Det är med en hel del stolthet som vi presenterar intervjun med en av Sveriges tyngsta nya rapgrupper: Stockholm Inkasso.
Onda välsignade oss här på burken med två exklusiva låtar från deras nya skiva – Fel Klientel, som är ute ganska jävla snart (förhoppningsvis i februari) – och skickade även över en bonus som legat på MySpace, men som fler borde höra.
Stockholm Inkasso f. Micke – Förorten Är Deprimerad (BrytBurken EXCLUSIVE)
Tidigare i år hittade jag tapet Volvomusik genom Petter417:s blog och fastnade direkt för Pulp Fiktion. Tankarna gick till en svensk förortsberättare som Fittja Chrille – det är samma okonstlade tilltal, samma historier om ett risigt liv. Dessa herrar vinner kanske inte några freestyle battles, men de flyter med känsla och skriver låtar som direkt drar in lyssnaren i deras värld – det som spelar någon roll egentligen.
Pumpa 142, där klassiska white trash-topics kickas på släpig norrländska uppblandat med Rågsvedsjargong, så kanske du fattar. “När landet kom till stan blev det andra jävla bullar“. Medan svenska rappare “tittar på USA och hittar på en fantasiverklighet” rappar Stockholm Inkasso om pengabrist, snutbilsresor, subutex, klina kicks, kröka, hårda tider – ämnen som tokar i hela landets bonnhålor och förorter relaterar till.
Det bör dock sägas – på Stockholm Inkassos gamla mixtapes får man gå igenom några spår av halvlökigt krök- och rökstök för att komma fram till juveler som Gud Är En Snut , Andra Sidan och Måste Säga. Men de spenderade också högst en dag på varje tape i studion – och att de kunde köra över No Limits nationalhymn med hedern i behåll, det imponerar.
Mer influerade av regional rap än backpacker-grejen – likt Kartellen och TLK för den delen – har de efter det förädlat sitt sound och sitt berättande. På Onda & Matte J:s Ner höjs nivån med låtar som Stephen King, Sann Tok, Va Tänkte Du På och Vi Gör Klart, och tidigare i år släppte Onda & Fejs Volvomusik, det tape som antagligen pumpats mest i Casa de Brytburk detta året 2010.
Vi plockar upp luren till Onda, Fejs och Matte J i studion uppe i Stockholm, och låter de berätta själva (Antabuz satt tyvärr fast någonstans på blåa linjen).
Vad är Bruce Leenus roll i Stockholm Inkasso?
Fejs: Bra fråga. Vi hade hängt med Leenus jävligt länge, och när vi gjorde våra mixtapes ville vi egentligen bara ha ett DJ-namn som stod på mixtapen.
Onda: Hans arbetsinsats har varit att spela oss ute. Han har aldrig varit involverad i själva mixtapena, förutom att hans namn har stått på dom. Men vi har alltid velat ha med honom, för han är en cool snubbe.
Matte J: Vi var lite risiga, så vi ville göra exclusives på kända låtar. Leenus spelade våra grejer ute, och det viktiga för oss var nog, om jag ska vara ärlig, att vi kom in där han spelade. Det var kul att få våra egna grejer, men jag vet inte… Vi var ute mycket. Det föll sig naturligt. Sen tyckte vi: vi gör fjorton låtar av alla hits som är inne nu. Han spelade dom ändå, vad det nu än var. Vi kände en snubbe som hade en studio, och sen lade vi det på en dag.
Onda: Jag flyttade till Stockholm ’92, och då spelade Leenus ute. Han kanske var 17, 18, men började när han var 14, 15, och har levt på att DJ:a i Stockholm sedan dess.
Vem är Måns (från Stockholm Inkassos mixtapes)?
Onda: Måns var bartender på ett ställe som vi gick på mycket som heter Metro. Vi skrev hooks åt honom och han klev in och gjorde hela plattan på några timmar. Vi tappade lite kontakten med honom. Han sjunger hooks på alla mixtapes.
Var kommer ni ifrån ursprungligen?
Onda: Jag kommer från Norrland från början, och trodde aldrig jag skulle digga att bo i Stockholm. Jag åkte rulltrappa när jag var tolv år första gången. Jag är uppväxt bland kor.
Fejs: Jag kommer från Gävle ursprungligen, och flyttade hit 2007. Jag vet inte varför jag blev kvar där så länge.
Matte J: Jag är född i Stockholm, men var lite ofrivilligt placerad i Gävle och lärde känna Fejs och Antabuz. Sen kom jag tillbaks och lärde känna Onda och Leenus och de andra. Nu bor jag efter gröna linjen.
Onda: Jag bor i Rågsved. Förut bodde jag i Farsta – därför skulle skivan först heta Farsta Inkasso, när vi spelade in där. Jag tror jag har flyttat femton gånger i Stockholm. Rågsved har jag varit i ett tag nu, och trivs bra. Det är mycket bättre än sitt rykte. Sjuttio procent här är Kongo-Kinshasa, Polen och Ryssland, och folk har ungar, det är ingen som går runt och slår varandra i huvudet med påkar på kvällarna. Det brinner i en bil i veckan, men det gör det väl nästan överallt. Det är ungar som är frustrerade. Annars har jag aldrig varit med om något strul, någonsin, min brud har aldrig haft några problem. Det är hur soft som helst.
Jag tycker Volvomusik är en av de bästa svenska grejerna i år. Vad betyder titeln Volvomusik för er?
Onda: Jag och Fejs spelade in en låt hos mig i Rågsved när Matte var otillgänglig ett år. Vi var tvungna att göra något annat under tiden. Från Tok Till Tok var första låten. Jag messade Fejs för jag hade drömt att vi gjorde en skiva som hette Volvomusik. Vi är från landet från början, vi bor i förorten, samma jävla ris där som här. Vi träffar inte folk som är gangsters någonstans, som åker omkring i Lamborghini. Det du ser är fyra unga snubbar, varav en i bar överkropp, mitt i vintern, som kör en Volvo 740, som stannar, tittar på dig och slänger ut en fimp. Det är det du ser, och det ville vi beskriva.
Jag tycker det är intressant. Förorterna är trots allt från landet egentligen. Det känns som ni är inspirerade av country rap tunes, som Goodie Mob eller Devin The Dude, alltså musik från södern som är lite mer laidback.
Onda: Visst är det så. Om du lyssnar på mixtapena så körde vi på Three 6 Mafia, 8Ball & MJG, Dirty… mycket från Cash Money i början av 2000-talet, mycket gamla Memphis-grejer, Chicagos Doe Or Die… obskyra instrumentaler som ingen hade någon aning om. En del trodde att det var våra egna beats. Personligen har jag alltid diggat just söder-rap. Det är Murder Dogs fel. Jag köpte min första Murder Dog-tidning ’99 och flippade – där var miljarder artister som man ville höra, som inte var Mobb Deep.
Fejs: Jag gör lite beats också, och har egentligen varit mer East Coast-orienterad när jag bodde i Gävle och gjorde grejer där, men jag har alltid gillat södergrejer. Det var ingen stor omställning när flyttade hit och började göra grejer med de här grabbarna.
Onda: Grejen var att det var ingen annan som diggade det då. Vi brände plattor till Leenus, som alltid har gillat det soundet, och han spelade det tillsammans med våra grejer ute. I början av 2000-talet i USA exploderade Texas-rap, Bay Area, varenda jävla region hade artister som sålde 200-300.000 plattor i sin region och bara blev större och större. Det var folk i Europa som började hooka upp. I första Murder Dog jag läste var det folk från Polen som skrev insändare om dirty south-klubbar och hur JT The Bigga Figga skulle komma dit. Den musiken lever kvar; nu har det tråkigaste av den musiken blivit pop-musik, kommersiell. Men det görs mycket bra ännu.
Fejs: Den är jordnära, mer universiell än New York-rap som kan kännas ganska regional och lite elitistisk.
Hur länge har ni rappat?
Onda: Jag satt och gjorde grejer i slutet av 90-talet, för mig själv egentligen, och sen hookade jag med Matte runt sekelskiftet. Sen satt jag och han två år i en källare och freestylade och gjorde kassettgrejer.
Matte J: Jag var inne på Tim Dog – han har ingen tung renomé, han suger ganska mycket, men är cool – och hade fest en gång och körde en text av honom. Folk satt med tomma ögon. Det var ’92. Det blev lite underground-grejer, men jag kutade inte och repade så mycket direkt. När jag kom tillbaks till Stockholm och hookade med Onda så började man förstå mer vad man egentligen gillade. Sen rullade det på. Första Inkasso-skivan kom 2003. Som jag minns det kände vi en snubbe som jobbade i en studio, så vi åkte dit och spelade in skivan på en dag. Vi hade spelat in något innan som Leenus spelade ute; nyckeln var också att vi ville komma in på klubbarna där han spelade. I det här fallet blev det bra för att vi inte hade tokhöga ambitioner. Så rullade det på, och vi fick en smal fanbase. Onda gjorde mer och mer beats, och därför har soundet blivit som det är.
Onda: Jag har alltid spelat i band. Jag är trummis från början. Det var någon i mitten av 90-talet som jag började skriva på svenska och spela in och lägga på andras beats. Men det var först när jag hookade med Matte som jag slutade i mitt band – det var punk, eller rock n roll.
Har du några favoritartister utanför rap?
Onda: Det är en snubbe som jag har lyssnat på sedan jag var 13-14 år: Waylon Jennings. Och Johnny Cash, Willie Nelson. Burzum, Edge Of Sanity. Meshuggah är helt galna.
Hur gör du beats?
Onda: Jag kör på MPC 3000 och FL Studio. Den första Stockholm Inkasso-plattan, Orginalen, är gjord på MPC 3000, men jag hade inte lärt mig den då, vilket har sina konsekvenser. På senare tid är det mycket mjukvara, det måste jag erkänna. Det går jävligt snabbt att använda. De senaste grejerna är gjorda på FL Studio. Jag har spelat keyboard i band förut, men aldrig haft råd att köpa en. Han som vi spelar in oss nu har dock en jävla synthpark, det kryllar av grejer.
Beatet till Absolut från Volvomusik – du har det klassiska g-funk-knorret, hur har du gjort det? Behöver man inte någon slags moog för att få till det knorret?
Onda: Den loopen är gjord med enbart orginalljuden på FL Studio. Det var första beatet jag gjorde bara för att testa hur det funkade. Det är mjukvaruskräpljud, men man kan tweaka jävligt mycket. Jag tycker det inte spelar så stor roll vad man håller på med. Är man sugen på att göra musik så finns det så mycket program där ute. Det spelar ingen roll om man har världens bästa grejer; fattar du inte hur saker ska låta då går det inte ändå. Eftersom jag är trummis från början så börjar jag alltid med att göra en trumbit. Och sen sitter jag och letar bland vinylplattor och grejer jag laddar ner.
Är du ute och gräver i vinylbackarna också?
Onda: Alldeles för mycket. Men jag har inte tålamodet längre att sitta och lyssna igenom varenda platta minutiöst. I och för sig har jag gjort det idag, kom jag på. Till slut hittade jag den där loopen.
Vad var idén bakom eran artwork?
Matte: Vi är inte så involverade i det så som man kan föreställa sig. Det är Nästet som gör alla omslag.
Fejs: Man kan säga att de är det visuella Gökbot.
Det känns lite Pen & Pixel, Master P och No Limit.
Fejs: Vi får ofta idéer om vad vi vill ha för omslag, och det fixar dom. Det känns kul att hå sådana omslag. Jag tror det funkar, folk reagerar. Man får inte ta i på det sättet i Sverige, som på Volvomusik-omslaget; man ska stå och se allvarlig ut framför ett höghus.
Latin Kings, när de kom – och Kartellen och andra nu för tiden – visade ett Sverige som inte många kände till förut. Är det något ni försöker göra med er musik?
Fejs: Svensk mainstream verkar vara så att alla ska vara med, alla ska kunna relatera. Alla vi har haft våra erfarenheter av lite risigare liv. Det är intressantare historier tycker jag. Jag skulle aldrig kunna få inspiration av en vanlig vardag när jag går till jobbet, och sitter där och pillar på datorn. Man får kritik för det: ”ni överdriver”.
Tycker du att ni överdriver?
Fejs: Absolut inte. Jag tycker inte att vi har några överdrivna texter. Som jag sa, det ska vara så att alla måste kunna relatera. Sen finns det också en rap-grej där man tittar på USA och hittar på en fantasiverklighet. Det funkar inte för oss. Jag ser inget värde i det, jag vill säga något som kommer från mig och betyder något, och kanske kan hjälpa någon annan. Det är inte intressant för någon som har det svårt, som är fattig och kanske missbrukar droger att höra om Jacob The Jeweler. Och ingen vill veta var du har köpt din tröja. Man vill kunna relatera. Alla kan inte relatera till våra grejer, men dom som kan göra det – det är för dom det är.
Om man ska vara en bra rappare – tycker du att man ska kunna ha något att säga politiskt också?
Fejs. Ja. Personligen gillar jag inte folk som står och skriker slagord. Men allt är på något sätt politik, det beror på hur man säger det. Men jag har svårt när folk försöker pracka på en åsikter.
På Blinda Dårar tycker jag att ni har motsatsen till det – mer metaforer än slagord. Var fick du inspiration till din vers?
Fejs: Jag tänkte på internet och hur folk sprider information, och hur folk i maktpositioner försöker inskränka deras friheter. Det var något som jag gick och funderade mycket på, och ville göra något om det.
Onda: Jag tänkte på David Icke, en före detta fotbollsmålvakt från England som numera är konspirationsteoretiker och som tror att världen styrs av reptiler som kan shapeshifta till politiker. Jag har folk i min bekantskapskrets som verkligen tror på det han skriver. Det kan jag inte säga att jag gör, men däremot har jag blivit påverkad på det sättet att… hela sättet hur hela världen har blivit, hur det fungerar, hur vi blir kontrollerade. Det är ganska lätt att tänka att allting är fucked up och att allt är en konspiration och att vi som personer inte kan göra något. Det var en sorts frustration som jag kämpade med. ”Shit, är jag med i en science fiction-film, händer det här?” FRA-lagen kom strax innan jag skrev det här, och en massa andra grejer hände.
Du har en rad som går: ”Öpnna ögonen tok, det är vi som skriver boken”. Det känns lite hoppfullt ändå.
Onda: Det var bra att du kom ihåg det, för det kom inte jag ihåg. Det är också en tanke: vi skapar vår egen konspiration, vår egen verklighetsbild av hur skit fungerar. Det är upp till alla att göra det.
Fejs har ett citat som går: ”Inget jävla klasskrig, det är vi mot dom”.
Fejs: Det är lite uppviglande, men det handlar inte om klass eller ras och sådant, men makt mot folk som inte har makt, maktmissbruk. Frihet mot kontroll kan man säga. Jag hade svårt att skriva till det beatet, men det lossnade på något sätt. Jag är nöjd med vad jag säger i den texten, men kanske inte flytet.
Producerade Onda hela Volvomusik?
Fejs: Jag gjorde en skit, Hemma Hos Roffe, och Pulp Fiktion.
Onda: Resten gjorde jag. Jag producerade även Orginalen med Stockholm Inkasso och Ner med Onda & Matte J. Och så har vi precis gjort klart Fel Klientel, som är nästa Stockholm Inkasso-skiva. Det kommer vara Stockholm Inkasso rakt av. En snubbe som heter Micke kommer sjunga en refräng. Vi är fyra snubbar så det går inte att få in så mycket mer. Vi kommer göra en video och det kommer släppas en singel väldigt snart som heter Förorten Är Deprimerad. Vi är väldigt nöjda med den låten. Ikväll håller vi på att spela in uppföljaren till min och Mattes platta, som heter Lätt Tillbakalutad Oförstående Bakhuvud.
Matte J: Oförstående Bakhuvud är ett uttryck vi har för något som är skumt överhuvudtaget. Tänk dig att du visar något för en polare på en dator som är jävligt obskyrt, då har han ett oförstående bakhuvud. Jag spelade en skiva för Onda med en aspirerande rappare; det går inte att beskriva hur den var, så han tar sig för huvudet som om han blir utsatt för något. Vi har filmat det också, och där har han ett oförstående bakhuvud. Fejs gör en egen skiva, och så kommer Stockholm Inkasso-skivan, så vi gör mycket. Man kan säga att dom splittras i olika inriktningar. Oförstående Bakhuvud är inte världens mest lättillgängliga skiva. Den är inte riktigt klar ännu, LTOB är arbetsnamnet. Det är bara tre låtar klara. Fel Klientel tror jag blir svårslagen, den vi har hållit på med förvånansvärt länge, den är mer genomarbetad. Fejs soloskiva kommer bli jävligt nice också, som heter Stenansiktet. Det finns en film som heter så, se den så kommer du förstå, för det här är på något vis en sammanfattning av filmen.
Fejs: Jag har samplat ganska mycket dialog från den. Det blir en konceptskiva, kan man kalla det. Det är mycket gästartister, för jag kan inte spruta ur mig så mycket texter. Vi har lagt rap på tre låtar, men har ingen tidsplan riktigt.
Är Stenansiktet en gammal snutrulle från 70-talet?
Fejs: Nej, den är samhällskritisk, den handlar om förorter, som var ganska nybyggda på den tiden. Den kritiserar förorterna för att vara för sterila, och att de odlar fel sorts människa, om du förstår. Det är inte nyttigt att växa upp i förorten helt enkelt. Det känns aktuellt nu med tanke på alla oroligheter som har varit i förorter med kravaller och bilbränder. Jag har överfört kritiken till moderna förhållanden kan man säga.
Har ni några favoritartister, som inspirerar er nu?
Fejs: Latin Kings har varit mina favoriter. Ken diggar jag. Stor. Mohammed Ali. Kartellen. Nu är jag inne i en period där jag lyssnar på psykedelisk rock. Visst har jag inspirerats mycket genom tiderna, men efter ett tag blir man självgående. Devin The Dude är någon som jag inspirerats av flytmässigt.
Onda: Förutom dom som Fejs sa så är grejen med oss, i alla fall jag och Matte, att vi har varit jävligt noga med att inte lyssna på så mycket svensk rap, av den anledningen att vi har varit nojiga för att bli influerade. Vi har väldigt noga med att vi vill ha vår egen stil och vår egen grej. Jag vet att det sprutar ut en massa ny svensk rap, och jag måste erkänna att förutom dom som Fejs sa… Det är 2010, folk kommer att skämmas om fem år över vad dom har lyssnat på. Men folk växer upp och lyssnar på andra grejer. Alla borde lyssna på Curren$y varenda dag. Han har ett totalt avslappnat flyt och koncept på låtar som Kool Keith skulle kunna ha. Han släpper grejer hela tiden och det håller hög kvalitet. Hela Livewire-kollektivet, J-Stalin och de andra åtta, det tycker jag folk ska kolla in. Brotha Lynch släppte en platta som hette Season Of The Siccness, från ’95, som är en av de absolut bästa plattorna jag hört i mitt liv. Den skulle slagit i hela världen, då, om han inte bara rappade om att slita ut foster ur människor och äta upp dom.
Matte J: Too Much Trouble är något jag upptäckt på senaste, grymt bra i början, och Planet Asia, jag upptäckte att han var hur grym som helst. Jag har lyssnat ganska mycket på house, Mike Grant. Inget tut-tut, inget som man står till med v-ringat ner till naveln… riktig house. Jag gillar DJ Rasoul, Kerri Chandler.
Är det något du har lyssnat på förut?
Matte J: Jag hade en period när jag var ute mycket och blev lite intresserad av house. Sen upptäckte jag hur fett det var när man lyssnade på rätt grejer. Mycket house nu är upphottad Italo Disco. Det finns en energi som gått förlorat. Jag har lyssnat på gangsta rap jävligt länge och den typen av musik, så du kan fatta att jag inte tagit lite E och bara…
Jag tror det finns en gemensam nämnare där som heter funk.
Matte J: Helt rätt. Det är essensen av all bra musik. Det andra är bara som en melodislinga, inget groove… Det måste vara funkigt.
