Masse forsätter spotta ur sig beats på Primo nivå. Adam Kanyama är ju så jävla fet. Snubben är femton och delar ut bitchslaps över hela jävla Sverige..
“Chav-hate has even trickled into the popular music scene. From the Beatles onwards, working-class bands once dominated rock, and indie music in particular: the Stone Roses, the Smiths, Happy Mondays and the Verve, to take a few popular examples. But is is difficult to name any prominent working-class bands since the heyday of Oasis in the mid 1990s: it is middle-class bands like Coldplay or Keane that now rule the roost in music. ‘There has been a noticeable drift towards middle-class values in the music business,’ says Mark Chadwick, the lead singer of rock band the Levellers. ‘Working-class bands seem to be few and far between.’ Instead there’s an abundance of middle-class impersonations of working-class caricatures, such as the ‘mockney’ style of artists like Damon Albarn and Lily Allen.”
(p. 133, Owen Jones: Chavs – The Demonization of the Working Class)
Missat denna. Inte konstigt, då jag inte lyssnar på Patrik Sjöbergs favoritartist så ofta.
När Musikguiden på P3 gjorde ett inslag om GBG-rap så vann denna Majorna-son omröstningen för stans bästa rappare ganska överlägset.
Det är inte svårt att förstå. Han är en utomordengligt teknisk rappare, pratar helt hudlöst om sånt som är viktigt, är uppenbarligen väldigt musikalisk, och lika bra på reggae och visor som på rap. En av få i Sverige som kan sägas göra nåt helt eget, och den person som han presenterar genom sin musik är väldigt lätt att tycka om.
Men i 95% av fallen går reggae och visor bort för mig. Jag älskar Majorna, men inte lika ofta på skiva.
Den här fuxxar jag dock med till 100%. Och freestylen nedan, från Mariaplan.coms julkalender.
I Chavs – The Demonization of the Working Class (s. 27) konstaterar Owen Jones att endast en handfull av alla brittiska journalister har arbetarbakgrund. Över hälften av dem har gått på privatskola, att jämföra med en fjortondel av hela landets befolkning.
En chefredaktör han talar med gissar att medianinkomsten är runt £ 81,000. Den ligger egentligen på £ 21,000.
Hur ser det ut i Sverige?
När klyftorna ökar blir klassresor svårare att fullborda. I medelklassyrken hittar vi medelklasskids, och beskrivningen av världen blir därefter.
Det man inte känner till – förorterna, småstäderna, glesbygden, arbetarklassmiljöer i stort – exotiseras och demoniseras. Att termen white trash blivit vanligare på senare har att göra med detta, liksom en rad andra fenomen.
För några veckor sedan läste jag en undersökning över vilka partier svenska journalister röstar på, men jag tror att klassbakgrund skulle säga mer om deras verklighetsuppfattning. Parlamenterande är, när man tänker efter, trots allt inte mycket mer än en piss i det politiska havet.
Stor är kungen av freestyles. Han är även den som bara rappar när han har något att säga.
Om vi ska tro honom är det därför som skivan dröjer – han har helt enkelt inte haft någon lust. (Denna video är för övrigt nästan tre år gammal, men det är först nu som jag hittade den.)
Han släpper inget krystat. Och när han kickar något politiskt träffar det som ett spjut i ditt huvud.
[soundcloud url=”http://api.soundcloud.com/tracks/10949021″ iframe=”true” /]
Lyssnade igenom Svartvitts sida och måste säga att det bara är låtarna med Kartellen som är minnesvärda. Svartbältad känner vi till sedan tidigare, men Trampar ner är ny för mig. Bra beat och Sebbe dödar sin vers.
Lägger in ännu ett argument för att Sebbe är Sveriges bästa rappare nedan, bara för sakens skull.
http://www.youtube.com/watch?v=0vhtc_O8II0
Inte ofta man kan rekommendera något inom svensk film.
Borde göras mer sådant här. Kortfattat, blekt, hårdkokt, atmosfäriskt.
Det känns osvenskt helt enkelt.
http://www.youtube.com/watch?v=j0-fUAYYoUs
Byn Clicken ft Jacco & Jah Ibo – Nånting
Det är inte bara södra Stockholm som serverar Sverige näringsrika och välsmakande rapanrättningar. Även i Västerorts kök puttrar det i kastrullerna.
Chorizo Records gav oss Cowboy Rap i slutet av förra året, och vi hoppas att även grabbarna ovan kan langa fler skrovmål snart.
Kombinationen bra beats, bra raps, och något att säga är ovanligt i Sverige, och på refrängen lyfter Jacco smakupplevelsen till ny nivå.
Deras nätvaro kunde varit bättre. Här kan man läsa att gruppen består av “Mahan, Jink och M9” (vet inte om M9 – alltså AIK-spelaren Martin Mutumba – är med fortfarande). Legend, som även har producerat Hiphop, Här Vi Hamna, Pajas och Nio Liv för Kartellen, ligger bakom Nånting. Resten får gärna någon vänlig 08-läsare fylla i.
Detta är för bra för att glömmas bort.
[soundcloud url=”http://api.soundcloud.com/tracks/36933265″ iframe=”true” /]
Main Attrakionz kickar stenat skitsnack över Englands knepigaste flumstrumentaler. Precis vad de bör göra som mellannummer medan vi väntar på nästa kapitel i Greenova-sagan.
Och vänta behöver vi faktiskt inte göra då Greenova släpper grejer lika ofta som den genomsnittliga Brytburken-läsaren tar en dusch: den utmärkta Diamonds Of God-EP:n släpptes förra veckan.
Samma dag släppte även Shady Blaze ett solo tape – The Grind, Hustle & Talent.
Brorsan blir bara bättre och bättre, och nu är det dags för honom att turnera – med ett stopp i Atlanta för att lägga ner lite låtar med DJ Burn One, en av våra favoritproducenter.
Har inte lyssnat igenom ännu, men det ligger en instrumental version och en remixad version av Chandelier ute här. Ett lovvärt initiativ, då det var ett väldigt experimentellt släpp där jag egentligen bara fuxxade med låten I Gotta Youngin Doe till 100 procent.
Avslutningsvis delar jag med mig av den här låten från Huntsville-favoriten Dizzy D – med en gästvers från Shady Blaze.
Jag vet, denna video är inte purfärsk.
Men det är så sällan nu som man ser en rap-video från Hiphopens födelsestad som ser verkligheten i ögat (kolla exv reklamfilmen för stadens senaste hype – en sådan kontrast mot detta).
Fan hände? Reality Rap var genren som New York var världsmästare i.
Prodigy specialiserar sig sedan några år mer på smutsiga små skräckfilmer än gatuskildringar, och en yngre generation flyr in i nostalgi (va händz Outdoorsmen?) eller i andra geografier (va händz A$AP?).
Sluta spela som att alla kan vara framgångsrika företagare. Alla är fucked up nu. Så mycket detaljrik smärta i denna video. Det är kallt. Det finns inga pengar. “The holiday’s coming up, niggas doing bad. Your kids hate you, they wish you weren’t their dad. Straight get ’em nothing for christmas, you should be ashamed. They walk ’round like, ‘Man… my daddy a lame.'” När Ra Diggs vaknar upp i sitt rum på den uppblåsbara madrassen hugger det till i hjärtat. I can feel ur back pains, mayn.
Tyvärr keepsade samma rappare det lite för äkta när han skröt om ett mordåtal han lyckades ducka. På twitter. Han är inlåst sedan 2010 med ett dödsstraff som hotar.
Inget fel att kicka över sådana här själfulla (men halvt uttjatade) samplingar, så länge beatet inte låter som ett inbrott i Primos drum kits.
Vill minnas att det lilla jag förut hört med Uncle Murda lät helt OK. Videon nedan är rejäl jävla ignorant och våldsam rap… med den New York-födde Atlanta-representanten Waka Flocka Flame som gäst.
