kunna säga att den är ganska arg.
Vad kan man förvänta sig av erat andra tape? Blir det mer dubstep?
Ganska lik den fö rsta, dock mer grime än dubstep. Dubsteppen kommer tillbaka på EP:n så ni behöver inte oroa er, hehe.
Den måste vara med, annars klipper han tung på oss, laserturken är farlig , fråga Jimmie Åkesson och smurfarna.
Kommer det finnas några gäster på tapet?
Isoman kommer att vara med och kanske någon till. EP:n kommer dock ha gäster, vi har paratat med Max Peezay, så vi hoppas på att få med honom, och minst en grime-rappare från UK dyker upp på en vers.
Demirel, du har ganska politiska texter. Vilka frågor berör dig mest?
Jag tror att det mesta berör mig, det mesta runt omkring. Speciellt idioter, nötter, assholes och åsnor, såna människor ger mig energi att spotta verser. Ni ser ju bara vad vissa “styrande” gör utan att vi, folket, gör ett piss eller ens kräver en ursäkt. Jag har alltid tagit illa upp av orättvisor, även om det inte gäller mig, så ämnen finns det ju gott om.
Samhället är enligt mig uppbyggt på en lögn, vi ska handla saker och hålla käft verkar det som. Det pumpas skatt på skatt för t.ex. rökare och man förbjuder folk att röka på olika platser och utrymmet för rökning bara minskar successivt – men om det är så jävla dåligt – förbjud skiten då? Och samtidigt som halva Sveriges kändiselit sniffar koks på fester så ska media göra en överhypad grej av att han där “Idol-nånting” rökte på med vänner en kväll då han var skitfull – trots att hälften av reportrarna har just cannabisbruk i bakgrunden.
Men det är väl bara en bråkdel, jag orkar inte rabbla allt jag upplever som vuxenmobbning och blåsningar men i stort sett allt kan gå mig på nerverna ifall det vill sig väl, samtidigt som livet är otroligt underbart på sitt eget benga sätt.
Vad tycker ni om Göteborgs hiphop-scen?
Göteborgs hiphop scen is THÖ SHIEET! Vi har fett bra artister här, många med grymt mycket hunger och talang. Det jag vill klaga på när det gäller Göteborg är ARRANGÖRERNA! Det bokas så lite artister och helst vill folk att man ska spela gratis och det är verkligen inte rättvist mot dem som varit igång med sin grej länge och är etablerade inom hiphop-Sverige. Så BIG UP hiphop-scenen i Göteborg och alla feta artister
2010 är internetvideon det bästa och billigaste sättet att nå ut, och det vanligaste sättet för folk att upptäcka ny musik på (gissar jag).
Således kom det en hel del grymma videos i år.
Action Bronson – Imported Goods, Shiraz
Rare loops. Raffinerade gourmet-raps. De här två videona ägde 2010. Det här är the soundtrack of winning – det den rödskäggige Action Bronson gör dag ut, dag in. Felet många nya rappare gör är att de så skitnödigt swaggar och self-promotar sig själva för att sedan i studion snegla på vad som säljer för tillfället. Koncentrera er på musiken, ta det lugnt, have fun, och remember that a good product sells itself.
Lil B f. Andy Milonakis – Hoes on my D***
2010 såg vi Lil B och Andy Milonakis med Los Angeles vid sina fötter. “Young Ted Danson” är i sitt element tillsammans med den ännu yngre TV-komikern. En påminnelse om hur mycket humor det är i många av Lil B:s låtar.
Main Attrakionz – Legion Of Doom
Ett dussin andra M.A.-videos skulle kunna sitta här, men Legion Of Doom är nog den mest representativa.
Waka Flocka Flame – Bustin At Em
Word to the Cohen Brothers.
Meyhem Lauren – Got The Fever, Its Like
New York-rap mår bevisligen bäst när man utan skam bygger vidare på det förflutna – standing on the shoulders of giants vidrör man fortfarande stjärnhimlen. (Meyhems andra videos är för övrigt kraftigt amatöriga, flera divisioner under de här två.)
Stor – Allt vi gjort
Den här videon förkroppsligar Stors rader från Min Freestyle… “så länge jag lever, en sådan heder, jag passar vidare och börjar dela med mig…” Slutet när de blickar ut från hustaket ger mig rysningar. “Rappare skriver texter, ST skriver historia…“
Mofo f. Sick Art – Shook Ones 2010
Tillbaks till gatan med Shook Ones II-instrumentalen, en 15-årig gästrappare och en iPhone-filmad video. Mofos kanske tyngsta vers hittills.
Labyrint – Kärleken
Labyrint har haft ett lugnt år, men den här videon är på samma höga nivå med vad de presterat förut.
Danny Brown – Re-Up I den andra videon står Danny och rappar obesvärat medan nåt crackhead står och river ut kopparrör från hans kök, vilket såklart är en för hiphopen välbehövlig dos av sjuk verklighet, men jag gillar det här beatet mer. Vad är det han halsar egentligen? Svedka? Är det hemlig svensk fulvodka, eller vad? (The Hybrid-skivan har även andra riktigt bra grejer.)
Yelawolf – I Just Wanna Party f. Gucci Mane, Pop The Trunk
House party-känslan mer än låten i sig. “I’m drunk as Paul McCartney“. Och Pop The Trunk vinner i sin lågmälda realism och hotfulla vardaglighet lätt över annan gun talk som musikindustrin sprutar ut.
Earl Sweatshirt – Earl
För ett år sedan kände ingen alls till OFWGKTA, och nu när man söker youtube på namnet Earl, så är detta det första som kommer upp. “Knock blunt ashes in their caskets and laugh it off…” Hur kan han rappa så bra, så liten? “Try talking on your blog with your fucking arms cut off….“
Mohammed Ali – Kan Nån Ringa 112
Kanske mer än någon annan i det här urvalet tillhör Mohammed Ali de artister som dels kan säga något om samhällets utveckling och samtidigt verkligen nå ut, och dels kan ta den här musiken till en ny nivå, musikaliskt. Videon är också helt next level. Det där jävla torget i Stockholm i ruiner!
http://www.youtube.com/watch?v=U8lo2RrdvPc
Z-Ro – Freestyle
Ok, ingen “video”, men nästan årets bästa video. Den här låten måste släppas snart.
Kristus beat blir aldrig gammalt. Västkusten har aldrig varit så nära DJ Premier-status.
För några år sedan såg jag denna mycket underskattade producent vända skivor i någon källare i Göteborg , och det var som om han hade kikat in i min hjärna och skapat ett set utifrån mina all time old school electro-favoriter. Nästan kusligt, och riktigt tajt.
Jag spelade lite svensk hiphop för några kompisar i Brasilien, och det var främst den här de fastnade för (tillsammans med TLK, så klart). Inte bara beatet, men även berättelsen har något universellt över sig.
“för Afrika Bambaataa sa Don’t Stop, och hiphop tog över varje cell av min kropp…“