Eagger & Stunn kommer från Köpenhamn, och till skillnad från den mesta musik i detta land,så låter detta riktigt bra.
Jag vet inte allt för mkt om detta. Tror inte dom släppt så mkt, men jag vet att Eagger aka Eaggerman kommer ifrån den mycket populära trion Bikstok Røgsystem.
Efter att jag upptäckte att DirtyCrowd har twitter. Så upptäckta jag också att jag missat deras nya tape. Hatar när jag missar sånna grejer. Hur som helst så ska ja lyssna igenom de på utube nu pga min rådande digitala situation.
En låt som jag verkligen gillade var Vuxna Barn Leker. De sägs att de skall släppas en ocensurerad version om den kommer upp på 1000 views. Alla som känner mig vad jag anser om censur så de är bara att pumpa.
Utnämnandet av förra årets bästa svenska rap var som Solvalla med Psykos och Vilsna själar mule mot mule på upploppet. Jag drar gärna en utförlig tänkt dialog här vägandes respektive låts kvalitéer fram och tillbaks, men då Systembolaget stänger om någon timme nöjer jag mig med att konstatera att målfotot är grynigt och svårtydigt.
De delade på förstaplatsen. Men bästa rad för 2010 kunde jag ganska enkelt ge till Sebbe när han sa:
Att rimma “snutjävel” med “bokstäver”. Hur man ser rimmet i huvet när man lyssnar. Serietidningsaktigt men mycket seriöst. Nivån av IDGAF-ism. Flinet på mitt ansikte.
Även i år går guldet till honom. Vad sa han hos Ametist?
“vissa spelar hockey, andra spelar bandy… jag lärde mig spränga som shuno Dynamit-Harry“
Varför spelas inte Kartellen mer på radio? Varför får de inte spela på fler klubbar och festivaler i det här landet?
De har trots allt miljontals tubspelningar och gör musiken som fuckar med folks hjärtan och får de mest avtrubbade förortarzombies och den mest hjärntvättade Svenne Banan och de mjäkigaste av hipsterfittor att vilja köpa automatvapen, tåga mot Rosenbad, och… där besvarade jag nog mig själv.
Kartellens debutskiva hade sina problem, men rymde också två av årets absolut bästa svenska raps: Fortfarande Knas och Jag ser misär.
Deras osläppta tubgrejer är bättre än de flestas ten-years-in-the-making-släpp. Sebbe och Kaka har mördat sina gästverser. Då sveriges bästa rappare har legat lågt i år konstaterar vi: ingen har gjort det som Kartellen 2011.
Det skadar inte heller att de inte bara har Masse men även internationellt erkända talanger som Mack Beats och El Sheriffo bakom sig.
Det var ett perfekt soundtrack för den sortens smärtfyllda erfarenhetslitteratur som han hade specialiserat sig på; samma introverta, varsamt sammansatta, dämpade men våldsamt känslostormande ögonblicksbilder som vi känner igen från Scarface, Z-Ro, Beanie Siegel, eller från hanssamarbetspartnerfrånQueensbridge Housing Projects Cormega (AKA Mega Montana, AKA dont front on me shorty your man’s working for me, AKA Im a reflection of the drama within, AKA världens bästa rappare).
The Jacka är farsa till 90% av de yngre rapparna från norra Kalifornien. Hans diskriminerande produktionsval inspirerar ännu den anländande generation att gå sin egen väg musikmässigt, särskilt nu när något Lex Luger-liknande är i det närmaste obligatoriskt för unga, hungriga rappare som vill sitta ner vid smörgåsbordet.
Refrängen sitter inte till hundra procent och Ron Braunsteins wordplay var bättre förr. Men han är fortfarande intressant som producent, och den här videon är så jävla New York.
Necro är rapvärldens mest hatade artist, ända får han kärlek av ghettolegender som Evil Dee, M.O.P. och Kool G Rap (som han spelar in en fullängdare med) – det är väl enna märkligt.