http://www.youtube.com/watch?v=iemzPEUGY98
“They say life’s a bitch, she’s a dirty girl
I got two condoms on when I fuck the world“
Rappare behöver inte fler ämnen att avhandla, de kan fortsätta att riffa på Nas och AZ gamla motto tills solen slocknar… det kommer ändå låta överfett och inbegripa allt det som genren egentligen handlar om.
There are hundreds of Livewire and associated tubes out there. Watch one, and get sucked into that wormhole.
The quality varies, but once in a while a gem comes up that redeems your journey. Like this one.
This is new to me. Released as a 12 inch back in 1998.
I have no clue where this is from…
Att klä upp sig som pantrarna när det är dags att bli politisk känns lite väl nära till hands (däremot bör kanske Saigon inspireras av den unge Ghost8800 och börja kicka någon slags afro igen, och därmed båda keepsa det klassiskt medvetet och immensly contemporary), men det här råa, icke-nostalgiska New York-beatet är definitiv ett steg i rätt riktning – alltså bort från allt det där slätstrukna och sockersöta som gjorde Saigons solodebut till ett högeffektivt sömnpiller.
Och för all del, spela gärna in fler protestsånger med Styles P…
Skizz x Tommy Black – Stanna Kvar by ProducerTommyBlack
En av Sveriges bästa producenter kickar sängkammar-raps över en produktion från en av Sveriges bästa producenter.
Från en gemensam EP, som vi ser fram emot med andakt…
I Vad Blir Det För Rap #12 lanserar Petter417 begreppet sista-låten-på-skivan-musik, något svensk rap är väldigt bra på; introspektiv, välskriven, gärna samhällskritisk, känslointensiv underdog-rap.
Däremot är vi mindre bra på att göra musik för klubben, vilket möjligen, som herrskapet spekulerar, är en konsekvens av Sveriges brist på strippklubbar, sideshows, osv.
Fortfarande Knas från Kartellens debutskiva är unik. Här finner vi samma socialrealism, samma glöd och samma angelägna, täta texter som i den bästa svensk hiphop. Men skiten låter mer trap, crunk eller hyphy än den tröttkörda boombap som regerat rap-Sverige sedan stenåldern.
Mellan Lil Stars refräng, Masses genialiska produktion, bredbenta verser från förortsrappare som Stoopido, Alpis och Svartvit, en Lani Mo som utmärker sig med sin breda bergsjöitiska men ännu mer som en blivande stjärna, och några av Akis allra bästa rader, är Fortfarande Knas en svettig, klaustrofobiskt tight posse-låt i höjd med saker som Beware eller 2 Deep.
Men det är låtens sista vers som lyfter skiten till en ny nivå. Det är den som jag spelar gång på gång. Jocke från Hisingen lägger det råast av alla.
Vem sa du? Jag frågade folk från Göteborg, och fick inga svar. Jag fortsatte att lyssna, och frågade mig själv: Hur kan en sådan begåvad rappare vara helt okänd?
Idag upptäckte jag att han finns på “the twitter”. Och den andre november uppträder Jocke för första gången, på en välgörenhetsgala till Juliano Anderssons minne tillsammans med Sebbe Staxx, Lani Mo, SödraSidan och XO.
Och på tuben hittar vi mer otålig, oslipad betonglitteratur:
Någon på tuben säger: “R.I.P to Half A Mill. I became a fan instantly after hearing this song. I knew that he was Nas equal lyrically.”
Jag skriver under på de två första meningarna – men Nas är bättre rent tekniskt.
Däremot är Half A-Mill mer konsekvent och känslomässigt intensiv, och det väger minst lika tungt. Låten ovan bevisar även att han kunde välja beats, och något ännu viktigare: hur man rivstartar en låt. “I wake up in the morning eight o’ clock, cock my glock. / My block is filled with alcohol and drug abusers. / They’re losers. Little niggas are pushing Land Cruisers.”
Nu måste jag se filmen som spelades in om honom.
http://www.youtube.com/watch?v=nru8mhr2JZ0
Briljant brasiliansk gangsta rap. Skiten är hälften norra Kalifornien, hälften södra São Paulo.